Kallhälls gård

Kallhälls gård i juni 2011.

Kallhälls gård är en herrgård och tidigare säteri som ligger i området Kallhäll-Stäket i Järfälla socken i Järfälla kommun. Byggnaden ligger kvar på den gamla gårdsplatsen för Bolinders Fabriks ABs huvudkontor, som omändrades till huvudbyggnad och en del övriga bostads- och uthusbyggnader.

Gårdens läge och omgivning

Kallhälls gård var omgiven av äldre vägsträckningar såsom utfartsvägen för Kallhäll till Ulvsättra gård och stora landsvägen, allé, springbrunn, rondell och en park ner mot Mälaren, som var typisk för herrgårdsanläggningar. En fjärdingsstolpe var från 1722 placerad vid Kallhäll, som visade att det var nio fjärdingsväg till Stockholm. Delar av den ursprungliga Enköpingsvägen kan fortfarande skönjas vid rågångsmotet öster om Ulvsättra och vid Strömsdal i Kallhäll. Ovanför vägen rann Kallhällsån. Vidare fanns här åkrar, fruktträdgård, skogklädda bergspartier och solitära träd. Snett nedanför gårdsbyggnaden låg en ruddamm nere vid strandlinjen mot Mälaren. På 1856 års karta låg fem stycken ekonomibyggnader nedanför mangårdsbyggnaden.

Platsen där herrgården ligger omnämns 1525 som en gård. Kallhälls gård var före reformationen ett biskopshemman. Det tillhörde då ärkebiskopsborgen i Almare-Stäkets borg. Kallhäll uppfördes som kronohemman från och med jordeboken 1631.

Huset byggdes på 1860-talet och fungerade då en tid som permanentbostad. Den ursprungliga byggnaden från omkring 1863 var då rikt dekorerad med lövsågerier kring verandor, balkonger och fönster. Taket var platt och täcktes av skifferplattor. Vid ombyggnaden togs all dekor bort och fasaderna slätputsades. Samtidigt byggdes en ny vindsvåning till under ett brutet tak. Invid huvudbyggnaden, sydväst om den, ligger en liten välbevarad biljardsalong, en byggnad som byggdes omkring 1913. Kallhäll var vid denna tid rena landsbygden, men nu tog en ny tid vid och gårdens jordbruksverksamhet upphörde när sedan industrin etablerades.

Söder om huvudbyggnaden uppfördes vid mitten av 1970-talet en stor kontorsbyggnad. I samband med detta revs gårdens ekonomibyggnader som låg på denna plats. Även en stor monteringsfärdig hall byggdes nere vid fabriken under samma period.

Kallhälls gård med ägor köptes av Bolinders 1906

Framför entrén till Kallhälls gård står en byst, som föreställer Erik August Bolinder (1863-1930) från 1913 vid 50 års ålder, verkstadens nybanare. Till höger i bakgrunden syns ett av de gamla järnlejonen som pryder huvudentrén.

Kallhälls gårds gamla huvudbyggnad, som ligger strax sydväst om fabriksbyggnaderna med ägor köptes 1906 av Erik August Bolinder (1863-1930), son till Carl Gerhard Bolinder som grundade Bolinders, som sommarresidens. Senare användes huset som kontor. På 1930-talet byggdes den gamla huvudbyggnaden om för sin nya funktion som kontorsbyggnad till Bolinders fabriker. Huset byggdes ut 1944. Huset ägdes av Svenska Maskinverken under åren mellan 1956 och 1979.[1]

Bakgrund

Kallhälls gård i Järfälla 1907, huvudbyggnaden från baksidan eller sjösidan.

J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstads AB köpte år 1906 Kallhälls gård med ägor och byggde verkstäderna vid Mälarstranden intill gårdsbyggnaden. Firman hade vid 1900-talets början blivit allt mer trångbodd inne i Stockholm och därför började man leta efter tomtmark utanför staden. 1906 hittade Bolinders ett lämpligt markområde i Järfälla. Platsen, som var Kallhälls gård, var vid denna tidpunkt rena landsbygden Det var då industrialisten Erik August Bolinder förvärvade Kallhälls gård för att exploatera som fabriksområde. Ordförande i styrelsen i Bolinder var C. J. Heurlin. Han var dessutom grosshandlare och konsul. År 1906 köpte C. J. Heurlin Kallhälls gård. Sedan 1905 var han ordförande i styrelsen för J. & C. G. Bolinders Mekaniska Verkstad AB. Han överlät nästan omedelbart köpet på själva bolaget och dess VD Erik August Bolinder.

Erik August Bolinder använde huvudbyggnaden som sommarställe. Intill Kallhälls gård uppförde Bolinders byggnader för verksamheten och 1907 stod de första fyra verkstäderna klara. Dessa var ett gjuteri, en pressarverkstad, en spisverkstad och en kraftstation. 1909 påbörjas tillverkningen vid fabriken som i första hand bestod av gjutning av spisar, kaminer och köksutrustning som stekpannor och grytor med mera. Fabriken expanderade och växte så småningom ut till en av stockholmstraktens större industrier. I 1910 års mantalslängder upptas 250 personer som boende vid Kallhäll. 1956 uppgick arbetsstyrkan till 695 personer av vilka de allra flesta bodde i Kallhäll. Bolinders, senare Svenska Maskinverken, var fram till dess att företaget såldes 1979 den ojämförligt största industrin i kommunen.

Kallhälls samhälle är skapat som arbetsort till skillnad från Järfällas övriga samhällen. På båda sidor om järnvägen byggde företaget ett 15-tal större trähus med cirka 80 lägenheter för anställda. Däremot var Bolinders ovilligt att upplåta mark för egna hem, och arbetarna måste söka sig till Björkliden på andra sidan Enköpingsvägen. Björkliden, även kallad Kallhälls Villastad, avsöndrades från Viby gård. Marken avstyckades år 1912 från Viby gård och tillhörde Sollentuna till och med 1954. Bebyggelsen i Kallhälls villastad började växa upp efter 1912, genom att anställda vid Bolinders byggde enkla trävillor i området Björkliden på andra sidan gränsen mot Sollentuna.

Bolinders Mekaniska Verkstad AB hade etablerat sig på Kungsholmen i Stockholm och det ansågs mindre passade att företaget fortsatte att expandera där. Det var två viktiga orsaker till att Bolinders ville expandera vid Kallhäll. Det ena var att området vid Kallhäll låg vid Mälaren, vilket möjliggjorde sjötransporter. Det andra var möjligheten till järnvägstransporter och att man då kunde uppföra Kallhälls station för att betjäna fabriksanläggningarna. Redan år 1900 etablerades Bolinders första verksamhet i form av ett gjuteri i Kallhäll. Vid företagets omorganisation 1933 kallades företaget för Bolinders Fabriks AB och detta företag ägde då fortfarande Kallhäll

Bolinders började anlägga fabriker och bostäder

Bolinders företag lät sedan anlägga gjuteri och verkstäder. År 1909 startade produktionen. Samma år arbetade redan 16 gjutare på fabriken. I den första etappen byggdes, som ovan nämnts, bland annat gjuteri, pressarverkstad, spisverkstad och kraftstation. I Kallhäll tillverkades framförallt spisar, kaminer, köttkvarnar, gjutgods och byggnadsgods. Avgörande för valet av Kallhäll hade varit det centrala läget invid Mälaren och Västeråsbanan, som möjliggjorde transporter både till sjöss och via järnväg. Dessutom lät företaget uppföra bostäder för de anställda samt en skola, Kallhälls skola eller Bolinders skola. Då upphörde jordbruket och det var endast trädgården som brukades i fortsättningen. Åren 1927-1929 byggdes fabriken ut med ett emaljverk samt ett badhus och tvättstuga för de anställda. En brandstation uppfördes 1954.

Bolinders uppförde Kallhälls skola och Kallhälls station

Kallhälls skola (Bolinders skola) vid Dahlerusvägen på 1930-talet. Kallhälls äldsta skola. Öppnad 1909, nedlagd 1952. Foto: John Lif, Järfälla kommuns bilddatabas.

Kallhälls skola eller Bolinders skola uppfördes år 1909 av Bolinders Mekaniska Verkstads AB. Bolinder bekostade alla utgifter för skolan och lärarpersonalen fram till 1931, då Järfälla kommun övertog dessa kostnader. Skolan var organiserad både som småskola och folkskola. Undervisningen förmedlades av två lärarinnor. Från och med år 1927 övertog Järfälla församling skolans driftskostnader. Från och med 1942 bedrevs endast småskola här och denna undervisning pågick till vårterminen 1952, då man invigde Kallhälls nya skola vid Källtopsvägen, som snart bytte namn till Ulvsättraskolan. Skolhuset i Bolinders skola användes för småskoleundervisningen till 1952. Folkskoleundervisningen överfördes redan 1941 till Aspnässkolan i Jakobsberg. "Gamla skolan", som fortfarande finns kvar på Dahlerusvägen (Kallhällsleden 18), är ombyggd och används idag av Studieförbundet Vuxenskolan.

