Kopparkis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kopparkis
Kopparkis
KategoriSulfidmineral
Strunz klassificering02.CB.10a
Kemisk formelCuFeS2
FärgMässingsgul med matt lila skimmer
KristallstrukturTetragonala
TvillingbildningPenetrerande
SpaltningOtydlig utefter {011} och {111}
BrottOregelbundet, ojämnt
HållbarhetSkör
Hårdhet (Mohs)3½–4
GlansMetallisk
StreckfärgGrönsvart
Specifik vikt4,1–4,3
Referenser[1]

Kopparkis, kallas även kalkopyrit, CuFeS2 , är ett mineral som består av koppar (34,5 %), järn (30,5 %) och svavel. Mineralet kristalliserar tetragonalt. Koppakis kan vara förorenat av Ag, Au, In, Tl, Se, Te.[1]

Kopparkismalm

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Kopparkis smälter ganska lätt och avger svaveldioxid vid lufttillträde. Återstoden blir magnetiskt. Mineralet sönderdelas av kungsvatten och, om än med svårighet, av salpetersyra, varvid svavel skiljs ut.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kopparkis förekommer vanligen i lager eller gångar, ofta tillsammans med svavelkis, som till viss del liknar kopparkis, men kopparkis är mjukare och har en grön färgton. Den vanligaste förekomsten är dock i hydrotermala och metasomatiska mineraliseringar tillsammans med zinkblände, blyglans, magnetkis, magnetit och eventuellt baryt.

Mineralet förekommer i hela Sverige, speciellt i Bergslagen och i Skelleftefältet.

Förekomster finns även allmänt i Mellaneuropa, Spanien, Portugal och på många håll i övriga världsdelar.

Kopparkis är Västerbottens landskapssten.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kopparkis finns i naturen och är den vanligaste mineralet i alla kopparmalmer, trots att kopparhalten ibland är så låg som en halv procent. Man bryter, eller har brutit, kopparkis i Falu koppargruva, Saxberget, Riddarhyttan, Ljusnarsbergs socken och Aitik koppargruva för framställning av koppar och kopparvitriol.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Meyers varulexikon, Forum, 1952
  • Erich Spicar, Mineral och bergarter, ICA Bokförlag, 1995

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] [1] kopparkis på mindat.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]