Isabellatörnskata

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Isabellatörnskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lanius isabellinus GRK.jpg
Adult hane i vinterkvarter i Indien.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTörnskator
Laniidae
SläkteLanius
ArtIsabellatörnskata
L. isabellinus
Vetenskapligt namn
§ Lanius isabellinus
AuktorHemprich & Ehrenberg, 1833
Juvenil fotograferad i Northumberland, UK hösten 2006.
Juvenil fotograferad i Northumberland, UK hösten 2006.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Isabellatörnskata (Lanius isabellinus) är en fågel i familjen törnskator (Laniidae). Den häckar huvudsakligen i Mongoliet och västra Kinas högslätter. Vintertid flyttar den till delar av södra Asien och östra Afrika. Den påträffas tillfälligt i västra Europa, framför allt under hösten. Arten är mycket nära släkt med de likaledes asiatiska arterna turkestantörnskata och brun törnskata, men även med den europeiska törnskatan.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Isabellatörnskatan är lik törnskatan, speciellt i juvenil och första vinterdräkt. Den mäter 16,5-18 cm och har marginellt längre stjärt än törnskatan. I alla dräkter skiljer den sig från törnskatan med sin roströda stjärtovansida. Ryggen är ljus i varmt sandfärgat grå och bröstet är ljust beigefärgat. Adult hane har mörk ansiktsmask, mättat beigefärgat bröst, mörka vingpennor och en liten ljus handbasfläck. Honan har samma dräkt men mindre distinkt, saknar handbasfläcken och har fin vattring på bröstet. I första vinterdräkt saknas den mörka ansiktsmasken, vingpennorna är ljusare och bröstet är vattrat.[2]

Isabellatörnskata är mycket lik turkestantörnskatan, men denna är i handräkt mörkare och mattare gråbrun ovan samt mycket vitare under. Den har också ett rent vitt och tydligt ögonbrynsstreck och framtill bredare ansiktsmask. Hon- och ungfåglar är i genomsnitt vitare under med tydligare tvärvattring.[2]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Isabellatörnskatans läten och sång antas vara mycket lika turkestantörnskatans, men inga jämförande studier har gjorts.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Isabellatörnskatan har sitt häckningsområde från Sydöstra Altaj och södra Sibirien och österut genom norra Kina till nordöstra Mongoliet. Den är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i ett område som sträcker sig från nordvästra Indien, Pakistan och västerut till östra och centrala Afrika. Dess systematik var länge outredd och har genom historien förändrats på flera olika sätt. Isabellatörnskatan är närbesläktad med brun törnskata, törnskata och turkestantörnskata och tillsammans bildar de en så kallad "superart" (artgrupp) och har historiskt även behandlats som samma art.[3] Ett större antal populationer, färgvarianter och hybridpopulationer av isabellatörnskatan har namngetts och övergivits medan andra taxa har genomgått namnbyten.[4] Idag råder konsensus bland världens taxonomiska auktoriteter att isabellatörnskatan utgör en egen art, skild från turkestantörnskatan. Den delas in i följande tre underarter, enligt Clements et al fördelade i två grupper:[5]

isabellinus-gruppen ("daurisk")
  • Lanius isabellinus isabellinus – häckar i sydöstra Altaj, främst på högslätter i Mongoliet och i angränsade områden i södra Sibirien och norra centrala Kina ; övervintrar i Indien och i östra och centrala Afrika.
arenarius/tsaidamensis-gruppen ("kinesisk")
  • Lanius isabellinus arenarius – häckar i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina ; övervintrar i Iran, Pakistan och nordvästra Indien.
  • Lanius isabellinus tsaidamensis – häckar i provinsen Qinghai i norra centrala Kina; övervintringsområdet är okänt.

Hybridisering[redigera | redigera wikitext]

Det finns inga dokumenterade fall av hybridisering mellan isabellatörnskata och turkestantörnskata. Det är inte ens säkert att deras båda häckningsområden möter varandra, och om så är fallet så antas detta ske i en smal zon söder om Altajbergen i området Dzungariet i nordvästra Kina.[4] Dock hybridiserar båda dessa arter med törnskata (Lanius collurio). Detta sker i Kazakstan och Iran för phoenicuroides del, och i ett begränsat område i Altaj och i nordvästra Mongoliet för isabellinus. Enligt Lefranc & Worfolk (1997) förekommer det också ett sannolikt fall av hybridisering mellan isabellinus och nominatformen av brun törnskata (Lanius cristatus).[4]

Förekomst i Sverige och övriga Europa[redigera | redigera wikitext]

Observationer av isabellatörnskatan i västra Europa är sällsynta och förekommer främst under hösten. Eftersom arten nyligen delats upp i två arter är det idag i flera fall omöjligt att veta om dessa observationer rörde isabellatörnskata eller turkestantörnskata. Fyra säkra fynd av isabellatörnskata föreligger, med det första på Stora Fjäderägg i Västerbotten 19–21/10 1997. Ytterligare tolv fynd har inte med säkerhet artbestämts.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Isabellatörnskatan äter större insekter, småfåglar, sorkar och ödlor. Arten häckar i öppna biotoper, företrädesvis med inslag av törnbuskar.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Isabelline Shrike, läst 2007-12-09

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Lanius isabellinus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2017.
  2. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 354-355. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Markus Lagerqvist (2014) Snåriga törnskator, Roadrunner, issn:1402-2451, vol.22 nr.3 sid:38-44
  4. ^ [a b c] Magnus Hellström (2007) Isabellatörnskata: Raritetskommitténs genomgång av de svenska fynden., Vår fågelvärld, vol:66, nr:8, sid:30-34
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Isabellatörnskata, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]