Laurit
| Laurit | |
| Kategori | Sulfidmineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 2.EB.05a |
| Kemisk formel | RuS2 |
| Färg | Järn-svart, i polerade snitt vit till grå eller blåaktig i reflekterat ljus |
| Förekomstsätt | Som oktaedriska, kubiska och pyritohedrala kristaller eller som rundade korn och inneslutningar |
| Kristallstruktur | Kubiska |
| Spaltning | Perfekt på {111} |
| Brott | Halmussligt |
| Hållbarhet | Sprött |
| Hårdhet (Mohs) | 7,5 |
| Glans | Metallisk |
| Refraktion | Isotropisk |
| Transparens | Opak |
| Streckfärg | Mörkgrå |
| Specifik vikt | 6,43 |
Laurit är ett sällsynt mineral som består av ruteniumsulfid, RuS2. Det är ett av de få kända ruteniummineralen.[1]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Laurit är tungt och hårt och bildar svarta oktaedriska korn, kristalliserade i det kubiska systemet. Det tillhör den grupp mineral som har pyritstruktur.
Laurit har Mohs-hårdhet 7,5 och specifik vikt 6,43. Mineralet kan också innehålla osmium, rodium, iridium och järn som substituerar rutenium.
Förekomst[redigera | redigera wikitext]
Laurit upptäcktes 1866 på Borneo och i Malaysia och gavs namn av den amerikanske kemisten Charles A. Joy efter hans hustru Laurie. Det förekommer sällsynt även på många andra platser i världen.
Mineralet förekommer i ultramafiska[2] magmatiska kumulativa fyndigheter och i sedimentära avlagringar som härrör från dem. Det förekommer tillsammans med cooperit, braggit, sperrylit, andra mineral av platinagruppens element samt kromit.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1977