Lasse Wellander

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lasse Wellander
Lasse wellander.jpg
Lasse Wellander i maj 2012.
Född18 juni 1952 (68 år)
FödelseortSkrekarhyttan, Vikers socken
BakgrundSverige Sverige
GenrerPop, rock, blues, schlager m.m.
InstrumentGitarr, bas m.m.
Webbplatswww.verywellander.se

Lasse Wellander, ursprungligen Lars-Ove Wellander, född 18 juni 1952 i Vikers församling utanför Nora,[1] är en svensk gitarrist, låtskrivare och musikproducent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wellander är son till Åke Wellander och Anne-Marie, född Eriksson.[2] Han började sin professionella karriär som 16-åring i Peps & Blues Quality och har sedan dess arbetat med en lång rad artister, såväl i studio som i olika live- och TV-sammanhang.[3][4] Han var i mars 2020 av SAMI (Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation) registrerad för medverkan på 6 331 verk (titlar), fördelade över 1 698 olika album.[4][5]

Musikkarriär[redigera | redigera wikitext]

Wellander spelade i Peps & Blues Quality från sommaren 1968. På våren 1970 avslutade Peps samarbetet av hälsoskäl och Blues Quality upplöstes en tid därefter. Bandet ombildades till Nature med Mats Ronander som sångare/munspelare.[6][7] Efter att Nature upplösts 1977, bildade Mats Ronander och Wellander bandet Wellander & Ronander.[6][8]

På 1980-talet spelade Wellander i Zkiffz 1980[6], Little Mike and the Sweet Soul Music Band 1983–1986, Stockholm All Stars 1985–1988 och Low Budget Blues Band 1983–1994. Han hoppade in som gitarrist i Vikingarna under våren och sommaren 2004.[6]

Bandet Nature, där Wellander ingick, turnerade med Pugh Rogefeldt 1972. De ackompanjerade också Ted Gärdestad under hans folkparksturnéer 1973, 1974 och 1976.[6][7][9] De spelade också med Göran Fristorp sommaren 1975 och med Ulf Lundell 1976-1977.[7]

Wellander medverkade på flertalet av ABBA:s inspelningar samt deras turnéer 1975, 1977, 1979 och 1980.[6][9][10]

Samarbetet med Benny Andersson och Björn Ulvaeus fortsatte även efter ABBA med bland annat Chess-projektet och soundtracken till de båda Mamma Mia-filmerna.[11]

Wellander gav under 1970-, 80- och 90-talet ut flera soloalbum, huvudsakligen instrumentala. Hans version av Romans ur Pastoralsvit, opus 19 av Lars-Erik Larsson låg fyra veckor på Svensktoppen 1985-1986[12][13] och Anthem ur musikalen Chess låg femton veckor 1992-1993, som högst på tredje plats.[6][14][15]

Efter många års uppehåll vad gäller egna utgåvor började han 2017 återigen ge ut nya inspelningar[16], i första hand för publicering på Spotify, Apple Music och övriga streamingplattformar.[11]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Artistsamarbeten (urval)[redigera | redigera wikitext]

Wellander har under åren samarbetat med ett stort antal artister på olika sätt: skivinspelningar, turnéer, konserter, TV, teaterföreställningar, nattklubbsshower med mera. Förutom redan nämnda även med bland andra:[3][5]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

  • 1976 – Electrocuted
  • 1978 – Wellander & Ronander
  • 1985 – Full hand
  • 1987 – Tweed
  • 1990 – Poker-face
  • 1992 – Från Rickfors till Peterson-Berger
  • 2018 – 2017/2018

Singlar[redigera | redigera wikitext]

  • 1992 – Vingar/Anthem
  • 2017 – Samba Loelek
  • 2017 – Out of the shadows
  • 2017 – Fri som en fågel (m. Lena Larsson)
  • 2017 – The Parting Glass
  • 2018 – Old School Boogie
  • 2018 – Ut mot öppet hav
  • 2018 – In My Heart And Soul - instrumental version
  • 2018 – In My Heart And Soul (m. Stefan Nykvist)
  • 2018 – Postludium (m. Sophisticated Ladies)
  • 2019 – Anitra's Dance (Anitras dans)
  • 2020 – Mellan hägg och syren

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Befolkning 1990, läst 7 mars 2020
  2. ^ Sveriges Befolkning 1960, läst 7 mars 2020
  3. ^ [a b] ”Lasse Wellander - Credits”. Discogs. https://www.discogs.com/artist/322349-Lasse-Wellander?filter_anv=0&type=Credits. Läst 7 mars 2020. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Studioräven Wellander tar ton”. UNT. https://www.unt.se/nyheter/enkoping/studioraven-wellander-tar-ton-4947021.aspx. Läst 8 mars 2020. 
  5. ^ [a b] Enligt avstämning med SAMI:s databas i mars 2020
  6. ^ [a b c d e f g h i] Mats Taxen (9 juli 2011). ”Abba-veteran varvar ned i Stämsvik”. Enköpings-Posten: s. 10. 
  7. ^ [a b c] Pettersson, Håkan. ”70-talets mesta och bästa kompgrupp”. https://www.hakanpettersson.se/blogg.php?id=1723. Läst 14 mars 2020. 
  8. ^ Pettersson, Håkan (8 december 2017). ”I min skivhylla: Wellander & Ronander”. Håkans pop. https://www.hakanpettersson.se/blogg.php?id=4398. Läst 15 mars 2020. 
  9. ^ [a b] ABBA: Officiell webbplats, läst 7 mars 2020
  10. ^ [a b] ”Kungl. Musikaliska Akademien - Årsskrift 2005”. Kungl. Musikaliska Akademien. 2005. sid. 27. http://www.musikaliskaakademien.se/download/18.25e6bcc411eccf1b68980004025/1377188563135/%C3%85rsskrift%202005.pdf. Läst 7 mars 2020. 
  11. ^ [a b] Magnus Eriksson (6 april 2018). ”"Studioräven" Wellander tar ton”. UNT - Upsala Nya Tidning. https://www.unt.se/nyheter/enkoping/studioraven-wellander-tar-ton-4947021.aspx. 
  12. ^ ”Svensktoppen 1985-10-13–1985-12-29”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/files/2023/3481.txt. Läst 12 mars 2020. 
  13. ^ ”Svensktoppen 1986-01-05–1986-12-21”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/files/2023/3482.txt. Läst 12 mars 2020. 
  14. ^ ”Svensktoppen 1992-01-05–1992-12-20”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/Diverse/AppData/Isidor/files/2023/3488.txt. Läst 12 mars 2020. 
  15. ^ ”Svensktoppen 1993-01-03–1993-12-18”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/2023/3489.txt. Läst 12 mars 2020. 
  16. ^ ”Lasse Wellander - Diskografi”. Lasse Wellander & Very Wellander Musikproduktion. https://www.verywellander.se/diskografi/. Läst 8 april 2020. 
  17. ^ Årets Studiorävar utsedda”. Sveriges Radio, Kulturnytt i P1. 8 januari 2018. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6857232. 
  18. ^ Anders Erkman (6 februari 2018). ”Wellander prisas med Studioräven”. Nerikes Allehanda: s. 14. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]