Lockheed SR-71 Blackbird

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Blackbird” leder hit. För låten av The Beatles, se Blackbird (The Beatles).
SR-71 Blackbird
SR-71
Beskrivning
Typ Spaningsflygplan
Besättning 2 man
Första flygning 23 december 1964
I aktiv tjänst februari 1965
Ursprung A-12
Tillverkare Lockheed Martin
Antal tillverkade 32
Data
Längd 32,74 meter
Spännvidd 16,94 meter
Höjd 5,64 meter
Vingyta 170 m²
Vingprofil 7,4
Sidoförhållande 1,7
Tomvikt 30 600 kg
Max. startvikt 78 000 kg
Motor(er) 2 × Pratt & Whitney J58-1
Dragkraft 2 × 148 kN
Prestanda
Max. hastighet Mach +3,3
Räckvidd med
max. bränsle
5 400 km
Transporträckvidd 5 925 km
Max. flyghöjd 25 900 meter
Stigförmåga 60 m/s
Dragkraft/vikt: 0,44
Vingbelastning 410 kg/m²

SR-71 Blackbird, inofficiellt känt som Blackbird eller Habu (efter den japanska huggormen), var ett amerikanskt spaningsflygplan med lång räckvidd och mycket hög hastighet (över Mach 3). Flygplanet utvecklades från flygplanen Lockheed YF-12A och A-12 av Lockheed Skunk Works (som även utvecklade U-2).[1] SR-71 flög mellan 1964 och 1998. Av de 32 plan som byggdes förolyckades 12, inget av dem i strid. SR-71 är också världens snabbaste jetplan med en maxhastighet på Mach 3,3 (det vill säga 3,3 gånger ljudets hastighet).

Vid så höga hastigheter gör det hastigt ökade lufttrycket framför flygplanet ytan så varm att den inte går att röra den utan att bränna sig. Komponenterna är konstruerade med hänsyn till värmeutvidgningen vilket gör att flygplanskroppen läcker bränsle när den är kall.

Under nära 25 år använde 9th SRW (Strategic Reconnaissance Wing) i USA:s flygvapen Lockheed SR-71 Blackbird på hemliga uppdrag över hela världen. Under hela denna tid har planet varit världens mest högtflygande och snabbaste jetdrivna flygplan. Inget plan av denna typ har blivit nedskjutet, trots hundratals uppdrag över länder som inte godkänt överflygningarna – till exempel Kina, Kuba, Egypten, Nicaragua och Nordkorea. Flygningar över Sovjetunionen har i teorin varit förbjudna enligt president Eisenhowers utfästelse 1960, sedan Gary Powers Lockheed U-2 hade blivit nedskjutet. Vid den tiden var utvecklingen av Lockheeds trio av Mach 3-plan (A-12, F-12 och SR-71) redan ett gott stycke på väg. A-12 flög för första gången 1962, YF-12 ett år senare och SR-71 lyfte för första gången 23 december 1964, när det offentliggjordes i ett TV-uttalande av president Johnson. A-12 planerades som direkt ersättare till U-2 för strategisk spaning, var en lättare, ensitsig föregångare till SR-71 och gjorde uppdrag under CIA:s kommando tills flottan av blackbirdplan blev fullt operationell 1968. A-12 hade en stor kamera bakom cockpit och var dessutom rikt utrustad med sensorer för signalspaning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Munson, Kenneth (1968). Flygplan i färg 1 Jaktflygplan. Stockholm