Jakob Pettersson
| Jakob Pettersson | |
 | |
| Född | 24 augusti 1866[1][2] Södertälje stadsförsamling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 5 maj 1957[1][2] (90 år) Lidingö[1][2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[1]  |
| Sysselsättning | Ämbetsman, politiker[1][3] |
| Befattning | |
| Borgmästare, Södertälje stad (1896–1946)[1] Andrakammarledamot, Södertälje, Norrtälje, Vaxholms, Öregrunds, Östhammars och Sigtuna valkrets (1900–1908)[1][2] Andrakammarledamot, Södertälje valkrets (1909–1911)[1][2][4] Andrakammarledamot, Stockholms läns södra valkrets (1912–1920)[1][2] Andrakammarledamot, Stockholms läns valkrets (1922–1924)[1][2][3] Sveriges socialminister Regeringen Ekman I (1926–1928)[1] | |
| Politiskt parti | |
| Liberala samlingspartiet (–)[2] Liberala riksdagspartiet (–)[2][3] | |
| Namnteckning | |
_sign.jpg){kind=small} | |
| Redigera Wikidata | |
Jakob Gustav Pettersson, född 24 augusti 1866 i Södertälje, död där 5 maj 1957, var en svensk borgmästare och politiker (liberal). Han var socialminister 1926–1928. Han var far till Åke Thulstrup och Karl-Magnus Thulstrup samt morfar till Edvard Matz.
Utbildning och karriär[redigera | redigera wikitext]
Jakob Pettersson blev juris utriusque kandidat vid Uppsala universitet 1891, blev vice häradshövding 1893 och var borgmästare i Södertälje stad 1896-1946 - vid sidan av Adolf Hasselgren i Kungsbacka den svensk som innehaft borgmästarämbetet under längst tid. Han tillhörde riksdagen som ledamot av andra kammaren 1900–1924. Han utnämndes till statsråd och chef för socialdepartementet den 7 juni 1926, en post han innehade till den 2 oktober 1928.
Riksdagsmannabana[redigera | redigera wikitext]
Petterssons riksdagsbana inleddes 1899 då han valdes som utpräglad vänsterman på dåvarande folkpartiets program till ledamot av andra kammaren för Södertälje, Norrtälje, Östhammars, Öregrunds, Sigtuna och Vaxholms valkrets. Han representerade denna valkrets 1900–1908 och satt därefter för Södertälje stads valkrets 1909–1911, Stockholms läns södra valkrets 1912–1921 och Stockholms läns valkrets 1922–1924.
Genom sin sakkunskap och arbetsförmåga samt sin saklighet vann Pettersson inflytande i riksdagen. Han var suppleant i lagutskottet i omgångar 1903-1907, blev därefter ordinarie ledamot av samma utskott och var dess ordförande vid första riksdagen 1914 samt 1918–19, var därefter ordförande i första lagutskottet 1920–24. Han var även ordförande i andra särskilda utskottet 1918 (fattigvårdslagstiftningen) och vid urtima riksdagen 1919 urtiman (arbetstidslagstiftningen).
Petterssons arbetskraft har även i stor utsträckning tagits i anspråk för det statliga utredningsarbetet. Sålunda var han ordförande bland annat för rättshjälpssakkunniga 1916–18, för sakkunniga angående magistratsförvaltningens ordnande i städerna 1916–19, för gruvlagstiftningssakkunniga 1920–23 och i statens bostadsnämnd sedan 1923, han var också ledamot av den stora nykterhetskommittén 1911–20, av krigslagstiftningskommittén 1920–22 och av krigslagstiftningssakkunniga 1922–23. Han hade även uppdrag att utreda frågan om ändring av sättet för kommunernas medverkan vid avgörandet av ärenden om handeln med rusdrycker.
Bland Petterssons riksdagsmotioner märks flera på nykterhetslagstiftningens område, såsom om internering av alkoholister (1903 m.fl. riksdagar), vidare om allmän pensionsförsäkring (1913) och om arvsrätt för barn utom äktenskap (1917).
Pettersson tillhörde i riksdagen Liberala samlingspartiet från dess bildande 1900 till dess sprängning 1923 och var ledamot av dess förtroenderåd från 1908. Trots att Pettersson var en varm nykterhetsvän och principiell förbudsvän, ogillade Pettersson förbudsfrågans framdrivande vid Frisinnade landsföreningens möte 1923, utträdde därför efter mötet ur föreningen, deltog i bildandet samma år av Sveriges liberala parti och tillhörde dess riksdagsgrupp Liberala riksdagspartiet vid riksdagen 1924. Vid samma års andrakammarval uppsattes han som partiets kandidat, men misslyckades med att bli invald.
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Pettersson var ordensbroder och var en av stiftarna till Odd Fellow-logen nr 95 Taelghia i Södertälje 1923. Han hedrades även genom att ge namn åt Södertäljes andra Odd Fellow-loge, logen nr 164 Jakob Borgmästare, instituerad 1993.
Han bodde i 59 år i Borgmästarvillan vid Saltsjögatan 17 i centrala Södertälje. Huset omgestaltades 1922 av södertäljearkitekten Tore E:son Lindhberg. Pettersson har även en gata uppkallad efter sig: Jakob Borgmästares Väg.
Han är begravd på Södertälje kyrkogård.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Hildebrand, Albin. Svenskt Porträttgalleri, vol XXV, del 2. Riksdagens andra kammare, sid. 63.
- Jakob Pettersson i Albin Hildebrand, Svenskt porträttgalleri (1913), volym XXVI. Register
- Jakob Pettersson i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 263-264
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Jakob G Pettersson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7233, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, 1985, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABge9A, läst: 18 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 72, omnämnd som: Jakob Gustav Pettersson (L), läs onlineläs online, läst: 20 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Svensk rikskalender 1909, 1909, s. 103, omnämnd som: Pettersson, Jakob Gustaf, borgmästare ... f. 66; 08 ... för Södertälje; adr. Södertälje, läs onlineläs online, läst: 26 februari 2022.[källa från Wikidata]
| Företrädare: Gustav Möller |
Sveriges socialminister 1926–1928 |
Efterträdare: Sven Lübeck |
|