Iridium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om grundämnet. För kommunikationssystemet, se Iridium (satellittelefoni).
Iridium
Nummer
77
Tecken
Ir
Grupp
9
Period
6
Block
d
Rh

Ir

Mt
OsmiumIridiumPlatina
[Xe] 4f14 5d7 6s2
77Ir
   

Iridium-2.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 22560 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 2739 K (2466 °C)
Kokpunkt 4701 K (4428 °C)
Molvolym 8,52 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 26,1 kJ/mol
Ångbildningsvärme 604 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 135 (180) pm
Kovalent radie 137 pm
Jonisationspotential Första: 880 kJ/mol
Andra: 1600 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f14 5d7 6s2
e per skal 2, 8, 18, 32, 15, 2
Electron shell 077 Iridium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 6, 4, 3, 2 (svag bas)
Elektronegativitet 2,20 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur kubisk (ccp)
Ljudhastighet 4825 m/s
Elektrisk konduktivitet 19,7 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 6,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Iridiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
191Ir 37,3 %
Stabil
191mIr {syn.} 241 år IT 0,155
193Ir 62,7 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Iridium är en vit metall med något gulaktig ton i platinafamiljen. Till platinametallerna hör även platina, osmium, palladium, rutenium och rodium. Iridium upptäcktes av engelsmannen Smithson Tennant i resterna efter att råmaterial av platina hade upplösts av kungsvatten. Namnet kommer av latinets iris, ”regnbåge”, vilket syftar på iridiums salter som har starka färger.

Iridium upptäcktes 1803, av den brittiske kemisten Smithson Tennant. Det var också han som namngav det nyupptäckta elementet.[1]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Iridium finns inte i stora mängder på jorden, men är desto vanligare i rymden. I samband med meteoritnedslag får jorden en tillfällig förhöjd halt av iridium som sedan sedimenterar på havsbottnen. Förhöjda halter av iridium i en specifik del av en lagerföljder är därför en tillförlitlig indikation på att ett meteoritnedslag skett vid tidpunkten för sedimentens avsättning.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Iridium är mycket hårt och bräckligt vilket gör det svårt att maskinbearbeta. Iridium är den korrosionsbeständigaste av alla metaller. Iridium angrips inte av några syror utan endast av smälta salter som natriumklorid, NaCl och natriumcyanid, NaCN. Den uppmätta densiteten är något lägre än osmiums men teoretiska beräkningar utifrån kristallstrukturen har indikerat att iridium är något tätare och borde ge större densitet, 22,65 kg/dm³, än osmium, 22,61 kg/dm³. För närvarande är det alltså osäkert vilket grundämne som har störst densitet.

Framställning och användning[redigera | redigera wikitext]

Iridium utvinns som biprodukt i nickelgruvor. Det ingår i arkivmetern i Paris som består av 90 % platina och 10 % iridium, och vars längd fram till år 1960 var definitionen av en meter. Standardkilogrammet är gjort av samma legering. Metallen används i elektriska kontakter och i legeringar som ska tåla höga temperaturer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ iridium i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 maj 2015.