Jacob Johan Anckarström

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Jacob Johan Anckarström
Jacob Johan Anckarström, Gustav III:s mördare.
Personlig information
Född11 maj 1762
Lindö, Vallentuna socken, Uppland
Död27 april 1792 (29 år)
Galgbacken på Hammarbyhöjden, Stockholm
DödsorsakHalshuggen
YrkeMilitär (kapten)
FöräldrarJacob Johan Anckarström
Hedvig Ulrika Druva
BarnGustava Eleonora, Carolina Lovisa, Johan Jacob och Carl David Anckarström Löwenström
Åtalad förMordet på Gustav III
Dömd förDömd till döden
StraffSkamstraff och dödsstraff
StatusAvrättad

Jacob Johan Anckarström, född 11 maj 1762 på Lindö i Vallentuna socken i Uppland, död (avrättad) 27 april 1792 på Galgbacken på Hammarbyhöjden i Stockholm, är för eftervärlden känd som kung Gustav III:s mördare. Efter mordet bytte familjen namn till Löwenström och sålde västra delen av godset Lindö för att bilda en stiftelse med Löwenströmska lasarettet som försoningsgåva till Sverige. På familjens vapensköld i Vallentuna kyrka och i Riddarhuset skrapade man bort eller målade över namnet Anckarström och ersatte det med Löwenström.[1]

Biografi

Anckarström var son till överstelöjtnanten Jacob Johan Anckarström den äldre och Hedvig Ulrika Druva, och inledde sin bana som militär, beviljades med kaptens grad avsked 1783 och ägnade sig därefter åt lantbruk och penningutlåning. Han gifte sig 1783 med Gustaviana Elisabet Löfwen. Enligt Tunabergsbygdens skrift Anckarströms grav: skröna eller verklighet (1998) ligger Anckarström begravd i Nävekvarn, utanför Nyköping, Södermanland.

Barn:

  1. Gustaf Adolf (1784–84)
  2. Gustava Eleonora Löwenström, född 26 februari 1785 i Stockholm, död 17 april 1860 i Visby. Hon gifte sig 1 november 1803 med fångpredikanten i Visby Olof Bolander (1771–1840), vars morfars bror var skarprättaren Nils Lithander Larsson. De fick sex barn, där en nutida ättling är Ulf Adelsohn.[2]
  3. Johan Jacob (1786–1863), som gifte sig med Nelly Theresia Helander och blev kapten vid Älvsborgs regemente.[1]
  4. Carl David (1787–1842), som blev handelsman och underlöjtnant, gifte sig med Johanna Elisabeth Hallberg från Stockholm och bosatte sig i Visby.[3]
  5. Jakob Johan (1788–88)
  6. Carolina Lovisa (1789–1869), som 1812 gifte sig med artilleriofficeren på Gotland Johan Vilhelm Persson Fåhræus (1787–1857).
  7. August Futtje (1790–91)

Bakgrund

Under en vistelse på Gotland 1791 blev Anckarström av misstag gripen som rysk spion. Han reste runt för att titta på gårdar, som han var intresserad av att köpa, men eftersom befolkningen fruktade för en rysk invasion blev han anmäld till polisen. Misstanken om spioneri avfärdades snart, men det slutade inte bättre än att han istället blev åtalad för nedsättande tillmälen om kungen. Gustav III skall själv ha beordrat, att åtalet mot Anckarström skulle läggas ner.[4]

Mordet

Huvudartikel: Mordet på Gustav III
Den mask Anckarström bar på maskeraden, samt de pistoler och den hullingförsedda kniv han hade med sig. Man ser även de nubb och kulor varmed pistolerna var laddade.

Den 16 mars 1792 sköt Anckarström Gustav III under en maskerad på Operan i Stockholm. Skottet med metallskrot avlossades på nära håll mot kungens rygg. Kungens sällskap vid middagen innan, friherre von Essen, befallde genast att dörrarna skulle spärras och polismästaren, lagman Nils Henric Lilljensparre, lät demaskera alla och namnen antecknades.

Anckarström arresterades dagen därpå för mordet. Han bekände sig skyldig redan vid första förhöret, men nekade i början envist till att några andra hade varit medvetna om eller delaktiga i attentatsplanerna. Utredningar och påtryckningar skulle dock snart visa annat, bland annat lyckades man knyta en rock, en syrtut, till greve Claes Horn, och medgivande från både Anckarström och Horn om att de umgåtts före maskeraden och besökt den tillsammans. Detta skapade misstankar mot Horn och därefter uppkom misstankar även mot greve Adolf Ribbing.[5]

Liljensparre hade ett känsloladdat förhör, där han nämnde, att han under en husrannsakan hos Anckarström fått tillfälle att träffa dennes barn. Han lovade, att man skulle göra vad man kunde för att mildra dessas elände, och så gott det gick dölja graden av deras fars brott. Då bröt Anckarström samman och utbrast "Wisst äro Horn och Ribbing med i saken". Senare gav han en fullständig bekännelse och det ledde till att nya detaljer kom fram.

