Lasioglossum admirandum

Från Wikipedia
Lasioglossum admirandum
Lasioglossum admirandum, hona, huvud och mellankropp.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtLasioglossum admirandum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum admirandum
Auktor(Sandhouse, 1924)
Lasioglossum admirandum, hona, sidovy.
Lasioglossum admirandum, hona, sidovy.
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum admirandum är en biart som först beskrevs av Sandhouse 1924.[1] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2] Arten förekommer i norra till nordöstra USA, och södra till sydöstra Kanada.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Huvudet och mellankroppen är blå till blågröna. Munskölden är mörkbrun på den övre halvan och med en yttre, gul kant hos hanen, medan överläppen (labrum) och käkarna är gula hos hanen, de senare även med röda spetsar. Antennerna är mörkbruna med undersidan på de yttre delarna rödbrun. Benen är bruna, med rödbruna fötter på de fyra bakre benen hos honan, gula fötter på alla sex benen hos hanen. Vingarna är halvgenomskinliga med blekbruna ribbor och blekgult till brungult vingfäste. Bakkroppen är brun med genomskinligt brungula bakkanter. Behåringen är vitaktig och tämligen gles; hanen kan dock ha något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på 5 till 6,5 mm och en framvingelängd på 4 till 4,5 mm; motsvarande mått hos hanen är 5 till 6,1 mm för kroppslängden och 3,5 till 3,9 mm för framvingelängden.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från New Hampshire och New York i USA över Ontario, Manitoba och Saskatchewan i Kanada söderöver från Maryland i sydöst till Iowa och South Dakota i sydväst.[3] Den har även påträffats i Georgia[4] och Florida[5][6]. Arten är vanlig i Kanada[3], ovanligare i USA[4].

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Lasioglossum admirandum är ett eusocialt bi, det bildar samhällen där de parningsdugliga honorna, drottningarna, övervintrar som vuxna. Boet grävs ut i marken.[7] Arten är oligolektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som sumakväxter, flockblommiga växter, oleanderväxter, korgblommiga växter, korsblommiga växter, kransblommiga växter, kaprifolväxter, nejlikväxter, clusiaväxter, ljungväxter, ärtväxter, hortensiaväxter, irisväxter, pionväxter, grobladsväxter, slideväxter, portlakväxter, brakvedsväxter, rosväxter, videväxter och Symplocaceae (en familj i ljungordningen).[3]

Biet förekommer bland annat i jordbrukslandskap, på odlad mark och ängar.[8] Det har ekonomisk betydelse som pollinator av många jordbruksväxter, inte minst odlade tranbär.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Myers, P., R. Espinosa, C. S. Parr, T. Jones, G. S. Hammond och T. A. Dewey (2018). Lasioglossum admirandum (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). https://animaldiversity.org/accounts/Lasioglossum_admirandum/classification/. Läst 13 juli 2018. 
  2. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/lasioglossum+admirandum/match/1. Läst 13 juli 2018. 
  3. ^ [a b c d e] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 52–57. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 2 juni 2018. 
  4. ^ [a b] Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 39–40. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 25 maj 2018. 
  5. ^ ”Map of Lasioglossum admirandum (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20m?kind=Lasioglossum+admirandum. Läst 13 juli 2018. 
  6. ^ Theodore, Mitchell (1960). ”Bees of the Eastern United States” (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 47–48. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018. 
  7. ^ ”Bees of New York” (på engelska) (Excel). Cornell University. 6 oktober 2015. https://pollinator.cals.cornell.edu/sites/pollinator.cals.cornell.edu/files/shared/documents/Bees-of-NY.xlsx. Läst 13 juli 2018. 
  8. ^ Erika M. Tucker och Sandra M. Rehan (2017). ”Wild Bee Community Assemblages Across Agricultural Landscapes” (på engelska) (PDF, 706 kB). Journal of Agricultural and Urban Entomology (South Carolina Entomological Society) 33 (1): sid. 9. doi:10.3954/1523-5475-33.1.77. http://www.rehanlab.com/uploads/2/1/4/3/21434988/tucker_rehan_2017_jaue.pdf. Läst 13 juli 2018. 
  9. ^ Amélie Gervais, Madeleine Chagnon, Valerie Fournier och Cory S. Sheffield (16–18 september 2015). ”Wild Pollinator Diversity in Landscapes Surrounding Cranberry Bogs in Quebec (Canada) and their Usefulness to Harbour Species Providing Crop Pollination” (på engelska). Tropentag 2015, Berlin: Conference on International Research on Food Security, Natural Resource Management and Rural Development organised by the Humboldt-Universität zu Berlin and the Leibniz Centre for Agricultural Landscape Research. Discover Life. http://www.tropentag.de/2015/abstracts/full/659.pdf. Läst 13 juli 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]