Joseph Liouville

Från Wikipedia
Joseph Liouville
Född24 mars 1809[1][2][3]
Saint-Omer[4][5][6], Frankrike
Död8 september 1882[1][2][7] (73 år)
rue de Savoie[4][5], Frankrike
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique,
École nationale des ponts et chaussées
SysselsättningMatematiker, ingenjör, politiker, professor[8]
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
President, Franska vetenskapsakademin (1870–1970)[9]
ArbetsgivareÉcole polytechnique (1838–)
Collège de France (1850–1882)[8]
Noterbara verkLiouvilles sats
BarnMarie Liouville (f. 1845)
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1850)[10]
Officer av Hederslegionen (1861)[11]
Kommendör av Hederslegionen (1879)[12]
Redigera Wikidata

Joseph Liouville, född 24 mars 1809 i Saint-Omer, död 8 september 1882 i Paris, var en fransk matematiker.

Liouville blev 1827 ingenjör, men lämnade snart den praktiska banan för att uteslutande ägna sig åt matematiken. Han blev professor vid École polytechnique 1833, vid Faculté des sciences och Collège de France 1839, ledamot av Franska vetenskapsakademin 1839 och medlem av Bureau des longitudes 1841. År 1848 valdes han till ledamot av konstituerande församlingen, där han utmärkte sig genom sina demokratiska tendenser, men lämnade snart den politiska banan och sysselsatte sig därefter enbart med vetenskaplig forskning och med sitt lärarkall.

Liouville invaldes 1851 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Som vetenskaplig författare var Liouville ovanligt produktiv. Antalet av hans utgivna avhandlingar eller uppsatser uppgår till nästan 400. Bland den mängd olika frågor inom den rena och tillämpade matematiken, som han behandlade, kan särskilt nämnas teorin för differentialer med bråkindices, en teori, som egentligen blivit grundlagd först av Liouville, samt teorin för de elliptiska funktionerna, vilken av honom utvecklade avseende flera viktiga detaljfrågor.

För övrigt ägnade han ett stort antal avhandlingar åt talteorin, celesta mekaniken, högre algebran, differentialekvationers integration, definita integraler och åtskilliga andra transcendenta funktioner. Han utövade även stort inflytande på matematikens utveckling dels genom sin ovanligt stora förmåga som föreläsare och lärare, dels genom den av honom grundlagda tidskriften Journal de mathematiques pures et appliquées, som utkom med 39 band (1836-74) under hans ledning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Joseph Liouville.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Лиувилль Жозеф”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Léonoredatabasen, födelseattest, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Joseph, Adolphe Liouville, 11257, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Franska vetenskapsakademin, läs online, läst: 28 maj 2022.[källa från Wikidata]
  10. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 219, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]