Älvsborgs regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Älvsborgs regemente
(I 15/Fo 34)
Älvsborgs regemente vapen.svg
Vapensköld för Älvsborgs regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Älvsborgs regemente
Datum 1624–1713,
1714–1998
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Försvarsområdesregemente
Storlek Regemente
Föregångare Västergötlands storregemente
Ingående delar Västgötabrigaden (1949-1992)
Älvsborgsbrigaden (1950-1994)
Älvsborgs försvarsområde (1974-1998)
Del av 3. militärdistriktet (1833–1893)
3. arméfördelningen(1893–1901)
III. arméfördelningen (1902–1927)
Västra arméfördelningen (1928–1936)
III. arméfördelningen (1937–1943)
III. militärområdet (1943–1966)
Västra militärområdet (1966-1992)
Södra militärområdet (1993-1998)
Högkvarter Borås garnison
Förläggningsort Borås
Motto Vilja - Förmåga - Uthållighet
Färger Gult och svart          
Marsch "Lübner Jäger" (Müller).[1]
Dekorationer ÄlvsbregMM (1999)
Segernamn Varberg (1565)
Lützen (1632)
Leipzig (1642)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Nya Älvsborg (1719)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090975-I 15 (02).jpg
Tilläggstecken I15 1996-1998.JPG

Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1624–1998. Förbandet var förlagda till Borås garnison i Borås.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som en del av den stora reformation av Sveriges krigsmakt Gustav II Adolf genomförde sattes de svenska landskapsregementena upp 1624. Älvsborgs regemente sattes upp i Västergötland med bas i Sjuhäradsbygden. Under hela regementets 374-åriga historia var Älvsborgs regemente ett infanteriregemente och under korta perioder utbildade regementet även pansarinfanteri.

Redan innan regementet sattes upp 1624 fanns det förband från Västergötland och Dalsland. Dessa var organiserade i fänikor och ursprunget till Älvsborgs regemente är dessa fänikor. När man sedan satte upp Älvsborgs regemente 1624 utgjorde dessa fänikor stommen i regementet.

År 1680 när Karl XI organiserade indelningsverket bestämdes det att regementet skulle bestå av åtta kompanier som skulle rekryteras från de sju häradena Mark, Bollebygd, Kind, Redväg, Ås, Gäsene och Veden (därav namnet Sjuhäradsbygden). Det åttonde kompaniet rekryterades främst från Askims och Örgrytes härader i dagens Göteborg.

Regementet deltog i så gott som samtliga svenska krig i antingen fältarmén eller som besättning i svenska fästningar både inom Sverige och i andra delar av riket (se kampanjer). Efter slaget vid Gadebusch marscherade den svenska hären västerut, vilken bland annat bestod av Älvsborgs regemente. Efter Gadebusch började förplägnaden och ammunitionen sina och den 6 maj 1713 tvingades Magnus Stenbock och sin kvarvarande armé kapitulera vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att hela Älvsborgs regemente hamnade i dansk fångenskap. Året därpå, 1714, återuppsattes regementet i Sverige.[3] Det nyuppsatta regementet, under överste Carl Otto Lagercrantz ledning, var med om att stävja Dalupproret 1743.

År 1816 fick regementet samtliga regementen ett ordningsnummer, där Älvsborgs regemente tilldelades Nr 15. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Älvsborgs regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 15. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

År 1949 omorganiserades regementet med brigad till pansarinfanteri, och satte tillsammans med Skaraborgs regemente (P 4) upp pansarbrigaden PB 5. År 1969 överfördes Älvsborgsbrigaden till infanteriet och fick där beteckningen IB 45.

