Lockheed S-3 Viking

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
S-3 Viking
Lockheed S-3B Viking of VS-35 is launched from USS Abraham Lincoln (CVN-72) on 28 August 2002 (020828-N-9593M-019).jpg
S-3B Viking startar från hangarfartyget USS Abraham Lincoln.
Beskrivning
TypUbåtsjaktflygplan
Besättning4
Första flygning21 januari 1972
I aktiv tjänst1974 – 2009
UrsprungUSA
TillverkareLockheed/Vought
Antal tillverkade188
Data
Längd16,26 meter
Spännvidd20,93 meter
9,0 meter med hopfällda vingar
Höjd6,93 meter
4,65 meter med fälld fena
Vingyta55,56 m²
Tomvikt12 057 kg
Max. startvikt23 831 kg
Motor(er)2 × General Electric TF34-GE-2
Dragkraft41,26 kN
Prestanda
Max. hastighet834 km/h vid havsnivå
Räckvidd med
max. bränsle
2 092 km
Transporträckvidd5 121 km
Max. flyghöjd12 465 m
Stigförmåga26,0 m/s
Dragkraft/vikt:0,353
Vingbelastning334 kg/m²
Lastförmåga
Lastförmåga2 200 kg
3 402 kg (US-3A)
Beväpning
Vapenbalkar4 interna och 2 externa
BomberMark 82, 83 och 84 flygbomber
Klusterbomber
Sjunkbomber
RobotarAGM-84 Harpoon
AGM-65 Maverick
TorpederMark 44, 46, 50 eller 54
ÖvrigtTransportbehållare
60 × Hydrofonbojar
Elektronik
ElektronikAN/ASQ-81 Magnetometer
OR-89 FLIR
AN/ALR-47 radarpejl
AvionikAN/ASN-92 Navigationssystem
RadarAN/APS-116 (S-3A)
AN/APS-137 (S-3B)
Ritning
S-3A Viking 0017.jpg

Lockheed S-3 Viking är ett tvåmotorigt, hangarfartygsbaserat ubåtsjaktflygplan. Viking flög första gången 1972 och slutlevererades till US Navy 1978.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet blev hotet från atomubåtar allt mer påtagligt. De var snabbare och mer uthålliga än konventionella ubåtar. Därför behövde amerikanska flottan ett ubåtsjaktflygplan med längre räckvidd och bättre uthållighet än Grumman S-2 Tracker. Lockheed och Grumman erbjöd var sitt alternativ och kontraktet gick till sist till Lockheed i samarbete med Vought. Första flygningen genomfördes 21 januari 1972 och serieproduktionen startade i april samma år. Hangarfartygsutprovningen började i november 1973 och planet togs i tjänst 1977.

När Grumman A-6 Intruder avvecklades under 1990-talet fick Viking överta flera uppgifter som lufttankning och signalspaning.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

S-3 är kompakt byggd vilket krävs för hangarfartygsbruk. Vingarna kan fällas ihop för att ta mindre plats på däck och fenan kan fällas för att gå in på hangardäck. Motorerna är monterade under vingarna för att ge plats i flygkroppen för vapen och bränsle. Besättningen består av fyra man: pilot och andrepilot fram och sensoroperatör och taktisk koordinator bakom. Alla har var sin raketstol. Viking kan lufttankas och kan även lufttanka andra flygplan genom en så kallad ”buddy pack”.

Beväpningen består vanligen av ubåtsjakttorpeder och/eller sjunkbomber på de inre vapenbalkarna och fälltankar eller AGM-84 Harpoon-robotar på de externa vapenbalkarna.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • S-3A – Första produktionsserien. 187 byggda.
  • S-3B – Förbättrad version med AN/APS-137 syntetisk aperturradar (ISAR), nytt stridsinformationssystem (STIDS) och möjlighet att bära AGM-84 Harpoon-robotar.
  • US-3A – Transportflygplan med sex passagerarsäten och lastutrymme för 2 087 kg last. Tre stycken ombyggda från S-3A. Kan inte bära några vapen och saknar hydrofonbojar och magnetometer.
  • ES-3A – Signalspaningsflygplan med samma radar som S-3B, ny FLIR (OR-263) samt AN/ALR-76 i stället för AN/ALR-47. Sexton stycken ombyggda från S-3A. De saknar hydrofonbojar, magnetometer och interna vapenbalkar, men kan bära AGM-88 HARM på de yttre vapenbalkarna.
  • KS-3A – Lufttankningsflygplan med två inre bränsletankar i bombutrymmet. Den kunde bära totalt 16 588 liter bränsle. En ombyggd från S-3A. Notera att även vanliga S-3:or kan lufttanka andra flygplan genom att bära en så kallad ”buddy pack” på en extern vapenbalk.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]