Heinrich Schliemann

Från Wikipedia
Heinrich Schliemann
FöddJohan Ludwig Heinrich Julius Schliemann
6 januari 1822 (ej angiven kalender, antar gregoriansk)[1][2][3]
Neubukow[4], Tyskland
Död26 december 1890 (ej angiven kalender, antar gregoriansk)[5][2][3] (68 år)
Neapel[6][1]
BegravdFörsta kyrkogården i Aten
Medborgare iKejsardömet Tyskland, Kejsardömet Ryssland och USA
Utbildad vidRostocks universitet
Universitetet i Paris,
SysselsättningAffärsman[7], köpman[8], resenär, entreprenör, polyglott, konsthistoriker[9], arkeolog[8], författare[10]
MakaSophia Schliemann
Barn5
FöräldrarLuise Therese Sophie Schliemann
Utmärkelser
Hedersmedborgare i Berlin (1881)[11]
Royal Gold Medal (1885)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johann Ludwig Heinrich Julius Schliemann, född 6 januari 1822 i Neubukow, Mecklenburg, Tyskland, död 26 december 1890 i Neapel i Italien, var en tysk affärsman och arkeolog. Särskild uppmärksamhet väckte hans utgrävningar av Troja och Mykene, och kallas den mykenska arkeologins fader.[12]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Heinrich Schliemann var son till den protestantiske prästen Ernst Schliemann och Luise Therese Sophie Schliemann. Då modern dog 1831 fick han växa upp hos sin farbror. Han studerade bland annat språk och litteratur vid Sorbonne i Paris 1866-1870, men Heinrich Schliemann var huvudsakligen självlärd; han började ägna sig åt arkeologi vid 41 års ålder. Intresset för den grekiska historien hade dock väckts redan i barndomen. Han klarade hjälpligt tretton språk, däribland svenska.

Vid en utgrävning under 1870-talet i den turkiska byn Hisarlik upptäckte Heinrich Schliemann platsen där Troja varit belägen, och vid en utgrävning 1876 upptäckte han vad han ansåg var Agamemnons mask i Mykene. Han publicerade genast sina forskningsresultat och vann internationellt erkännande, varför även intresset för arkeologi snabbt tilltog. Ytterligare ett bidrag till den arkeologiska vetenskapen var att förstå värdet av keramiska fynd.

Senare års forskning har visat att Schliemann troligen förbättrat sina resultat från utgrävningarna. Arkeologin har sedan dess förbättrat sina metoder. Redan under samtiden blev han dock kritiserad, bl.a. för att ha förfalskat olika fynds datering, för att passa i det historiska sammanhanget.

Gift (1) 1852 med Jekaterina Petrowna Lyshina, (2) 1869 med den sjuttonåriga Sophia Engastromenos.

Han är begravd i Aten.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • La Chine et le Japon au temps présent. Librairie centrale, Paris 1867
  • Ithaka, der Peloponnes und Troja. Leipzig 1869 (med självbiografi)
  • Trojanische Altertümer. Leipzig 1874
  • Mykenä. Leipzig 1877
  • Ilios. Leipzig 1881 (online)
  • Orchomenos. Leipzig 1881
  • Reise in der Troas. Leipzig 1881
  • Troja. Leipzig 1883
  • Tiryns. Leipzig 1886.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Donald F.Easton, Schliemann's Excavations at Troia 1870 - 1873, Studia Troica Monographs Vol 2 2002

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Alfred Brückner, Schliemann, Heinrich, vol. 55, Allgemeine Deutsche Biographie band 55, 1910, s. 171–184.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] RKDartists, Heinrich Schliemann, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Alfred Brückner, Schliemann, Heinrich, vol. 55, Allgemeine Deutsche Biographie band 55, 1910, s. 171–184, ”Dort in Neapel ist er am 26. December 1890 einer Gehirnentzündung erlegen.”.[källa från Wikidata]
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Шлиман Генрих”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ Union List of Artist Names, 8 augusti 2021, läs online, läst: 7 februari 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Dictionary of Art Historians, läst: 23 april 2022, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Berliner Ehrenbürger > Heinrich Schliemann (på tyska), Berlins representanthus, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Cline, Eric H. (2018). ”Die ersten Griechen” (på tyska). Versunkene Welten und wie man sie findet. DVA. sid. 145 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]