Harald Brising

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Harald Brising
Harald Brising (1881-1918) swedish art historian.jpg
Född1 oktober 1881[1]
Stockholm[2][3]
Död21 december 1918[1]
Oscars församling
BegravdNorra begravningsplatsen[4]
kartor
NationalitetSvensk
SysselsättningKonsthistoriker
ArbetsgivareLunds universitet
Uppsala universitet
Make/makaLouise Welhaven
(g. 1911–1918)[5]
Redigera Wikidata

Gustaf Victor Harald Brising, ursprungligen Johansson, född 1 oktober 1881 i Stockholm, död 21 december 1918, var en svensk konsthistoriker.

Som student i Uppsala var Brising medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sigurd Agrell, Sven Lidman och John Landquist hörde.[6]

Brising blev 1907 amanuens vid Nationalmuseum[7] i Stockholm. Han disputerade 1909 i Lund och blev docent i konsthistoria där 1915, och senare (1918) även i Uppsala. Han skrev bland annat arbeten som Quinten Matsys (1909), Klassiska bilder (1910) och Sergels konst (1914). Brising var speciellt intresserad av klassisk och nyantik konst, vilket resulterade i en postumt utgiven bok: Antik och nyantik (1921).

Från och med 1907 var Brising anställd på Nationalmuseum och skrev 1911 en bok om museets antika samlingar (Nationalmuseets antika verk). Han gav även åren 1908-1909 ut konsttidskriften Arktos.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] G V Harald Brising, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt biografiskt lexikon: 16967, läs online
  2. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1900, Riksarkivet, omnämnd som: Brising, Gustaf Victor Harald, f. 1881 i Jakob och Johannes Stockholm, Studerande, läs online, läst: 2 april 2018
  3. ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, omnämnd som: Brising, Gustaf Viktor Emanuel, f. 1881 i Sankt Jakob och Johannes Stockholms stad, Amanuens e. o, läs online, läst: 2 april 2018
  4. ^ Brising, GUSTAF VIKTOR HARALD, SvenskaGravar.se, läs online, läst: 31 mars 2017
  5. ^ Svenskt biografiskt lexikon
  6. ^ Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder (1977). Elin Wägner. Amason med två bröst. 1882-1922. Stockholm: Bonniers. sid. 167. ISBN 91-0-041743-2 
  7. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1939

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

'