Lockheed SR-71 Blackbird

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Blackbird” leder hit. För låten av The Beatles, se Blackbird (The Beatles).
SR-71 Blackbird
SR-71
Beskrivning
TypSpaningsflygplan
Besättning2 man
Första flygning23 december 1964
I aktiv tjänstfebruari 1965
UrsprungA-12
TillverkareLockheed Martin
Antal tillverkade32
Data
Längd32,74 meter
Spännvidd16,94 meter
Höjd5,64 meter
Vingyta170 m²
Vingprofil7,4
Sidoförhållande1,7
Tomvikt30 600 kg
Max. startvikt78 000 kg
Motor(er)2 × Pratt & Whitney J58-1
Dragkraft2 × 148 kN
Prestanda
Max. hastighetMach +3,3
Räckvidd med
max. bränsle
5 400 km
Transporträckvidd5 925 km
Max. flyghöjd25 900 meter
Stigförmåga60 m/s
Dragkraft/vikt:0,44
Vingbelastning410 kg/m²

SR-71 Blackbird, inofficiellt känt som Blackbird eller Habu (efter den japanska huggormen), är ett amerikanskt spaningsflygplan med lång räckvidd och mycket hög hastighet (över Mach 3). Flygplanet utvecklades från flygplanen Lockheed YF-12A och A-12 av Lockheed Skunk Works (som även utvecklade U-2).[1] SR-71 flög mellan 1964 och 1998. Av de 32 plan som byggdes förolyckades 12, inget av dem i strid. SR-71 är också världens snabbaste jetplan med en maxhastighet på Mach 3,3 (det vill säga 3,3 gånger ljudets hastighet).

Vid så höga hastigheter gör det hastigt ökade lufttrycket framför flygplanet ytan så varm att den inte går att röra den utan att bränna sig. Komponenterna är konstruerade med hänsyn till värmeutvidgningen vilket gör att flygplanskroppen läcker bränsle när den är kall.

Under nära 25 år använde 9th SRW (Strategic Reconnaissance Wing) i USA:s flygvapen Lockheed SR-71 Blackbird på hemliga uppdrag över hela världen. Under hela denna tid har planet varit världens mest högtflygande och snabbaste jetdrivna flygplan. Inget plan av denna typ har blivit nedskjutet, trots hundratals uppdrag över länder som inte godkänt överflygningarna – till exempel Kina, Kuba, Egypten, Nicaragua och Nordkorea. Flygningar över Sovjetunionen har i teorin varit förbjudna enligt president Eisenhowers utfästelse 1960, sedan Gary Powers Lockheed U-2 hade blivit nedskjutet. Vid den tiden var utvecklingen av Lockheeds trio av Mach 3-plan (A-12, F-12 och SR-71) redan ett gott stycke på väg. A-12 flög för första gången 1962, YF-12 ett år senare och SR-71 lyfte för första gången 23 december 1964, när det offentliggjordes i ett TV-uttalande av president Johnson. A-12 planerades som direkt ersättare till U-2 för strategisk spaning, var en lättare, ensitsig föregångare till SR-71 och gjorde uppdrag under CIA:s kommando tills flottan av blackbirdplan blev fullt operationell 1968. A-12 hade en stor kamera bakom cockpit och var dessutom rikt utrustad med sensorer för signalspaning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munson, Kenneth (1968). Flygplan i färg 1 Jaktflygplan. Stockholm