Gustaf Jacob af Dalström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Målning av Gustaf Jacob af Dalström i uniform, på bröstet ser man hans utmärkelser och däribland För tapperhet i fält samt Karl Johansmedaljen.

Gustaf Jacob af Dalström, född den 25 juli 1785 i Stockholm, död den 22 januari 1867 i Stockholm, var en svensk militär och ämbetsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till kyrkoherden Erik Dahlström och hans hustru Christina Julin samt gifte sig 1816 med Anna Christina Hållander.[1]

Dalström blev fänrik vid Upplands lantvärn 1808, deltog med utmärkelse i finska kriget och blev efter slaget vid Lemo den 19 augusti 1808 löjtnant. År 1813 utnämndes han till kapten vid Älvsborgs regemente och blev 1818 major vid Generalstaben, överste 1831 och generalmajor 1848. I 1813 års krig deltog Dalström som stabschef vid 4:e brigaden och sårades svårt i slaget vid Rosslau. År 1833 adlades Dalström, och var 1821-1836 tjänstgörande major vid KrigsakademienKarlberg och var 1836-1848 chef för Älvsborgs regemente. År 1848 blev han chef för en brigad av den svenska observationskåren på Fyn och i september samma år högste befälhavare för de i Danmark kvarvarande svenska trupperna. Dalström blev 1849 landshövding och militärbefälhavareGotland och var 1853-1854 högste befälhavare för de till neutralitetens skyddande sammandragna trupperna. År 1858 erhöll han avsked.

Utmärkelser[2][redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dalström, Gustaf Jacob af i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  2. ^ adelsvapen.com, Tab 1
Företrädare:
Michael Silvius von Hohenhausen
Landshövding i Gotlands län
1849–1858
Efterträdare:
Gillis Bildt