Klippvadarsvala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Klippvadarsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rock Pratincole (Glareola nuchalis).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljVadarsvalor
Glareolidae
SläkteGlareola
ArtKlippvadarsvala
G. nuchalis
Vetenskapligt namn
§ Glareola nuchalis
AuktorGray, 1849
GalactochryseaKeulemans.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Klippvadarsvala[2] (Glareola nuchalis) är en afrikansk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Klippvadarsvalan är en liten vadarsvala med en kroppslängd på endast 16,5-19,5 centimeter.[4] Som andra vadarsvalor är den klykstjärtad och tärnlik. Vuxna fåglar är mörkgrå eller bruna med en karakteristisk vit linje från under ögat till nacken som ett halsband. De mörka vingarna har en distinkt vit fläck på undersidan. Buken är vanligtvis vit. Näbben är svart med röd bas, medan både ben och ögon är korallröda.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Klippvadarsvala delas in i två distinkta underarter:[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln trivs som namnet avslöjar i klippig miljö utmed floder och sjöar. Den födosöker morgon och kväll i småflockar efter insekter som flugor, myror, skalbaggar, gräshoppor och cikador. Den har också setts plocka föda från ryggen på flodhästar. [6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Klippvadarsvalan har en utstuderad spelflykt med högt ställda vingar och uppuffade nackfjädrar för att visa upp halsbandet. Den lever monogamt i par livet ut och häckar enbart under torka. Honan lägger ett till två ägg i en försänkning i en klippa omgiven av vatten. Båda könen ruvar äggen och blötlägger sina fjädrar för att kyla ner dem. Efter kläckning tar ungarna skydd i klippskrevor och kan simma vid mycket tidig ålder.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Glareola nuchalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ Hayman, P.; Marchant, J.; Prater, A. J. 1986. Shorebirds. Croom Helm, London.
  6. ^ Hockey, P. A. R.; Dean, W. R. J.; Ryan, P. G. 2005. Roberts Birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.
  7. ^ Harrison, J. A.; Allan, D. G.; Underhill, L. G.; Herremans, M.; Tree, A. J.; Parker, V.; Brown, C. J. 1997. The atlas of southern African birds. BirdLife South Africa, Johannesburg.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]