Lockheed Constellation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lockheed Constellation
C-69.jpg
C-69, militärversionen av Constellation
Beskrivning
Besättning 5 st
Första flygning 9 januari 1943
I aktiv tjänst 1943
Tillverkare Lockheed
Data
Längd 35,42 m
Spännvidd 38,47 m
Höjd 7,54 m
Vingyta 153,7 m²
Tomvikt 36 150 kg
Max. startvikt 62 370 kg
Motor(er) 4 × Wright R-3350-DA3
Prestanda
Max. hastighet 607 km/h
Räckvidd med max. bränsle 8 700 km
Max. flyghöjd 7 620 m
Stigförmåga 8,23 m
Motoreffekt/vikt: 0,155
Vingbelastning 428 kg/m²
Ritning
Lockheed Super Constellation L-1049A.svg

Lockheed Constellation, även känt som "Connie", var ett fyrmotorigt propellerdrivet passagerarflygplan, som byggdes av Lockheed åren 1943-1958 i Burbank, Kalifornien, USA.

Sammanlagt tillverkades 856 plan i fyra olika utföranden, samtliga lätt igenkännbara med tre stjärtfenor och en elegant, delfinliknande kropp. Constellation användes av flera större flygbolag men användes också av det amerikanska flygvapnet. Det användes i luftbron till Berlin och även som presidentplan av Dwight D. Eisenhower.

Flygbolag som flugit Lockheed Constellation[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia