Hoppa till innehållet

Lingonmurarbi

Från Wikipedia
Lingonmurarbi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig>ref name="ADB"/>
Status i Finland: Nära hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteMelanosmia[3]
ArtLingonmurarbi
Osmia laticeps
Vetenskapligt namn
§ Osmia laticeps
AuktorThomson, 1872
Synonymer
Osmia hyperborea Tkalců, 1983
Alpmurarbi[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Lingonmurarbi (Osmia laticeps) är en biart som beskrevs av Carl Gustaf Thomson 1872.[4]

Lingonmurarbi ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin.[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Namnet Osmia hyperborea Tkalců, 1983 användes länge[5], men i början av 2000-talet visade flera forskare, bland andra L. Anders Nilsson, att Carl Gustaf Thomsons 1872 beskrivna art Osmia laticeps var identisk med den art som Borek Tkalců beskrev 1983, och Osmia hyperborea betraktas därför som en junior synonym.[6]

Båda könen har observerats, men endast honan har blivit ordentligt beskriven. Hon har mörkbrun grundfärg, med inslag av rött på käkarna, labrum[a], antennerna, benen och bakkanterna på tergiterna[b] 1 till 5. Vingarna är vanligen svagt rökfärgade till helt klara. Honan är liten, med en kroppslängd mellan 8,4 och 9 mm. Även hanen är liten, under 10 mm.[7]

Arten förekommer både i Palearktis och Nearktis. På det östra halvklotet förekommer den från Tyskland norrut till Sverige och Finland samt österut över Lettland till norra Sibirien, medan den på västra halvklotet förekommer från Michigan i USA och Ontario i Kanada norrut från Yukon i västra till Nova Scotia i östra Kanada.[7] I Sverige finns spridda fynd av arten i hela landet med undantag av Öland och Gotland[8], medan ungefär samma förhållande råder i Finland; glesa förekomster över hela landet. Arten har dock minskat i Finland; 2010 var den klassificerad som livskraftig ("LC"), medan den 2019 blev rödlistad som nära hotad ("NT")[2]. I Sverige är den 2019 oförändrat livskraftig, även om arten även där är ovanlig.[8]

Lingonmurarbiet förmodas förekomma i skogar, skogsbryn, och gräsmarker[1] bland annat tallmo på sandbotten[9]. Arten är oligolektisk och flyger normalt endast till blommor ur familjen ljungväxter (dit lingon hör, därav artens svenska trivialnamn). Tidigt på våren kan den emellertid även besöka videväxter som krypvide.[9]

Som alla murarbin är biet solitärt (icke-socialt); honan ansvarar själv för avkommans omsorg.[10] Inte mycket är känt om fortplantning och bobyggnad,[1] men det antas att honan bygger larvbona i tomma insektsgångar i ved[9].

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Labrum, även kallad överläppen, är den platta som sitter längst ner mellan käkarna. Över denna sitter clypeus eller munskölden.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b c] Lhomme, P. 2014 Osmia laticeps . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 oktober 2019.
  2. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”lingonmurarbi – Osmia laticeps. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204615. Läst 31 oktober 2019. 
  3. ^ Osmia laticeps Thomson, 1872” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+laticeps. Läst 27 oktober 2013. 
  4. ^ [a b c] Dyntaxa Osmia laticeps - lingonmurarbi
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/details/species/id/6965063. Läst 31 oktober 2019. 
  6. ^ L. Anders Nilsson (2009). ”The type material of Swedish bees (Hymenoptera, Apoidea) III” (på engelska) (PDF, 675 kB). Entomologisk Tidskrift (Uppsala) 130 (1): sid. 8–11. ISSN 0013-886x. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170809090333/http://sef.nu/download/entomologisk_tidskrift/et_2009/ET2009%20sid43_592.pdf. Läst 31 oktober 2019. 
  7. ^ [a b] Rightmyer, Molly G.; Griswold, Terry; Arduser, Michael S. (2010). ”A review of the non-metallic Osmia (Melanosmia) found in North America, with additional notes on palearctic Melanosmia (Hymenoptera, Megachilidae).” (på engelska). ZooKeys 60. doi:10.3897/zookeys.60.484. https://zookeys.pensoft.net/articles.php?id=2362. Läst 31 oktober 2010. 
  8. ^ [a b] ”Lingonmurarbi Osmia laticeps. Artdatabanken. 2019. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103191. Läst 31 oktober 2019. 
  9. ^ [a b c] Niklas Johansson (2010). ”Solitära gaddsteklar (Hymenoptera, Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i övre Emådalen” (på engelska) (PDF, 916 kB). Entomologisk Tidskrift (Uppsala) 131 (2): sid. 11. ISSN 0013-886x. http://www.sef.nu/download/entomologisk_tidskrift/et_2010/ET2010%20113-130%20liten.pdf. Läst 31 oktober 2019. 
  10. ^ Murbin Nationalencyklopedin Läst 22 oktober 2019.