Ida Noddack

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ida Noddack
Ida Noddack-Tacke.png
Född 25 februari 1896
Wesel
Död 24 september 1978
Bad Neuenahr
Nationalitet tysk
Alma mater Technische Universität Berlin
Sysselsättning fysiker, kemist
Make/maka Walter Noddack
Utmärkelser Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset
Liebig Medal (1931)
Redigera Wikidata

Ida Noddack, född Tacke 1896 i Wesel, död 1978 i Bad Neuenahr, var en av de första kvinnorna som studerade kemi i Tyskland.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vid 23 års ålder fick hon Berlins tekniska universitets förstapris i kemi och metallurgi. På samma universitet doktorerade hon två år senare. Tillsammans med sin blivande man Walter Noddack forskade hon om de då oupptäckta ämnena 43 och 75 i periodiska systemet. År 1925 hävdade Ida Noddack, endast 29 år gammal, att hon tillsammans med Walter Noddack och Otto Berg hade funnit det de letade efter. De nu upptäckta ämnena fick namnen rhenium och masurium. Av dessa två blev endast upptäckten av rhenium godkänd.

Ida och Walter Noddack gifte sig ett år senare, 1926, och fortsatte forska tillsammans. De skrev drygt 100 avhandlingar tillsammans.[1]

År 1934 experimenterade vetenskapsmannen Enrico Fermi med att bombardera neutroner. I detta experiment förutsatte han att transuranämnen (grundämnen med ett atomnummer högre än 92) kunde produceras till följd av explosionen. Detta var något som godtogs som sant. Ida Noddack kritiserade dock detta påstående i sin avhandling "angående ämne 93". I avhandlingen föreslog hon att ”det är möjligt att kärnan slås sönder till flera stora fragment som skulle vara isotoperer av kända ämnen, men inte besläktade med det bestrålade ämnet”. I och med det påståendet förutspådde Ida Noddack det som senare skulle bli känt som atomklyvning, eller med andra ord: fission. Då hennes avhandling (som senare visade sig stämma) blev ignorerad lade hon inte fram någon teoretisk plan.[2]

Tre gånger blev Ida nominerad till Nobelpriset i Kemi, först av Walther Nernst och K. L. Wagner 1933, sedan av W. J. Müller 1935 och av A. Skrabal 1937.[3] Under sin livstid blev hon dessutom hedersdoktor i naturvetenskap vid Hamburgs universitet samt hedersmedlem i ett antal vetenskapliga föreningar.

År 1960 avled maken Walter Noddack och Ida började trappa ner på arbetet. År 1968, vid 72 års ålder, gick hon i pension och flyttade till Bad Neuenahr, där hon dog tio år senare.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Kvinnorna bakom upptäckterna” (på sv). www.alltomvetenskap.se. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kvinnorna-bakom-upptackterna. Läst 8 mars 2017. 
  2. ^ ”Ida Noddack” (på sv). http://www.atomicheritage.org/profile/ida-noddack. Läst 8 mars 2017. 
  3. ^ Ida Noddack” (på en). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ida_Noddack&oldid=749951597. Läst 8 mars 2017.