Kortsvansad myrkott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kortsvansad myrkott
Status i världen: Akut hotad[1]
Zoo Leipzig - Tou Feng.jpg
Manis pentadactyla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningMyrkottar
Pholidota
FamiljManidae
SläkteManis
ArtKortsvansade myrkott
M. pentadactyla
Vetenskapligt namn
§ Manis pentadactyla
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Chinese Pangolin area.png
Den kortsvansade myrkottens utbredningsområde.
Hitta fler artiklar om djur med

Kortsvansad myrkott eller kinesisk pangolin (Manis pentadactyla) är ett däggdjur i familjen myrkottar. Den förekommer i sydöstra Asien.[2]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 42 och 92 centimeter, en svanslängd mellan 28 och 35 centimeter samt en genomsnittlig vikt av 2 till 7 kilogram.[3] Huvudets ovansida, ryggen, kroppens sidor och extremiteternas utsida är liksom hos alla myrkottar täckt med styva fjäll.[3] Fjällen är hos vuxna individer svartbruna och hos ungdjur purpurbruna. Den oskyddade huden, till exempel på buken, är vitgrå.[3] Vid de främre fötterna finns stora grävklor och bakfötterna har korta klor. Kortsvansad myrkott saknar liksom alla myrkottar tänder och har en lång klibbig tunga. Arten skiljer sig från andra myrkottar genom jämförelsevis stora ögon och ytteröron,[3] andra asiatiska arter har bara enklare hudveck och afrikanska arter inga ytteröron alls.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Artens utbredningsområde sträcker sig från östra Nepal och nordöstra Indien över norra Sydostasien (Burma, Thailand, norra Kambodja, norra Laos, norra Vietnam) till södra och centrala Kina. Kortsvansad myrkott finns även på Taiwan och Hainan. Habitatet utgörs främst av skogar av olika slag. Arten besöker även gräsmarker och jordbruksmark. Den når i bergstrakter 2000 meter över havet.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kortsvansad myrkott är vanligen aktiv mellan skymningen och gryningen. På dagen vilar den i underjordiska bon som den gräver själv eller övertar från andra djur. Arten hittar sin föda främst på marken och ibland i träd.[1] Vid fara kan den rulla ihop sig. Individerna riktar vid dessa tillfällen sina fjäll upp som med sina vassa kanter är bra försvarsredskap.[3] Kortsvansad myrkott kan även simma.[1]

Födan utgörs främst av myror och termiter. De använder sina långa klon från de främre fötterna för att bryta upp myrstackar eller trädens bark. Sedan upptar de insekterna med den klippiga tungan.[4] Kortsvansad myrkott saknar tänder och födan söndersmulas därför i magsäcken.[3] Arten stänger sina näsborrar och öron öppningar när den äter och ögonen täcks av tjocka ögonlock.[3]

Under hösten eller redan under sensommaren strider hannar med varandra om rätten att para sig. Ungen föds under vintern medan honan stannar i boet.[3] Vanligen föds bara ett ungdjur per kull. Ungen är cirka 45 centimeter lång och lite över 90 gram tung.[4] Äldre ungar bäras på honans svans under utflykter. Antagligen infaller könsmognaden när individen är ett år gammalt.[3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Kött från kortsvansad myrkott betraktas i olika regioner som delikatess och fjällen används i den traditionella kinesiska medicinen. Fjällen anses vara ett antiseptikum som används mot hudsjukdomar och feber. Sedan året 2000 listas arten i appendix II av CITES[4]. Trots allt finns en utbred svart marknad. Ett annat hot är förstöringen av levnadsområdet. IUCN listar kortsvansad myrkott sedan 2014 som akut hotad (Critically Endangered)[1].

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Artens närmaste släkting är indisk myrkott (Manis crassicaudata). De bildar tillsammans ett undersläkte i släktet Manis.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 juli 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Manis pentadactylaIUCN:s rödlista, auktor: Duckworth, J.W., Steinmitz, R., Anak Pattanavibool, Than Zaw, Do Tuoc & Newton, P. 2014, besökt 3 januari 2018.
  2. ^ [a b] Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (red.): Mammal Species of the World. 3 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4, Manis pentadactyla
  3. ^ [a b c d e f g h i] R. Edwards (2016). ”Chinese pangolin”. ARKive. http://www.arkive.org/chinese-pangolin/manis-pentadactyla/. Läst 3 januari 2018. 
  4. ^ [a b c] Manis pentadactyla på Animal Diversity Web (engelska), besökt 3 oktober 2010.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]