Lista över politiska partier i Italien

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Stora partier[redigera | redigera wikitext]

Politiskt parti Politik Medlemmar
Namn Förkortning Partiordförande Position Ideologi Deputeradekammare Senat Europaparlamentet
Femstjärnerörelsen M5S Vito Crimi folkets parti direktdemokrati, populism, euroskepticism
163 / 630
75 / 321
8 / 76
Lega Nord LN Matteo Salvini höger, högerextremism konservatism, högerpopulism, regionalism
132 / 630
64 / 321
27 / 76
Demokratiska partiet PD Enrico Letta center-vänster socialdemokrati, socialliberalism
93 / 630
39 / 321
17 / 76
Forza Italia FI Silvio Berlusconi center-höger liberalkonservatism, kristdemokrati, populism
88 / 630
52 / 321
9 / 76
Italiens bröder FdI Giorgia Meloni höger nationalkonservatism, euroskepticism, nationalism
36 / 630
20 / 321
7 / 76
Italia Viva IV Matteo Renzi center liberalism, socialliberalism
28 / 630
16 / 321
1 / 76
Fria och lika LeU Roberto Speranza vänster demokratisk socialism, ekosocialism, socialdemokrati
11 / 630
6 / 321
1 / 76

I början på 1990-talet skakade en serie skandaler, som gavs öknamnet Tangentopoli (Mutstaden), det italienska politiska systemet. Konsekvenserna av den efterföljande stora polisutredningen, Mani pulite (rena händer), ledde inte bara till stora konstitutionella förändringar utom gjorde också om efterkrigstidens partipolitiska systemet. Nya partier och nya koalitioner uppkom. Till höger efterträdde bland annat mediamogulen Silvio Berlusconis Forza Italia! det stora kristdemokratiska partiet. Till vänster efterträdde Vänsterdemokraterna kommunistpartiet.

1994 vann Forza Italia och dess koalitionspartner Lega Nord valet, men regeringen avgick efter några månader då Lega Nord utträdde. En expeditionsministär stödd av vänsterpartier och Lega Nord regerade till Romano Prodis nya center-vänster koalition vann valen 1996. 2001 vann en center-höger koalition valen och en regering ledd av Silvio Berlusconi satt vid makten under hela den femåriga valperioden. Vid valet 2006 vann Prodis samarbetspartier valet men förlorde i valet 2008. Berlusconi förbereder därmed att återuppta styret.

Regeringskoalitionen

Regeringskoalitionen, eller L'Unione, består av olivträdskoalitionen och andra samarbetspartier

Oppositionsalliansen

Oppositionsalliansen, den tidigare regeringskoalitionen, eller Frihetens hus består av följande partier.

Sedan 2018[redigera | redigera wikitext]

I maj 2018 blev okänd juridikprofessorn Giuseppe Conte premiärminister i Italiens nya, radikala, populistiska regering. Regeringspartrierna var Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega (tidigare Lega Nord). Partiledarna M5S-ledaren Luigi Di Maio och Legas Matteo Salvini var ministrar i regeringen.[1]I 2018 års parlamentsval blev EU-kritiska Femstjärnerörelsen (M5S) den stora segraren med drygt 32 procent av rösterna. Främlingsfientliga Lega gick också framåt och fick över 17 procent. Lega lämnade regeringen i augusti 2019 och premiärministern Conte formade en ny regering mellan Femstjärnerörelsen (M5S) och mittenvänsterorienterade Demokratiska partiet (PD).[2] I januari 2021 avgick premiärminister Giuseppe Conte.[3]

I februari 2021 blev Europeiska centralbankens förre chef Mario Draghi Italiens nästa premiärminister. Han i folkmun kallades för "Super Mario". Draghi lyckades få flera partiers stöd och Luigi Di Maio som leder Femstjärnerörelsen fortsätter som utrikesminister.[4] I augusti 2021 hade Italiens förre premiärminister Giuseppe Conte officiellt utsetts till ledare för populistiska Femstjärnerörelsen (M5S). Partiet var ännu det största i parlamentet men djupt splittrat och hade dalat i opinionsmätningarna.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]