Den utredning som genomfördes gav vid handen, att Anckarström handlade på uppdrag av flera andra konspiratörer av vilka general Carl Fredrik Pechlin varit den ledande. Förmodligen kände även Hertig Karl XIII till mordplanerna.[källa behövs].

Det beslöts, att låta ett begränsat antal personer förklaras skyldiga, och att låta Anckarström få stå som syndabock inför folket – det statuerande exemplet.

Avrättningen

Anckarströms spöslitning (samtida teckning)
Skiss från 1856 som visar Galgbacken, Hammarbyhöjden.

Anckarström dömdes till skamstraff och dödsstraff: "jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torg stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken".

Anckarström hade på avrättningsdagen intagit en stadig frukost med bröd, mjölk och två kotletter. Han hade uppenbarligen försonats med tanken på att avsluta jordelivet och i vetskap om att hans barns framtid inte var hotad kunde han utan vidare bekymmer acceptera detta. På vägen mot torget hade han hälsat upp mot fönstren där han såg folk han kände. Dagen var vacker och solig, men något blåsig och Anckarströms långa hår fladdrade i vinden då han spänstigt hoppade ur vagnen vid avrättningsplatsen. Efter att ha hudflängts, det vill säga piskats i tre dagar på tre av Stockholms torg (Riddarhustorget, Hötorget och Nytorget), avrättades han genom halshuggning och stegling.

Hatet mot Anckarström var så stort att allmänheten samlade in pengar för att ge till piskaren för att denne skulle slå ännu hårdare. Rackarens dräng, som hämtats från Södertälje, utförde spöslitningen med yttersta stränghet. Skarprättaren som utförde halshuggningen hette Jonas Bergman. Skådespelet utspelade sig på galgbacken utanför Skanstull (i nuvarande Hammarbyhöjden) och Anckarströms släkting Carl Christoffer Gjörwell den äldre skriver följande:

"Han lade sig lugnt ner med huvudet mot stupstocken och högerhanden mot ett annat block. Folksamlingen som naturligtvis var väldig bevittnade moltyst bödelns stora skicklighet med bilan, som raskt skilde huvudet och handen från kroppen, vilken därpå fick ligga där den låg en stund och sedan vändes på rygg så att blodet skulle rinna av. I väntan på detta styrkte sig bödeln och hans drängar med bröd och brännvin. De ristade sedan upp liket från halsen och nedåt, tog ut hjärtat och inälvorna och stoppade dessa tillsammans med könsdelarna i en påse som grävdes ner under galgen. Kroppen styckades därefter med bila i fyra delar som lades på hjul. En lång spik slogs genom huvudet, och en av bödelsdrängarna klättrade upp på en stege med detta och spikade fast det vid galgen med många hammarslag. Handen spikades upp därunder, och därmed var skådespelet över."

Anckarströms sista ord var "Pris och ära vare dig, herre Jesu innerligt!", efter att hans själasörjare pastor Adolf Roos vid stupstocken strukit sin hand över hans bara hals och sagt "Dig är förvarad härlighetens krona".[6]

Då hade kung Gustav varit död sedan nästan en månad (29 mars) och hans bön om nåd för gärningsmännen bortsåg man från.

Några dygn efter avrättningen påstås Gustaf Ulrik Silfversparre ha låtit sina betjänter i nattens mörker gräva upp Anckarströms kvarlevor från galgbacken för att föras på kärra till Silfversparres herrgård Nävekvarn, där dessa begravdes i trädgården. Silfversparre hade deltagit i komplotten mot Gustav III, men klarat sig undan upptäckt.

Ätten Anckarström antog samma år med kungligt tillstånd namnet Löwenström.

I populärkulturen

I miniserien Sammansvärjningen, som ursprungligen visades på Sveriges Television 1986, gestaltades han av skådespelaren Allan Svensson.

Litteratur

Ernst Brunner Anckarström och kungamordet. Historien i sin helhet, Albert Bonniers förlag 2010

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Anckarström nr 897, Adelsvapen - Wiki.
  2. ^ Vem tror du att du är? Arkiverad 4 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine., Program 5, omgång 2 hösten 2009, svt.se.
  3. ^ Personakt för Gustaviana Elisabet Löwen.
  4. ^ Henrikson, Alf (1986). Ekot av ett skott: [öden kring 1792]. Höganäs: Bra bok. Libris 571390. ISBN 91-7752-124-2 [sidnummer behövs]
  5. ^ Nationalencyklopedin (1996). NE HF band 01. NE Nationalencyklopedin. sid. 327. Libris 12306115. ISBN 9789197624008 
  6. ^ Lindorm, Per-Erik (1952). Vårt kristna arv: från Ansgar till våra dagar : en bokfilm. Stockholm: Sv. bokfilm. sid. 219. Libris 1442247  (Karl Kristofer Gjörwells brev till Gustava Eleonora Lindahl)

Webbkällor

Tryckta källor

Externa länkar

v • r
Historiska mord och avrättningar i Stockholm
HändelserGräl mellan två män 1488.
Personer
Övrigt
Portal:Stockholm
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jacob_Johan_Anckarström&oldid=42221948”