Julius von Payer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Julius von Payer.
Julius von Payer (vänster) och Carl Weyprecht (höger) på en tidning från Wien.

Julius von Payer, född 1 september 1842 i Schönau invid Teplitz, död 29 augusti 1915 i Veldes (Bled, Slovenien), var en österrikisk polarforskare.

Payer blev 1859 officer i österrikiska armén, verkställde svåra mätningar av Ortler-alperna och publicerade i "Petermanns Mitteilungen" den vetenskapliga delen av sina alpvandringar. Åren 1869-1870 deltog han i den andra tyska nordpolsexpeditionen under Carl Koldewey, nådde under en slädfärd längs grönländska kusten 77:e breddgraden och upptäckte Frans Josefs fjordGrönlands östra kust.

År 1871 företog han på fartyget Isbjörnen tillsammans med Carl Weyprecht en rekognosceringsfärd från Tromsø i riktning mellan Spetsbergen och Novaja Zemlja, där de uppnådde 79° nordlig bredd och överallt fann öppet vatten. Uppmuntrade därav, anträdde de i juni 1872 från Bremerhaven på fartyget Tegetthoff en resa med beteckning österrikisk-ungerska polarexpeditionen. Vid 76° 30’ nordlig bredd blev de norr om Novaja Zemlja fången av isen och drev mot norr. Deras försök att befria sig på sommaren 1873 misslyckades och därför stannade de på hösten i närheten av ett okänt bergland som fick namnet Frans Josefs land.

Utan skydd av hamnplats, gjorde de därefter den andra övervintringen under 79° 51’ nordlig bredd och 59° östlig längd från Greenwich. Därunder företog Payer på våren 1874 en längre slädfärd, som sträckte sig till 82° 5’ nordlig bredd och medförde upptäckten av, att Frans Josefs land i själva verket var en stor ögrupp. Den 20 maj övergavs '"Tegetthoff" och manskapet anträdde hemfärden med båtar och slädar. De nådde efter 96 dagar fritt vatten och vid 77° 40 V upptogs båtarna vid Novaja Zemljas kust av ryske skepparen Fedor Voronin på skonaren Nikolaj samt anlände 9 dagar därefter till Vardö.

Efter hemkomsten bosatte Payer sig som privatman i Frankfurt am Main och senare i Paris. Utom en mängd monografier i "Petermanns Mitteilungen" och "Mitteilungen der Wiener geograpischen Gesellschaft" har han utgivit Die Österreichisch-Ungarische Nordpolexpedition 1872-74: (1876; innehållande en skiss av den 2:a tyska nordpolsexpeditionen 1869- 70 och av 1871 års rekognosceringsexpedition; svensk bearbetning av Thore Magnus Fries under titeln "Upptäcktsresor i norra polarhafvet", 1877).

Under sina senare år ägnade Peyer sig åt konsten och utbildade sig i München till historiemålare. Som sådan gjorde han till sin uppgift att i en tavelcykel skildra den franklinska nordpolsexpeditionens öde. Den mest bekanta av dessa målningar, Dödens vik (1884; utställd även i Stockholm, 1885), visar expeditionens undergång i polarisen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]