Under perioden 1952–1956 bemannade Livregementets husarer (K 3) en cykelkavallerikontingent vid Älvsborgs regemente. Kontingenten bestod av två skvadroner från Livregementets husarer, medan befälen överfördes från det avvecklade Skånska kavalleriregementet. Första inryck av värnpliktiga skedde den 6 maj 1952, det vill säga årsdagen som Älvsborgs regemente upplöstes den 6 maj 1713. Den 30 juni 1956 avvecklades detachementet i Borås.[5]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Älvsborgs regemente med Älvsborgs försvarsområde (Fo 34). Och från den 1 juli 1975 bildade försvarsområdesregementet I 15/Fo 34. Detta medförde att Älvsborgs regemente blev ett A-förband (försvarsområdesregemente). Inom Älvsborgs försvarsområde var Älvsborgs regemente ensamt förband. Inom ett försvarsområde tillfördes A-förbanden det samlade mobiliserings- och materialansvaret, och B-förband svarade endast som ett utbildningsförband.[6]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet, kvarstod och rätades ej ut i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.[7]

I den första samlade bedömningen ansågs Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41), Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) och Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) ha de bästa förutsättningar för att utbilda två brigader samt att utbilda mekaniserade brigader. Men där Livgrenadjärregementet och Norra Smålands regemente ansågs ha de bästa övningsmöjligheter med andra truppslag, genom de garnisonsfördelar respektive regemente hade genom att andra förband inom garnisonsorten.[7]

I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Inom Västra militärområdet ställdes Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) mot Bohusläns regemente (I 17). Älvsborgs regemente ansågs ur beredskapssynpunkt lämpligt lokaliserat med hänsyn till närheten till Landvetter och Göteborg, men även det centrala läget i väst Sverige sett ur värnpliktsresesynpunkt. Hallands regemente ansågs ha goda möjligheter att utbilda en infanteribrigad för denna del av landet. Till fördel för Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) var även att de båda var försvarsområdesregementen. Medan det territoriella ansvaret för Göteborgs och Bohus försvarsområde upprätthölls av Västkustens marinkommando. Regeringen förslog därmed att Bohusläns regemente (I 17) skulle avvecklas. Kvar i Uddevalla skulle en försvarsområdesgrupp organiseras. Avvecklingen av grundutbildningen i Uddevalla skulle vara helt genomförd den 30 juni 1992.[7]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed föreslog att brigaden vid regementet skulle avskiljas från regementet, och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S). Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1994, där regementet bland annat kom att omfatta en försvarsområdesstab, depåverksamhet, skjutfältsdetalj och hemvärns- och frivilligsdetalj.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att omlokalisera Livregementets husarer till Borås. För att där bilda en större armégarnison bestående av Älvsborgs regemente, Älvsborgsbrigaden och Livregementets husarer. Regeringen ansåg dock att Livregementets husarer skulle kvarstå i Karlsborg. Vidare hade Försvarsmakten föreslagit att även avveckla Göta luftvärnskår i Halmstad. Men även där ansåg regeringen att Göta luftvärnskår skulle kvarstå. Istället förslog regeringen att Älvsborgsbrigaden och Älvsborgs regemente skulle avvecklas. Detta då garnisonen i Borås ansågs ha begränsade utvecklingsmöjligheterna beträffande produktion av mekaniserade förband. Att avveckla garnisonen i Borås, skulle samtidigt ge möjligheten att sänka kostnaderna genom att bibehålla garnisonen i Halmstad.[8]

Avvecklingen av Älvsborgs regemente samt Älvsborgsbrigaden gjorde i två etapper. Den första etappen var att grundutbildningen vid Älvsborgsbrigaden (IB 15) av värnpliktiga upphörde den 31 december 1997, den andra var när regementet med försvarsområdesstab avvecklades den 30 juni 1998. Från den 1 januari 1998 kom Älvsborgs försvarsområde (Fo 34) att integreras i Västra Götalands försvarsområde (Fo 32). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Älvsborgs försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Älvsborgsgruppen.[2] Regementets siste chef blev Öv 1. Matts Liljegren.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Genom försvarsbeslutet 1942 kom samtliga infanteriregementen att sätta upp fältregementen (krigsförband). För Älvsborgs regemente (I 15) kom två fältregementen att sättas upp, Älvsborgs regemente (I 15) och Västergötlands regemente (I 45). Genom försvarsbeslutet 1948 utgick fältregementen som förbandstyp, och istället infördes en brigadorganisation inom armén. Regementes två fältregementen kom med det att omorganiseras till en brigadorganisation. Vid Älvsborgs regemente kom dock endast ett fältregemente att omorganiseras till infanteribrigad, då man samtidigt kom att sätta upp en pansarbrigad.[9][10]

Västgötabrigaden[redigera | redigera wikitext]

Västgötabrigaden (IB 15) bildades 1949 genom att fältregementet Västergötlands regemente (I 15) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden att bli Älvsborgs regemente sekundära brigad. Brigaden kom att upplösas den 30 juni 1991 i samband med försvarsutredning 1988, där det beslutades att samtliga brigader organiserade efter förbandstypen IB 66M skulle avvecklas senast den 30 juni 1992.

Älvsborgsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Älvsborgsbrigaden (IB 15) ursprungligen Älvsborgsbrigaden (IB 45) bildades 1950 genom att fältregementet Älvsborgs regemente (I 45) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Älvsborgs regemente anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77. Den 1 juli 1994 avskildes Älvsborgsbrigaden från regementet, och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S). Brigaden avvecklades den 31 december 1997 i samband med försvarsbeslutet 1996.

Älvsborgs försvarsområde[redigera | redigera wikitext]

Älvsborgs försvarsområde (Fo 34), ursprungligen Uddevalla försvarsområde (Fo 34), bildades den 1 oktober 1942, och hade sin stab lokaliserad till Uddevalla garnison. Den 1 juli 1958 omgrupperades staben till Vänersborg, och antog namnet Älvsborgs försvarsområde. I samband med OLLI-reformen den 1 juli 1975 fick Älvsborgs försvarsområde gemensam stab med Älvsborgs regemente (I 15). Genom den omorganisationen lokaliserades försvarsområdesstaben till Borås. Den 1 januari 1998 kom Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 32), Älvsborgs försvarsområde (Fo 34) och Skaraborgs försvarsområde (Fo 35) tillsammans bildade Västra Götalands försvarsområde (Fo 32), med stab i Göteborg. Älvsborgs försvarsområde upplöstes och avvecklades tillsammans med regementet den 30 juni 1998.[11]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

Kompaniflaggor (kompanitecken) ur Älvsborgs regemente fram till 1995. Observera att någonstans i tiden har "Vedens" och "Åhs" kompanier bytt flaggor med varandra.
  1. Livkompaniet
  2. Marks kompani
  3. Gäsened kompani
  4. Åhs kompani
  5. Redvägs kompani
  6. Norra Kinds kompani
  7. Södra Kinds kompani
  8. Borås kompani
  9. Vedens kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När indelningsverket avskaffades och den värnpliktiga armén introducerades i början av 1900-talet flyttade regementet 1914 in till nybyggda kaserner inne i centrala Borås. Kasernetablissementet uppfördes efter 1901 års härordningsprogram efter kasernbyggnadsnämndens första serie typritningar. Kasernerna tillsammans med kanslihuset inramade en stor kaserngård i klassisk regementsarkitektur signerad Victor Bodin. Totalt uppfördes drygt 130 byggnader inom kasernområdet.[12]

Efter att brigaden och regementet hade avvecklats 1998, kvarstod Älvsborgsgruppen inom kasernområdet. Genom försvarsbeslutet 2004 kom Älvsborgsgruppen sammanslås den 1 juli 2005 med Göteborgsgruppen, vilka antog det nya namnet Elfsborgsgruppen vilka lokaliserades till Göteborgs garnisonKäringberget i Västra Frölunda.

Från att Älvsborgsgruppen avvecklats, kvarstod Försvarsmakten från 2006 som hyresgäst till en mindre lokal inne på det före detta regementsområdet. Lokal användes som truppserviceförråd och expedition för Älvsborgs hemvärnsbataljon. Hyresvärden sade upp Försvarsmaktens hyreskontrakt 2010, och efter 96 år lämnade Försvarsmakten regementsområdet på Göta för gott. Älvsborgs hemvärnsbataljon flyttade till nya lokaler i Borås.

Efter att den militära närvaron försvunnit från området har civila företag successivt flyttat in på gamla regementsområdet där Borås kommun har byggt en företagspark kombinerat med bostäder, som passande nog fått namnet "Regementet".

