Lingon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Torssons album Lingonplockning, se En rökare i krysset.
Lingon
Vaccinium vitis-idaea 20060824 003.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ljungordningen
Ericales
Familj Ljungväxter
Ericaceae
Släkte Blåbärssläktet
Vaccinium
Art Lingon
V. vitis-idaea
Vetenskapligt namn
§ Vaccinium vitis-idaea
Auktor L., 1753
1 Blommande gren2 Mognande bär3 Blomma i längdsnitt4 Ståndare, 8× förstoring
1 Blommande gren
2 Mognande bär
3 Blomma i längdsnitt
4 Ståndare, 8× förstoring
Hitta fler artiklar om växter med

Lingon (Vaccinium vitis-idaea[1]) är ett ris som är vintergrönt.[2] Lingonets bär, som också heter lingon, är ätliga, och mognar i augusti–september. Lingonväxter odlas sällan och bären plockas ofta från vilda växter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Lingon blir 10-40 centimeter hög med kompakt växtsätt.

Lingonväxter har blad året om, även under de kallaste vintrarna. De sprider sig med underjordiska rötter. På sommaren har de vita blommor och frukten mognar på hösten. Lingonets bär är röda och sura.

Mjölon

Lingon liknar mjölon och kan förväxlas med denna växt. Mjölonet har fått sitt namn av att bäret är torrare och mjöligare än lingonet, vilket är den tydligaste skillnaden. Hos lingon är bladkanterna nedvikta och hos mjölon är kanterna platta. Lingonriset växer också mer upprätt, medan mjölon har liggande ris.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Lingon trivs i halvskugga och med sur, fuktig jordmån. I Sverige är lingon vanligt i gles barrskog, särskilt i närheten av tall. Obördig jordmån tåls men inte basisk jordmån. Lingonväxter är mycket tåliga mot kyla; de kan tåla -40 °C och eventuellt lägre, men växer dåligt där somrarna är mycket varma.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lingonets naturliga utbredningsområde är norra halvklotets skogsbälte i Europa, Asien, och Nordamerika, från tempererade till nästan arktiska klimat.

Lingon som mat[redigera | redigera wikitext]

Lingon är en populär frukt i nordliga Europa, särskilt i Skandinavien, där alla får plocka dem i skogen, tack vare allemansrätten. De bär som inte har blivit övermogna kan plockas med bärplockare. Bären kokas och sockras i allmänhet innan de ätes som sylt, saft, kompott eller gelé. De kan också serveras rårörda, vilket innebär att de krossas och blandas med socker. Tack vare dess höga innehåll av bensoesyra är hållbarheten hög för produkterna även vid lågt sockerinnehåll. Ofta serveras lingon till vilt eller små svenska köttbullar.

Näringsvärde[redigera | redigera wikitext]

Lingon innehåller organiska syror, vitaminer (A, C, B1, B2, B3), och grundämnena kalium, kalcium, magnesium, och fosfor.

Maträtter och produkter baserade på lingon[redigera | redigera wikitext]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Osötade lingon används i folkmedicinen som ett medel mot urinvägsinfektion.

Lingon i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Anteckning Referens

Bremle

Klöjson Finland (Nyland) [3]
Kröjson
Kröjsonbär

Krösebär Dalsland
Kröser Blekinge, Dalsland

Kröson [4]
Krösä
(Singular)
Närke Plural kröser

Ljungbär
Rödbär
Tyssling

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Broman, Maria K. ”Lingon – 12 fakta du inte visste”. Mitt kök. http://mittkok.expressen.se/artikel/lingon-12-fakta-du-inte-visste/. Läst 22 maj 2015. 
  2. ^ Uddstal, Roger. ”Lingon”. Projektet Bärkraft. http://www.barkraft-sik.se/sv/bar/Sidor/Lingon.aspx. Läst 22 maj 2015. 
  3. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 360, [1]
  4. ^ SAOL – Svenska Akademiens ordlista → kröson

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Lingon Vilda blommor i Sverige

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]