Hans Berger

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hans Berger
HansBerger Univ Jena.jpeg
Född21 maj 1873[1][2][3]
Neuses, Tyskland
Död1 juni 1941[1][2][3] (68 år)
Jena
BegravdJohannisfriedhof
MedborgarskapTyska riket
Utbildad vidJenas universitet
Gymnasium Casimirianum Coburg Arbcom ru editing.svg
SysselsättningAkademiker, läkare, psykolog, forskare[4], neurolog, psykiater, universitetslärare, neuroforskare, uppfinnare[4]
Befattning
Rektor för Jenas universitet (1927–1928)
ArbetsgivareJenas universitet
Redigera Wikidata

Hans Berger, född 21 maj 1873 i Neuses vid Coburg, Tyskland, död 1 juni 1941 i Jena, var en tysk läkare. Han blev ordinarie professor i psykiatri och neurologi samt överläkare vid kliniken för nervsjukdomar vid universitetet i Jena 1919. Berger påvisade 1929 att elektriska potentialförändringar i hjärnan kan registreras med elektroder placerade på huvudet. Han utvecklade en metod, elektroencefalografi (EEG), vilken gjorde det möjligt att studera hjärnans tillstånd hos levande personer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bergers hem på Steinweg 32, Coburg

Berger var son till läkaren Paul Friedrich Berger, direktör för Coburger Landkrankenhaus. Han gick på Gymnasium Casimirianum i Coburg, där han tog examan 1892 med betyget "mycket bra". Han studerade sedan matematik och astronomi i Berlin innan han bytte till medicin, vilket ledde honom från Berlin till Jena. Där blev han blev medlem av Burschenschaft Arminia auf dem Burgkeller, Würzburg, fortsatte sedan till Kiel och slutligen tillbaka till Jena, där han också tog sin doktorsexamen.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1897 började Berger sitt medicinska arbete i Jena som assistent på psykiatriska kliniken under ledning av Otto Binswanger. Hans överläkare vid den tiden var Theodor Ziehen. År 1901 habiliterade han med avhandlingen Zur Lehre von der Blutzirkulation in der Schädelhöhle des Menschen, namentlich unter dem Einfluß von Medikamenten.

År 1912 blev han överläkare och 1919 professor och efterträdare till Binswanger som chef för den psykiatriska kliniken. Åren 1927/28 innehade han ämbetet som rektor för Jena University. Hans rektorstal Über die Lokalisation im Großhirn var ett slags vetenskaplig trosbekännelse.

Berger var en stödjande medlem av SS[5] och gick i pension 1938. Detta avslutade också hans arbete som medicinsk bedömare vid Hereditary Health High Court (EGOG) Jena, genom vilken han hade deltagit i tvångssteriliseringarna i nationalsocialistiska Tyskland.[6] Efter utbrottet av andra världskriget, 1939, anförtroddes han återigen preliminärt med ledningen av kliniken. När den nazistiske rashygienisten Karl Astel 1941 bad honom att arbeta igen på EGOG, gick Berger med på det den 4 mars 1941 ("Jag är mycket glad över att åter få delta som bedömare vid Erbgesundheitsobergericht (Ärftlig hälsas högsta domstol) i Jena och tackar för det."), men det blev dock inte av.

Den 1 juni 1941, mellan 04:20 och 07:20 hängde sig Berger i södra flygeln på medicinska kliniken i Jena. Han bodde senast i sanatoriet för psykiskt sjuka människor i Bad Blankenburg, där han var ledare. Han begravdes i Jena.[7] År 1940 nominerades Berger till Nobelpriset tre gånger, av totalt 65 nomineringar, och de andra två förslagen 1942 och 1947 utvärderades inte på grund av hans död.[8]

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

En tidig EEG-observation av Hans Berger

En upplevelse i hans ungdom, då han som 19-årig student råkade ut för en allvarlig olycka under en militärövning i Würzburg och undkom med nöd och näppe ett dödsfall, motiverade Berger att ägna sitt liv åt att titta in i en främmande själ. Det var en erfarenhet från området parapsykologi, som så att säga var elektroencefalografins vagga.

År 1902 började han experimentera på hjärnbarken hos hundar och katter. Han letade alltid efter sätt att objektifiera förhållandet mellan kropp och själ genom fysiska metoder. Han kan ses som en representant för psykodynamiken, som syftar till att överbrygga klyftan mellan natur och ande.

År 1924 började han utveckla en metod för att härleda "hjärnvågor" hos människor. Detta gjorde det möjligt att härleda elektrisk aktivitet från intakt hjärnbark hos en patient genom trepanation. Den 6 juli 1924 lyckades Berger registrera de första tillförlitliga resultaten – det första elektroencefalogrammet hade skapats.