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Bråts skjutfält har trots att regementet lagts ned fortsatt verksamhet för Försvarsmakten. Skaraborgs regemente administrerade till och med 2013 skjutfältet som i huvudsak utnyttjas av Elfsborgsgruppens hemvärnsförband. Skjutfältet avvecklades 2013-06-30 förutom att en skjutbana bibehålls även på sikt. Den skjutbanan administreras idag av Elfsborgsgruppen.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementes minnesmedalj

Regementet har fört ett antal fanor genom åren. Den 24 juni 1854 överlämnade dåvarande kronprinsen, sedermera kung Karl XV de sista bataljonsfanorna till regementet. Fanorna var av så kallad Oscar I:s typ, och mottogs vid ett stormöte på Axevalla hed. Från 1904 antog regementet 1. bataljonens fana som regementsfana (vilken hänger sedan 1998 i Älvsborgsmässen på Göteborgs garnison). År 1995 mottog regementet sin sista fana, vilken överlämnades av ÖB, general Owe Wiktorin. Efter att regementet avvecklades kom Älvsborgsgruppen att föra fanan. Sedan 1 juli 2005 förs fanan av Elfsborgsgruppen i Sjuhäradsområdet och förvaras i Borås. Fanmönstret har i grunden varit oförändrat sedan 1600-talet.[2] Elfsborgsgruppen är även det förband som för regementets traditioner vidare.[13]

I samband med att regementet avvecklades, instiftades Älvsborgs regementes minnesmedalj i silver (ÄlvsbregMM). Band; rött med två blå ränder på mitten.[14]

Det finns idag (2015) fortsatt planer på att döpa om Försvarsmedicincentrum (FömedC) i Västra Frölunda till Älvsborgs alternativt Göteborgs regemente med Försvarsmedicincentrum för att visa på militär närvaro i Göteborg och Sjuhärad. Då Försvarsmedicincentrum med Elfsborgsgruppen idag för Älvsborgs regementes traditioner vidare bär fast anställda officerare såväl som fast anställda insatssoldater på Försvarsmedicincentrum före detta Älvsborgs regementes förbandstecken på axelklaffarna, Arméns blå basker och infanteriets truppslagstecken på sina uniformer.

Hösten 2016 föreslog riksdagsledamoten Johan Büser i en motion till riksdagen att namnändra Försvarsmedicincentrum i Göteborg till ett mer ändamålsenligt namn. I motionen lyftes det fram att i framtagande av ett nytt namn var det viktigt med deltagande av ledningen för Göteborgs garnison. I motionen lyftes ett namn som möjligt, Göteborgs regemente. Riksdagen ställde sig bakom motionen med att ersätta namnet Försvarsmedicincentrum (FömedC) i Göteborg med ett mer ändamålsenligt namn som motsvarar befintlig verksamhet i enlighet med önskemål. Beslut i frågan väntas genom Försvarsutskottets betänkande 2016/17:FöU6.[15]

Minnesstenar[redigera | redigera wikitext]

Minnessten över regementet med dess segernamn.
Minnesplatta över H.M Konungens besök den 15 augusti 1951.
Minnesplatta över omkomna värnpliktiga och officerare i tjänst för regementet under 1900-talet.

Nedanför Militärpalatsets restaurang vid före detta Älvsborgs regemente står en minnessten rest över alla slag Kungliga Älvsborgs regemente deltagit i. Slagen som minnesstenen listar är i kronologisk ordning: Mewe 1626, Dirschau 1627, Breitenfeld 1631, Lützen 1632, Jankow 1645, Krakau 1655, Danziger Haupt 1659, Nya Elfsborg 1719, Neu Wahlen 1762, Hogland 1788, Stralsund 1807, Dessau 1813. Den största arbetsinsatsen gjordes i slagen vid Leipzig 1642, Helsingborg 1710 och Gadebusch 1712 vilket står utmärkt längst upp på minnesstenen.

Framför kanslihuset i parken, är en minnessten rest över regementets tid. Denna sten förtecknar på ena sidan alla regementets utbildningsplatser. På stenens andra sida finns Gustav V:s namnteckning som hågkomst av H.M. Konungens visitation 29 juli 1924.

