Lindesbergs stad fick sina stadsrättigheter den 20 december 1643 av drottning Kristina förmyndarregering, vilka sedan bekräftades av Kristina när hon blivit myndig 10 november 1645[1], och bröts då ut ur Linde socken, vilken samtidigt namnändrades till Lindesbergs socken. 1927 återfick dock motsvarande landskommun namnet Linde landskommun. 1969 inkorporerades Linde landskommun i staden. 1971 gick staden upp i den då nybildade Lindesbergs kommun.[2]
Den 1 januari 1942 (enligt beslut den 6 december 1940) överfördes vissa områden från Linde landskommun, socken och församling till staden och dess församling. Arealen av dessa områden, 0,35 km², varav 0,02 km² land, hade sedan tidigare varit inräknat med stadens areal.[3]
Den 1 januari 1963 överfördes till staden från Linde landskommun ett område med 84 invånare och omfattande en areal av 2,03 km², samt i motsatt riktning ett område med 6 invånare och omfattande en areal av 0,18 kvadratkilometer.[4]
Stadsförsamlingen, Lindesbergs stadsförsamling, namnändrades 1927 till Lindesbergs församling som sedan 1967 inkorporerade Linde församling (före 1927 Lindebergs landsförsamling). [6]
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 2250[7] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Lindesbergs stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 13,27 km², varav 12,13 km² land.[8] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1960 omfattade staden den 1 november 1960 en areal av 13,54 km², varav 12,40 km² land.[9]
I Lindesbergs stad fanns del av tätortenLindesberga, som hade 5 755 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 96,6 procent.[10]