Efter framgången fortsatte Berger att experimentera, tvivlade och började om. Det var inte förrän 1929 som han publicerade sin upptäckt. Hans arbete hade titeln Über das Elektrenkephalogramm des Menschen.[9]

Hans banbrytande upptäckt tillämpades inte på många år. Det var inte förrän 1934 som den engelske neurofysiologen Edgar Douglas Adrian stötte på Bergers arbete och insåg betydelsen av upptäckten. Han gav alfagrundrytmen av den hjärnelektriska aktiviteten namnet Bergerrytm.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Original-Einband: Das Elektren­kephalogramm des Menschen
Original-Einband: Psychophysio­logie
  • Das Elektrenkephalogramm des Menschen. In: Nova Acta Leopoldina, Bd. 6 (1938/39), Nr. 38, S. 173–309, ISSN 0369-5034
  • Psyche. Gustav Fischer, Jena 1940.
  • Psychophysiologie in 12 Vorlesungen. Fischer Verlag, Jena 1921.
  • Experimentelle Physiologie. Springer, Berlin 1937 (Handbuch der Neurologie/A; 2).

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Minnesplakett, Universität Jena

Johann Kugler hedrade Berger, som var medlem av den Tyska Vetenskapsakademien Leopoldina från 1937, i förordet till sin introduktion av undersökningsmetoden EEG. [10]

Tyska föreningen för klinisk neurofysiologi delar ut Hans Berger-priset sedan 1960. Bergereffekten, uppkallad efter Hans Berger, består av en beredskapsreaktion som kan kännas igen från härledning av hjärnvågor.

Den 23 maj 2000 döptes asteroiden 12729 Berger, som upptäcktes den 13 september 1991, efter Hans Berger. [11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hans Berger, 16 januari 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Who Named It?, Whonamedit?-ID: 845, omnämnd som: Hans Berger, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: berger-hans, omnämnd som: Hans Berger.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 117402, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ernst Klee: Das Personenlexikon zum Dritten Reich. Wer war was vor und nach 1945. Fischer Taschenbuch Verlag, Zweite aktualisierte Auflage, Frankfurt am Main 2005, S. 41.
  6. ^ Dirk Preuss, Uwe Hossfeld, Olaf Breidbach: Anthropologie nach Haeckel. Franz Steiner Verlag, 2006, ISBN 3-515-08902-0, S. 136
  7. ^ Harald Sandner: Coburg im 20. Jahrhundert. Die Chronik über die Stadt Coburg und das Haus Sachsen-Coburg und Gotha vom 1. Januar 1900 bis zum 31. Dezember 1999 – von der „guten alten Zeit“ bis zur Schwelle des 21. Jahrhunderts. Gegen das Vergessen. Verlagsanstalt Neue Presse, Coburg 2002, ISBN 3-00-006732-9, S. 168
  8. ^ U.-J. Gerhard, A. Schönberg, B. Blanz: „Hätte Berger das Ende des Zweiten Weltkrieges noch erlebt – gewiss wäre er ein Anwärter auf den Nobelpreis geworden“ – Hans Berger und die Legende vom Nobelpreis; Ein Beitrag zum 200. Jahrestag der Gründung der Jenaer Psychiatrischen Klinik. In: Fortschritte der Neurologie – Psychiatrie. 73, 2005, S. 156, doi:10.1055/s-2004-830086
  9. ^ Hans Berger, Über das Elektrenkephalogramm des Menschen, Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankheiten, Band 87-1,Springer Verlag, 1929, ISSN 0003-9373, sidan 527–570, DOI=10.1007/BF01797193
  10. ^ Johann Kugler, Elektroenzephalographie in Klinik und Praxis. Eine Einführung, 3:upplagan. Thieme Verlag, Stuttgart, 1981, ISBN 3-13-367903-1
  11. ^ Minor Planet Circ. 40709

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Kaupp: Berger, Hans. In ders.: Von Aldenhoven bis Zittler. Mitglieder der Burschenschaft Arminia auf dem Burgkeller-Jena, die in den letzten 100 Jahren im öffentlichen Leben hervorgetreten sind. Selbstverlag, Dieburg 2000.
  • Valentin Wieczorek: Hans Berger (1873–1941). Entdecker des „Elektrenkephalogramm des Menschen“, in: Christian Fleck, Volker Hesse, Günther Wagner (Hrsg.): Wegbereiter der modernen Medizin. Jenaer Mediziner aus drei Jahrhunderten. Von Loder und Hufeland zu Rössle und Brednow. Verlag Dr. Bussert & Stadeler, Jena Quedlinburg 2004, S. 235–246.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]