Jordborrare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jordborrare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Georychus capensis.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Hystricomorpha
Familj Mullvadsgnagare
Bathyergidae
Släkte Georychus
Illiger, 1811
Art Jordborrare
G. capensis
Vetenskapligt namn
§ Georychus capensis
Auktor Pallas, 1778
Hitta fler artiklar om djur med

Jordborrare (Georychus capensis) är en gnagare i familjen mullvadsgnagare och den enda arten i sitt släkte.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare förekommer i Kapprovinsen i Sydafrika och därifrån längs kusten ungefär till Port Elizabeth. Mindre avskilda populationer lever i provinserna Mpumalanga och KwaZulu-Natal (kanske även i angränsande områden av Lesotho). I utbredningsområdet ligger nederbörden vanligen över 500 mm per år. Habitatet utgörs av grästäckta dynor, av flodernas strandlinjer och av andra gräsmarker som gräsmattor i trädgårdar eller stadsparker samt på golfplatser.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) på mellan 15 och 20 centimeter. Svansen är med 1,5 till 4 cm längd bara en liten stump och extremiteterna är korta och svaga. Svansen kan ibland vara gömd i den tjocka pälsen. Hanar är med en genomsnittlig vikt av 182 g något tyngre än honor som väger cirka 180 g.[3] Enskilda individer kan tidvis vara 325 (honor) eller 360 g (hanar) tunga. Pälsen har på ovansidan en brun till orangebrun färg, undersidan är ljusare. I ansiktet förekommer svarta eller mörkbruna och vita markeringar. Trots artens underjordiska levnadssätt är klorna vid fram- och bakfötter svaga. Jordborraren gräver främst med tänderna. Därför har arten stora framåtriktade framtänder som saknar rännor. Jordborraren saknar yttre öron och har bara en hörselöppning på varje sida med en fläck av tjockare hud omkring.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Jordborraren skapar bon tätt under markytan. Den föredrar sandig och fuktig jord som är lätt att gräva i men den hittas även i mjukare lera och torv.[1] Födan utgörs främst av rötter, lök och andra rotfrukter. Tunnelsystemets gångar är tillsammans ungefär 130 meter långa och det finns blinda gånger samt en kupolformig kammare där födan lagras. Varje vuxen individ har sitt eget tunnelsystem. Gångarna kan ligga så nära som en meter från varandra men de är inte sammanlänkade. Jordborrare som placerades i fångenskap i samma bur kämpade fram till döden om de inte särskildes innan.[4]

Fortplantningen sker mellan augusti och december, enligt en annan studie redan från och med juni. Före parningen trummar hanar med bakfoten på marken och parningsberedda honor svarar på samma sätt. Hanar slår snabbare (cirka 26 bultningar per sekund) än honor (cirka 15 bultningar). Utanför parningstiden trummar hanar för att visa sitt revir. Under fortplantningstiden kan honor ha två kullar och den andra parningen sker ungefär 10 dagar efter ungarnas födelse. Dräktigheten varar cirka 44 dagar och per kull föds 3 till 10 ungar. Ungarna är i början 3 till 4 cm långa, 5 till 12 g tunga och nakna samt blinda. Redan efter nio dagar har de päls och öppna ögon. Ungefär 17 dagar efter födelsen äter ungarna huvudsakligen fast föda. De blir efter 35 dagar aggressiva mot varandra och mot modern och boet lämnas efter cirka 60 dagar. Efter 260 dagar är ungarna lika stora som vuxna individer. Könsmognaden infaller efter cirka 10 månader. Jordborraren kan i naturen leva tre år.[4]

Jordborrare och människor[redigera | redigera wikitext]

Arten betraktas som skadedjur när den äter rotfrukter från odlade regioner. Den kan liksom mullvaden orsaka ekonomiska skador när den gräver under gräsmattor och golfplatser. Jordborraren hölls ibland som ovanligt sällskapsdjur men den biter ibland utan varning.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 31 juli 2009. med följande källa:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Georychus capensisIUCN:s rödlista, auktor: Maree, S. & Faulkes, C. 2008, besökt 5 augusti 2010.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Georychus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ N. Whipple (2004). ”Cape mole rat” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Georychus_capensis/. Läst 15 oktober 2015. 
  4. ^ [a b c d] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Cape Mole-rat” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. Sid. 1636. ISBN 0-8018-5789-9 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bertelsmann Lexikon-Institut (red.): Das moderne Tierlexikon, in 12 Bänden, Verlagsgruppe Bertelsmann GmbH, Gütersloh, 1979-1985 , Band 2: Bit - Elr, 324 Seiten, Buch-Nr. 06782 7, S. 40 - 41 uppslagsord: Blessmull

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]