Ithilien
Ithilien är en region och förläning i landet Gondor i Tolkiens fiktiva Midgård.
Ithilien är den östligaste provinsen av Gondor och ligger på den östra sidan av floden Anduin. Det var ett bördigt och vackert land nära fiendelandet Mordor. Det var även västra midgårds vackraste land, med ljuvliga trädgårdar och platser. Det fanns där vissa byar och fästningar när Gondor var som starkast mot Mordor. Ithiliens gamla residensstad var då Minas Ithil, Månens torn, men som erövrades av Mordor år 2002 i tredje åldern och döptes om Minas Morgul, Svartkonstens torn. Efter erövringen och på grund av hotet från de fruktade ringvålnaderna tvingades en stor del av Ithiliens befolkning att fly till andra sidan av Anduin och överge sina hem och byar.
Ithilien är där som en del av Trilogin om Härskarringen utspelar sig, då skogen var så gott som obebodd och där endast Gondors soldater fick beträda för att vakta skogen från fiender. Men efter många århundraden av strider och räder från båda sidor så har garnisonen i Ithilien minskat drastiskt, och en stor del av Ithilien föll då i fiendens händer. Dock så har rikshovmästarna bestämt att det ska finnas utbygdsjägare i skogen, vilka ska patrullera där efter orcher och soldater från Harad och ska vara positionerade på hemliga platser i skogen. Deras hemliga bas ska vara Henneth Annûn, en bas som ligger inom ett vattenfall. Basen byggdes strax efter år 2901 i tredje åldern. År 2954 betraktade man att Mordors styrka har växts starkare än förut. De få bönder som hade vågat stannat kvar i Ithilien flydde då västerut över Anduin och endast utbygdsjägarna fick stanna kvar och förhindra Saurons styrkor från att komma till Osgiliath. Ithilien var nu en farlig skog som nästan ingen ville beträda.
År 3019 gick hoberna Frodo, Sam och Gollum genom Ithiliens skogar för att komma till Cirith Ungol-passet och sedan komma över till Mordors svarta rike. De fick då syn på en styrka av haradrim på väg till den svarta porten, som hade med sig mûmakil, som är enorma elefantliknande varelser som Frodo och Sam kallade för olifanter. Senare stöttes trion på av en grupp utbygdsjägare ledda av kapten Faramir, son till Denethor, efter en strid med haradrimstyrkan. Men de fick fortsätta till Mordor för att tillintetgöra Härskarringen i Domedagsbergets eldar.
Efter Ringens krig, när Aragorn blev krönt till kung av Gondor, gav han Ithilien till Faramir, att förvalta det som sitt eget furstendöme.
Under fjärde åldern styrdes Ithilien av den nye rikshovmästaren Faramir och hans ätt, men Minas Morgul var ännu övergivet. Rikshovmästarnas boning ska vara i Emyn Arnen. Alverna spelade en stor roll för återuppbyggnaden av östra Gondor och fick därför respekt av kung Aragorn. En koloni byggdes av alverna från Mörkmården, och från andra norra alvländer som styrdes av Legolas, och Ithilien blev återigen för en tid det vackraste landet i västra midgård, innan midgårds alla alver seglade över havet till Valinor.
Alvkolonin bestod endast i ett sekel, då Aragorn dog år 120 i den fjärde åldern.
Emyn Arnen
Emyn Arnen är en plats i J.R.R Tolkiens sagovärld Midgård. I boken Sagan om konungens återkomst förekommer Emyn Arnen som ligger i Ithilien och är en del av landet Gondor. Emyn Arnen ligger söder om staden Osgiliath, där floden Anduin gör en krök. På språket sindarin så betyder Emyn Arnen "kullarna bredvid vattnet".
Raden av senare rikshovmästare av Gondor härstammar ifrån detta område. Det var också hem till en númenoransk adelsfamilj och av dem kom Húrin, vald av kung Minardil, att vara hans rikshovmästare. Under senare tider så har Gondors kungar enbart valt rikshovmästare bland Húrins ättlingar och till slut så blev rikshovmästartiteln i Gondor ärftlig (rikshovmästarna kallade sig själva medlemmar av Húrins hus).
Efter Ringens krig så blev Faramir som var kapten av Gondor utnämnd till prins av Ithilien och kung Aragorns rikshovmästare, och Emyn Arnen blev då hans boning.
Elementet Arnen är ett namn som angavs av J.R.R. Tolkien som av förnúmenoriskt ursprung.[källa behövs] Emyn är ett sindarinskt ord för "kullar".
