Konfirmation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ungdomar i konfirmationskåpor i Norska kyrkan.
Konfirmationsvälsignelse i Norska kyrkan.
Konfirmationsvälsignelse i Sankta Maria kyrka, Ystad 14 maj 2011.

Konfirmation, ordagrant bekräftelse, är i Romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna ett av de sju, av Kristus instiftade sakramenten. Den åtföljs av smörjelse med invigd olja. Innan konfirmationen måste man i katolska kyrkan ta emot första kommunionen, det vill säga första gången man tar emot eukaristin. Den första kommunionen äger rum när ett barn är mellan 9 och 12 år.

Konfirmationen är ett sakrament i sig i katolska kyrkan, medan man i ortodoxa kyrkan konfirmeras i samband med dopet. Konfirmationen kallas också i den katolska kyrkan för andens gåva och bekräftelsens sakrament. Riten innebär handpåläggning med bön om andens gåva och smörjelse med krisma, en väldoftande blandning av balsam och olja och att ett signatio (korset) tecknas på konfirmandens panna. I västkyrkan utförs konfirmationen av en biskop[1], men denne kan av allvarliga skäl ge fullmakt till en präst[2].

Konfirmation i Svenska kyrkan[redigera | redigera wikitext]

Konfirmationsgudstjänsten betraktas vanligtvis inte som ett sakrament i Svenska kyrkan[3], men konfirmation är en bekräftelse av dopet och förutsätter därför att konfirmanden är döpt. Om konfirmanden inte är döpt då konfirmandtiden börjar, kan dopet äga rum under konfirmationstiden.[4]

Svenska kyrkans konfirmationsgudstjänst har haft många olika innebörder under de senaste femhundra åren. Påverkad av Philipp Melanchthons syn i Loci Communes, Locus 13 (1543), föreskrev Den svenska kyrkoordningen (tryckt 1571, antagen 1572) att den medeltida konfirmationsgudstjänsten med krisma-smörjelse skulle ändras till biskopens handpåläggning av, och bön om den helige Ande för, barn eller ungdomar som hunnit lära sig Apostoliska trosbekännelsen, Herrens bön och liknande grundläggande kunskaper om kristendom. Detta föll dock ur bruk på 1660-talet.

Kort tid senare började pietismen fästa stor vikt vid personliga omvändelseupplevelser, och biskop Jesper Svedberg började att, på privat initiativ, uppmuntra ett slags konfirmationsgudstjänster ledda av präst istället för biskop, under vilka tonåringar fick bekänna sin personliga tro på Jesus. Genom 1686 års kyrkolag kom tillträde till nattvarden (nattvardsadmission) att reserveras för personer som behärskade Martin Luthers lilla katekes utantill, men inledningsvis kallades denna gudstjänst inte för konfirmation. En officiell konfirmationsgudstjänst återinfördes i Svenska kyrkan 1811, och kombinerade funktionen av personlig bekännelse och tillträde till nattvarden. Martin Luthers lilla katekes avskaffades som konfirmandläromedel i slutet av 1960-talet. I början av 1970-talet ändrade Svenska kyrkan sina bestämmelser, så att alla döpta fick tillträde till nattvarden, och konfirmationsgudstjänsten förlorade därför sin funktion som nattvardsadmission. Konfirmationsgudstjänstens funktion som bön om den helige Andes vägledning förstärktes stegvis 1942 och 1986.

I Svenska kyrkans nutida konfirmationsgudstjänst konkurrerar därför tre innebörder med varandra:

  • den egentliga konfirmationshandlingen, som är en bön om den helige Andes vägledning under handpåläggning, för att Gud skall bekräfta dopet
  • ett pietistiskt offentliggörande av den personliga tron (där det är konfirmanden som bekräftar sitt dop), och
  • en sändning, som förstärker konfirmationsgudstjänstens roll som folklig övergångsrit (där det är skapelsens och dopets Gud som bekräftar dopet).

Alla dessa tre motiv är dock, på skilda sätt, uttryck för dopbekräftelse i generell mening.

Konfirmationsakten förbereds med en period av konfirmandundervisning. Svenska kyrkan konfirmerar årligen drygt en tredjedel av landets femtonåringar, vilket gör Svenska kyrkans konfirmandundervisning till en av landets största ungdomsverksamheter.[5] [6].

Svenska kyrkan bjuder in till konfirmationsundervisning det år man fyller 14. Konfirmationstiden är olika utformad i olika församlingar; en del konfirmandgrupper träffas i veckorna, en del har helgläsning och en del konfirmandgrupper har sitt fokus på lägerverksamhet.

Arbetet sker i större och mindre samtalsgrupper och kan bland annat innehålla drama, musik, lek, andakt, skapande verksamhet och att fika tillsammans. I församlingen håller ett arbetslag i konfirmationsundervisningen. Det kan bestå av musiker, församlingspedagog, diakon, präst eller andra anställda och ideella ledare. Ofta finns också unga ledare med, som är något eller några år äldre än konfirmanderna och som nyss själva varit konfirmander. Konfirmandtiden avslutas med konfirmationsgudstjänst, vars redovisande del utformas av konfirmandgruppen. Själva konfirmationsmomentet är en bön med handpåläggning då prästen och ledarna lägger sina händer på konfirmandens huvud och ber för konfirmanden[7] [8] Det är även möjligt att som vuxen konfirmeras i Svenska kyrkan. [9]

Katolsk konfirmation[redigera | redigera wikitext]

I samband med den romersk-katolska konfirmationen väljer man ett nytt namn som kan vara ett helgonnamn eller ett namn med biblisk anknytning. Man får också en fadder i samband med konfirmationen som beslutas och väljs, oftast i samråd med ens föräldrar. Det kan vara en nära bekant eller liknande, och han eller hon måste vara medlem i katolska kyrkan. I vissa katolska traditioner tar man sin fadders namn när man konfirmeras.

Konfirmationen ska föregås av dop. Odöpta konfirmander döps under konfirmationsundervisningen.

Konfirmationen innebär för den kristne:

  • En mognad i det kristna livet och starkare samhörighet med kyrkan.
  • Styrka i tron och fördjupad trosinsikt.
  • Förpliktelse att bära vittnesbörd om sin tro.

Judendomen[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Katolska Kyrkans Katekes. Vejbystrand: Catholica 1996, 1312f. ISBN 91-86428-64-0
  2. ^ Katolska Kyrkans Katekes, 1313.
  3. ^ Den mycket töjbara och varierande sakramentsdefinitionen i Augsburgska bekännelsens Apologi, art. XIII, möjliggör dock att evangelisk-lutherska kyrkor i vid mening kan kalla konfirmationen för ett sakrament
  4. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=659548
  5. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=890579&ptid=48063
  6. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=645562
  7. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=819511
  8. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=819537
  9. ^ http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=819570

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]