Halsbandsflyghund

Från Wikipedia
Version från den 12 augusti 2017 kl. 11.13 av AHA (Diskussion | Bidrag)
Halsbandsflyghund
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Halsbandsflyghund
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
UnderordningFruktfladdermöss
Megachiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläkteRousettus
ArtHalsbandsflyghund
R. egypticus
Vetenskapligt namn
§ Rousettus egypticus
AuktorE. Geoffroy 1810
Utbredning
Synonymer
  • Afrikansk fruktfladdermus
Halsbandsflyghund, huvud.
Halsbandsflyghund, huvud.
Hitta fler artiklar om djur med

Halsbandsflyghund (Rousettus aegyptiacus) är en fruktfladdermus i familjen flyghundar. Den förekommer i Afrika, på Arabiska halvön och som enda flyghund även i Europa, där den förekommer utmed Medelhavets allra östligaste kustområden, västerut till sydvästra Turkiet och Cypern.[1] Arten kategoriseras globalt som livskraftig, även om vissa populationer, som den på Cypern är hotad.[1]

Utbredning och systematik

Halsbandsflyghund förekommer i flera isolerade populationer i norra, centrala och södra Afrika. Utöver detta förekommer den i kustområden på södra Arabiska halvön, och i södra Iran, så långt österut som till gränsen av Pakistan. Som enda flyghund förekommer den även i Europa. Utbredningsområdet för den nordvästliga populationen sträcker sig från Egypten och Israel över kustområden i Syrien, södra Turkiet och på Cypern.[1]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 6 underarter.[3]

Utseende

Med en kroppslängd omkring 170 millimeter (utan svans) är halsbandsflyghunden en medelstor flyghund men är ändå större än övriga fladdermöss som förekommer i Europa. Svansen är bara 6 till 25 mm lång.[4] Den näst största europeiska arten är jättefladdermusen (Nyctalus lasiopterus) som blir upp till 110 millimeter lång (huvud och bål).[5] Pälsen är gråbrun och buken är tydligt ljusare än övriga kroppen. Det svenska trivialnamnet syftar på den mera orange pälsen kring halsen som förekommer hos flera, men inte alla individer. Arten har ett vingspann på cirka 600 mm och väger 80 till 170 gram. Hanen är något större än honan.[4]

Ekologi

Halsbandsflyghunden vilar i grottor och liknande gömställen, som gruvor, där de bildar stora kolonier som kan ha flera tusen medlemmar. Halsbandsflyghund navigerar med sin mycket goda syn och luktsinne och använder även en enklare variant av ekolokalisering.[4]

Fortplantning

Honor har oftast en kull per år och ibland fler kullar. Efter dräktigheten som varar cirka fyra månader föds vanligen en unge och sällan tvillingar. Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter ungefär tio dagar. 63 till 70 dagar efter födelsen flyger ungen för första gången. Vissa honor parar sig redan efter 7 eller 8 månader men de flesta honor blir könsmogna efter 15 till 16 månader. För hanar infaller könsmognaden efter 14 till 18 månader. Med människans vård kan halsbandsflyghunden leva 25 år.[4]

Föda

Arten livnär sig, som flertalet andra flyghundar främst av frukt, som fikon, apelsin, dadlar, banan och blad av johannesbrödträdet. Vanligen äter den omogna frukter som skadats av insekter och svampangrepp. I viss mån ingår blommor, pollen och mindre mängder blad i födan. Arten är viktig för flera blommors pollinering.[4]

Halsbandsflyghund och människan

Status och hot

Fram till 1970-talet fanns på Cypern jämförelsevis stora kolonier av arten men efter intensiv jakt på grund av uppfattningen att de är skadedjur finns idag bara mindre grupper med upp till 20 individer kvar. I övriga delar av utbredningsområdet betraktas arten som livskraftig (LC).

Halsbandsflyghund som smittbärare

2005 upptäckte Eric Leroy vid Centre International de Recherches Médicales de Franceville (CIRMF) i Gabon att halsbandsflyghundar bär på viruset som orsakar ebolafeber.[6] 2007 upptäcktes dessutom att de även bär på marburgviruset.[7][8][9] Individerna som undersöktes hittades i båda fall i grottor i Gabon och Kongo-Brazzaville.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 18 september 2010.

Noter

  1. ^ [a b c d] Rousettus aegyptiacusIUCN:s rödlista, auktor: Benda, P., Aulagnier, S., Hutson, A.M., Amr, Z.S., Kock, D., Sharifi, M., Karataş, A., Mickleburgh, S., Bergmans, W. & Howell, K. 2008, besökt 20 oktober 2010
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/rousettus+egyptiacus/match/1. Läst 20 juni 2017. 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rousettus egyptiacus
  4. ^ [a b c d e] R. Edwards (4 juni 2009). ”Egyptian fruit bat”. ARKive. http://www.arkive.org/egyptian-fruit-bat/rousettus-aegyptiacus/. Läst 1 juni 2014. 
  5. ^ Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 57. ISBN 91-46-16576-2 
  6. ^ Eric M. Leroy et al. (2005): Fruit bats as reservoirs of Ebola virus. Nature 438: 575–576, doi:10.1038/438575a
  7. ^ Fladdermus bakom fruktad dödssmitta, Dagens Nyheter, 22 augusti 2007
  8. ^ Jonathan S. Towner, Xavier Pourrut, César G. Albariño, Chimène Nze Nkogue, Brian H. Bird et al. (2007): Marburg Virus Infection Detected in a Common African Bat. PLoS ONE 2(8): e764, doi:10.1371/journal.pone.0000764
  9. ^ Marburg virus found in African fruit bats

Externa länkar