På vänster sida om entrén till kanslihuset från kaserngården, sitter en minnesplatta över H.M Konungens besök den 15 augusti 1951. På högra sidan om entrén sitter en minnesplatta över omkomna värnpliktiga och officerare i tjänst för regementet under 1900-talet.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1624–1998.[3]

  • 1624–16??: N Ribbing
  • 1698–1710: A Sparrfelt
  • 1710–1728: J von Mentzer
  • 1728–1739: J A Lillie
  • 1739–1747: Carl Otto Lagercrantz
  • 1747–1751: J L von Saltza
  • 1751–1763: R J von Lingen
  • 1763–1766: Fredrik Ribbing
  • 1766–1769: J Cronhielm
  • 1769–1781: B P von Wufrath
  • 1781–1800: H W Hamilton
  • 1800–1805: E Edenhielm
  • 1805–1810: Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack
  • 1810–1817: C Reuterskiöld
  • 1817–1869: J von Utfall
  • 1869–1886: P H Melin
  • 1886–1892: A A Thorén
  • 1892–1894: Christer Gustaf Oxehufvud
  • 1894–1898: L J P Liljencrantz
  • 1898–1903: Carl Axel Leonard Nordenadler
  • 1903–1906: Oscar Silverstolpe
  • 1906–1913: Gustaf Henrik Sjöqvist
  • 1913–1916: Adolf Erik Ludvig Lagercrantz
  • 1916–1920: Ernst Lars Isaac Silfverswärd
  • 1920–1927: Karl Alfred Rignell
  • 1927–1936: Axel Gustaf von Arbin
  • 1936–1938: Arvid Moberg
  • 1938–1942: Anders Teodor Bergquist
  • 1942–1951: Gunnar Fredrik Brinck
  • 1951–1956: Gustav Åkerman
  • 1956–1959: Erik Olof Rosengren
  • 1959–1962: Bengt Uller
  • 1962–1966: Sigmund Ahnfelt
  • 1966–1975: Karl Gunnar Lundquist
  • 1975–1981: Åke Ingmar Lundberg
  • 1981–1986: Sven Henry Magnusson
  • 1986–1989: Per Blomqvist
  • 1989–1992: Svante Bergh
  • 1992–1998: Matts Uno Liljegren
  • 1998–1998: Nils Erling Krister Edvardsson

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Älvsborgs regemente 1624-03-10 1713-05-06
Kungl Älvsborgs regemente 1714 1974-12-31
Älvsborgs regemente 1975-01-01 1998-06-30
Beteckningar
No 15 1816-10-01 1914-09-30
I 15 1914-10-01 1975-06-30
I 15/Fo 34 1975-01-01 1998
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Timmele hed (F) 1685 1770
Kila hed (F) 1770 1783
Örby hed (F) 1783 1796
Fristad hed (F) 1797 1914
Borås (F) 1914 1998
Tånga Hed (Ö) 1968 1998
Remmene skjutfält (Ö) 1968 1998

Kända personer som gjort värnplikt på I 15[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 211
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 69–72
  3. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 336-337
  4. ^ Holmberg (1993), s. 12
  5. ^ Holmberg (1993), s. 19
  6. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 31 januari 2017. 
  7. ^ [a b c] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 31 januari 2017. 
  8. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034/html. Läst 31 januari 2017. 
  9. ^ brigadmuseum
  10. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 31 januari 2017. 
  11. ^ Holmberg (1993), s. 73
  12. ^ Berg (2004), s. 378
  13. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 2 februari 2017. 
  14. ^ ”ÄlvsbregMM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={AADF3732-6639-4D3C-B0A2-723C2AD77701}&listmode=0&medal={7AFFAC2C-B911-40AB-B68A-0EDCDD19CD18}. Läst 2 februari 2017. 
  15. ^ ”Motion 2016/17:2171”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/_H4022171. Läst 1 februari 2017. 
  16. ^ Amster, Karin (6 september 2009). ”Ingvar Oldsberg - ett liv i rutan”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3474091.svd. Läst 3 december 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Bondestam, Torgny, red (1974). En bok om I15: Kungl Älvsborgs regemente 1624-1974. Borås: I15. sid. 195, 199-204. Libris 1333674 
  • Braunstein, Christian (2004). Svenska Försvarsmaktens fälttecken efter millennieskiftet. Östervåla: Christina von Arbin. sid. 78. ISBN 91-971584-7-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]