Kallhälls station på 1920-talet. Vy från banvallen och perrongen mot stationen.
Fotograf: John Lif, Järfälla kommuns bilddatabas.

I Kallhäll fanns ingen bebyggelse förutom gårdens hus när Bolinders etablerade sig där. Därför började bolaget genast uppföra arbetarbostäder. Redan 1876 invigdes järnvägen som gick genom Kallhäll mellan Stockholm och Västerås, men här fanns ingen station. I Kallhäll byggdes på ömse sidor om järnvägen cirka 15 flerfamiljsvillor mellan åren 1907 och 1913. Av dessa flerfamiljsvillor finns idag bara två villor kvar, de två kvarvarande villorna är Glasvillan och Basvillan, som ligger alldeles invid järnvägen. De villorna är uppförda i två våningar med fyra små lägenheter i varje hus. Glasvillan fick sitt namn av att den hade många fönster och Basvillans namn kom av att det bodde arbetsledare och förmän där. Ytterligare sex hus uppfördes av Bolinders några år senare, men de husen är alla rivna idag. På järnvägssträckan mellan Stockholm och Västerås stannade tågen i Stäket från år 1900, men då fanns fortfarande ingen anhalt i Kallhäll. Stäkets stationshus revs 1973, eftersom den stationen lades ner 1968 när pendeltågstrafiken startades på linjen. Hela samhället Kallhäll styrdes av Bolinders etablering i kommunen och Kallhälls utveckling kom att styras av Bolinders långt fram i tiden. Vid tiden för etableringen var möjligheterna att ansluta stickspår eller sidospår till järnvägen en av de viktigaste faktorerna till lokaliseringen i Kallhäll.

I samband med utbyggnaden av Bolinders verkstäder upprättades år 1907 en järnvägsanhalt i Kallhäll. Det var en hållplats vid järnvägen för kortare uppehåll för passagerarnas av- och påstigning. Samtidigt uppfördes en stationsbyggnad, Kallhälls station, idag heter den Kallhäll pendeltågsstation. Enligt Järfälla kulturnämnds uppgift var stationsbyggnaden från 1907 ritad av arkitekt Erik Lallerstedt. Ytterväggarna bestod av ljusgrå fasspontad panel. På husets nedre del var panelen liggande och på gavlarna var panelen stående. Ett stiliserat blomstermotiv fanns i västfasadens gavelspets. Den ursprungliga stationen togs i bruk år 1907 på dåvarande Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar för att betjäna Bolinders nya industriområde och anslutande villaområde. Dubbelspår blev klart från Stockholm C till Kallhäll 1964. Pendeltågstrafiken kom igång 1967. En utbyggnad till fyra spår pågår för närvarande (2015).

Brukssamhället

Kallhäll kom att i mångt och mycket efterlikna ett brukssamhälle. Livet i arbetarbyn präglades av andan från gångna tiders brukssamhälle. Bolinders ägde all mark i samhället och därför kom Folkets Hus och missionskyrkan att uppföras i Kallhälls villastad, eftersom Bolinders vägrade upplåta mark. Bolaget och framförallt brukspatronen bestämde i mycket över arbete och fritid i Kallhäll.

Bolinders kom att delas upp och Kallhällsdelen bildade Bolinders Fabriks AB. År 1956 inköptes Bolinders Fabriks AB av Svenska Maskinverken som flyttade sin tillverkning, som då främst bestod av värmepannor och var förlagd till Södertälje, Jönköping och Kolsva, till Bolinders anläggningar i Kallhäll. Där fortsatte verksamheten fram till 1979, då den efter flera ägarskiften övertogs av Götaverken Ångteknik AB, vilket var en del av Svenska Varv AB, och flyttades till Göteborg. Det gamla industriområdet låg därefter relativt oförändrat under många år.

Kallhälls gård har bevarats

Idag ägs området vid Kallhälls gård av JM AB, som uppfört ett bostadsområde, Bolinder Strand. Återigen har läget med närheten till Mälaren och pendeltåget varit en viktig faktor. De gamla industribyggnaderna samt Kallhälls gård har bevarats och man kan även i framtiden promenera utmed Fabriksgatan och insupa miljön. "Bullret, röken, dammet och dofterna får man däremot försöka föreställa sig", enligt Järfälla kommuns hemsida om Bolinders historia.[2]

I början av 2000-talet inledde byggföretaget JM ett större ombyggnadsprojekt på det gamla fabriksområdet, som tidigare hade använts av verkstadsföretaget Bolinders, vid nuvarande bostadsområdet Bolinder strand. Området marknadsförs under namnet Bolinder strand och består dels av bostadsbyggande med cirka 600 bostäder, dels konvertering av gamla industrilokaler till lager, butiker och kontor. Bland hyresgästerna finns Haglöfs som har sitt huvudkontor på området.

