Johannes Magnusson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Johannes Magnusson
Född Johannes Magnusson
11 november 1804
Näshult
Död 25 mars 1875 (70 år)
Lemnhult
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Lantbrukare
Känd för Orgelbyggeri

Johannes Magnusson, född 11 november 1804 i Näshults socken, död 25 mars 1875 i Nässja, Lemnhults socken, var en svensk orgelbyggare, lantbrukare, konstnär och uppfinnare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johannes Magnusson var född i Näshults socken men övertog i slutet av 1830-talet släktgården Nässja i Lemnhults socken. Han verkade till en början som träsnidare. Efterhand började han även att måla och lärde sig konsten av Marcus Larson, som han blivit bekant med. Orgelbyggarverksamheten inleddes med att han fick reparera Näshults orgel omkring 1840. År 1846 byggde han sin första helt egna orgel för Kråksmåla kyrka. Utöver orglar byggde han även speldosor, taffelpianon och positiv, både orgelpositiv och vevpositiv.[1]

Han har bland annat målat altartavlorna i kyrkorna i Skirö och Lemnhult. Han uppfann psalmpositivet, av vilket ett exemplar finns på Vetlanda forngård (Njudungs hembygdsmuseum). Som orgelbyggare var han helt självlärd. Under sin verksamhetstid byggde han omkring 25 orglar, och de främsta exemplen på hans orgelbyggnadskonst finns i Bäckebo kyrka och Skirö kyrka.

Under 1840-talet fick den blivande orgelbyggaren Carl August Johansson tjänst hos Magnusson. Hans huvudsakliga sysselsättning blev inom kyrkorgelbyggandet. Johansson visade stort intresse och utvecklades snabbt till en skicklig orgelbyggare. År 1848 blev Johansson kompanjon med Magnusson då de bildade ett samägt bolag för att tillverka kyrkorglar, även om de var för sig fortsatte att bygga egna orglar. Samarbetet upphörde 1861. Magnusson kom att bygga ytterligare åtta kyrkorglar.

Hjalmar Gullberg har i samlingen Dödsmask och lustgård (1952) skrivit en dikt om Magnusson: På Lemnhults kyrkogård. Den slutar[2]

I främmande stift
fann den mångkunnige bondens ättlingar sin utkomst.
Av hans orgelverk finns några i behåll
efter hundra år. Ett spelar i mig.

Bevarade orglar[redigera | redigera wikitext]

Bevarade fasader[redigera | redigera wikitext]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällsamheter i Småland del 3 s. 202-205.
  2. ^ Hjalmar Gullberg: Dikter, Norstedts 1998, s. 391–392.

Textkällor[redigera | redigera wikitext]

  • Dag Edholm (1985). Orgelbyggare i Sverige 1600–1900 och deras verk. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-499-6 .
  • Einar Erici och R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm (1988), ISBN 91-7118-557-7.
  • Tidskriften Orgelforum 1999, nr 4, sid. 182-184 och 2004, nr 3, sid. 128-132, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047.
  • Orgelbyggaren i Broaryd, Häfte, 2007, Bernt Gustafson, Nöbbele Hembygdsförening

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]