Bolindermuseet i Folkets Hus i Kallhälls centrum finns utställt föremål ur Bolinders mer än hundraåriga historia. På Bolindermuseet finns en utställning med många föremål, till exempel vedspisar, elspisar, kaminer, kylskåp, köttkvarnar, grytor, stekpannor, våffeljärn, diskmaskiner och emaljerade hushållskärl, från Bolinders, samlade av entusiasten Kåre Andersson samt Järfälla hembygdsförening.[2]

Kallhälls gård blir lyxbostäder

Enligt Lokaltidningen Mitt i Järfälla i juli 2014 ska det snart bli lyxbostäder i Kallhälls gård och då ska det bli liv i huset igen. För när någon senast bodde permanent i huset var när Bolinderfamiljen bodde där för 108 år sedan. Gården har hållit på att förfalla, sedan en familj bodde där i slutet av 1980-talet. Vid den tiden var herrgården också huvudkontor för bland annat Bolinders mekaniska verkstad. I flera årtionden därefter har huset förfallit, eftersom herrgården i princip övergavs.

Nu ska huset få en ny inriktning, det ska bli bostäder. I februari 2014 påbörjades ombyggnationen på fastigheten. Fasaden putsas, fönstren renoveras och källarutrymmena omvandlas till vinkällare och relaxavdelning. Herrgården får åtta nya lyxiga bostadsrätter. Järfälla hembygdsförening är glada åt att herrgården bevaras och kommer till nytta. De gamla järnlejonen som prydde entrén är renoverade och Erik August Bolinders byst från 1913 tittar återigen ståtligt ut mot allén. På herrgårdssidan som vetter mot Mälaren kommer de nyinflyttade att få njuta av utsikten mot Görväln. Här har fasaden kvar unika trädetaljer, och även om träet är hårt åtgånget så ska också det renoveras. Projektledaren på företaget Boform Fastighetsutveckling AB,[3] som köpt huset, förklarar att huset var väldigt slitet, vatten hade läckt in genom taket, som har lagts om. På tredje våningen har man höjt taket och gjort de gamla takbjälkarna synliga. Här uppe kommer paradlägenheterna att byggas. Det blir treor, fyror och femmor. De största lägenheterna blir högst upp. "Det är lite mer premium, mer över standard. Det finns plats för en walk-in-closet om man vill ha det", säger Arvin Jelveh på Boform. Företaget säger sig ha gjort en undersökning för att kartlägga vem som kan vilja bo i en anrik gammal herrgård. Svaret blir: "Vi tror att de som kan vara intresserade är de som är över 50, som kanske har en villa men vill bo i lägenhet."[4]

2014 års byggnadsmärke

2014 års byggnadsmärke delas mellan Kallhälls gårds ombyggnad och anläggningen av Kyrkparken i Barkarbystaden. Ett hedersomnämnande gick till Flottiljens äldreboende.

Varje år delar Järfälla kommun ut ett byggnadsmärke för att belöna och uppmärksamma god byggnadskultur. Pristagarna av byggnadsmärket 2014 belönades i december 2014 och syftet med att dela ut märket är att belöna den eller de som har verkat för en god byggnadskultur vid uppförande av nya byggnader och anläggningar eller vården av kulturhistoriskt, miljömässigt eller konstnärligt värdefulla byggnader och anläggningar i Järfälla.[5]

Kallhälls gård i Bolinder strand - "Familjen Bolinders sommarbostad sedan 1906, har getts nytt liv. Från att ha byggts om från sommarbostad till kontor på 1930-talet och sedan tjänat som byggplats åt JM har byggbolaget Boform Fastighetsutveckling i år tagit ett helhetsgrepp och restaurerat och byggt om huset till moderna bostäder." Projektledare är Hadi Nosratlu på Boform. Arkitektbyrå är Argark med arkitekterna Anja Geigant och Anders Rehnberg.

Kyrkparken i Barkarbystaden - "Den blivande stadsparken har under besvärliga förutsättningar blivit ett tillskott i miljön och till den kulturhistoriskt värdefulla kyrkbyn. Den kommer framöver att växa till sig med ännu fler intressanta inslag." Byggherre är kommunstyrelsen genom projektkontoret och Kerstin Sköld. Landskapsarkitekt är Ekologigruppen med stöd av konsult Green Landskap och Miljö."

Referenser

Noter

Källor

Externa länkar

  • Kallhäll i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  • Kallhäll i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870