Lockheed Martin F-35 Lightning II

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lockheed Martin F-35 Lightning II/Joint Strike Fighter (JSF)
110211-O-XX000-001 (23006451539).jpg
Lockheed Martin F-35 Lightning II.
Beskrivning
TypMultirollflygplan/Enhetsflygplan
Besättning1
Första flygning15 december 2006
I aktiv tjänst31 juli 2015
VersionerF-35A, F-35B och F-35C
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Martin
Antal tillverkade900+ (2023-04-04)[1]
Data
LängdA/C: 15,70m, B: 15,64m
SpännviddA/B: 10,70m, C:13,10m
HöjdA: 4,33m, B: 4,30m, C: 4,54m
VingytaA/B: 42,73 m², C: 62,06 m²
TomviktA: 13 170 kg, B: 14 588 kg, C: 14 548 kg
Max. startviktA/C: 31 751 kg, B: 27 215 kg
Motor(er)1 × Pratt & Whitney F135
Dragkraft110 kN (178 kN med EBK)
Prestanda
Max. hastighetMach 1,6 (1 931 km/h, 1200 mph)
Räckvidd med
max. bränsle		A: 2 500 km; B: 1 667 km; C: 2 593 km
Stigförmåga91,4 m/s
Beväpning
Fast beväpningA: 1 × GAU-22/A 25 mm
Bomber(Stealth) A/C: 2 585 kg, B: 1 680 kg
(Max) A/C: 8 165 kg, B: 6 800 kg
Elektronik
ElektronikAN/APG-81 AESA-radar

Lockheed Martin F-35 Lightning II eller Joint Strike Fighter (JSF), är ett femte generationens stridsflygplan, som är svårt att upptäcka. Planet är avsett att kunna lösa både attack-, spanings- och jaktuppdrag. Flygplanet är ett samarbetsprojekt mellan flera länder (USA, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Kanada, Turkiet, Australien, Danmark och Norge). F-35 är avsett att ersätta äldre plan av typen F-16 Falcon, F/A-18 Hornet, AV-8 Harrier och A-10 Thunderbolt. Planet flögs för första gången den 15 december 2006.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De två experimentflygplanen X-32 från Boeing och X-35 från Lockheed Martin på Edwards Air Force Base i Kalifornien 2000.

Under slutet av 1980-talet började USA:s försvarsdepartement att leta efter en ersättare till den fjärde generations jakt- och attack-flyg som hade introducerats på 70-talet. Ett nytt program med namnet Joint Strike Fighter (JSF) påbörjades 1993 och 1995 gick även Storbritannien med i utvecklingsarbetet genom att betala 10 procent av den totala utvecklingskostnaden. 1996 hade två amerikanska flygplansverkare fått kontrakt att utveckla olika experimentflygplan X-32 (Boeing) och X-35 (Lockheed Martin) för utvärdering. Också under 1996 beslutade Storbritannien för att ersätta sina Harrier-plan med det framtida planet, som även ska levereras i VTOL-version, dvs för vertikal start och landning (likt Harrier).

De tävlande experimentflygplanen flög för första gången under år 2000. Under 2001 vann Lockheed Martin kontraktet med sitt X-35, som designats av dess mytomspunna avdelning Skunk Works. Intresset från flertal NATO-länder ökade och beställningar på planet började så sakteliga komma in. 2006 fick X-35 den nya beteckningen F-35 Lightning II (Fighter-35) och under samma år flög prototypen för första gången.

År 2009 var över 3 000 flygplan beställda av 10 länder. I juli 2019 avbröt USA sitt samarbete med Turkiet, efter att Turkiet även köpt ryska luftvärnssystemet S-400. USA såg inte detta som förenligt med ett köp av de 100 beställda flygplanen, och Turkiet avråddes tidigt av USA från att köpa detta luftvärnssystem.[2]

Lockheed Martin har kontinuerligt sänkt kostnaderna för produktionen, och räknar med att kunna sälja F-35 A för drygt USD 80 miljoner per styck, exklusive tillkommande delar i normal upphandling, med ytterligare förväntade prissänkningar framöver (stordriftsfördel).[3]

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • F-35A: Standardutförande. Landar konventionellt på flygfält. Framtagen för USA:s flygvapen och är även den vanligaste exportversionen.
  • F-35B: Använder kort startbana och kan landa vertikalt och också hovra. Används av USA:s marinkår, Storbritanniens väpnade styrkor och ett fåtal exportkunder.
  • F-35C: Anpassad för användning på hangarfartyg med katapultstart och bromskrok (arresting gear). Versionen har förstärkta landningsställ, särskilt rostskydd, infällbara vingar med mera. Används enbart av USA:s flotta.

En tvåsitsig skolversion behövs inte, då flygsimulatorer tänks ersätta omskolningsflygningar. Av taktiska skäl vill Israel emellertid utveckla tvåsitsiga "F-35D".[4]

Försäljning och leverans[redigera | redigera wikitext]

Den första serielevererade F-35A till USA:s flygvapen anländer till Eglin Air Force Base i Florida, 14 juli 2011.
Den allra första hangarfartygslandningen med en F-35C, ombord på USS Nimitz (CVN-68) i Stilla havet 3 november 2014.
Land F-35A F-35B F-35C Beställd I tjänst från ersätter not
Australien Australien 100 2002 2018 F-111C, F/A-18A Hornet [5]
Belgien Belgien 34 2018 2023 F-16AM [6][7]
Danmark Danmark 27 2016 2021 F-16AM [8]
Finland Finland 64 2021 2025 F-18 Hornet [9]
Israel Israel 75 2010 2017 F-16A Netz [10][11]
Italien Italien 60 30 2008 2016 AMX A-11A, F-16A, Tornado IDS, AV-8B [12][13]
Japan Japan 105 42 2011 2019 F-4EJ Kai Phantom II [14]
Kanada Kanada 88 2022 2027 CF-18 Hornet [15][16][17]
Nederländerna Nederländerna 46 2008/2013 2019 F-16AM [18]
Norge Norge 52 2008 2019 F-16AM Slutleverans år 2025.[19]
Polen Polen 32 2020 2026 MiG-29 [20]
Singapore Singapore 12 2019/2020 2026 F-16C [21]
Storbritannien Storbritannien 138 2002/2007/2012 2018 Harrier GR.9
Sea Harrier FA.2 		[22][23]
Sydkorea Sydkorea 40 2014 2019 F-4 Phantom II
F-5 Freedom Fighter 		[24]
Turkiet Turkiet 100 2014 F-16C Stoppat av USA pga köp av luftvärnssystemet S-400 från Ryssland[25]
Tyskland Tyskland 35 2022 2030 Panavia Tornado [26]
USA USA 1763 2001 2011/2016 F-16C, A-10C [27]
353 2012/2015 AV-8B Harrier, F/A-18 Hornet
353 2013/2019 F/A-18 Hornet, F/A-18 Super Hornet
summerat 2525 575 353

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Media[redigera | redigera wikitext]

  • X-35 tankas i luften.

  • Test av F-35A:s automatkanon.

  • Vertikal landning

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lockheed Martin F-35 Lightning II, 29 juli 2010.
  1. ^ https://www.f35.com/content/dam/lockheed-martin/aero/f35/documents/April%202023%20Fast%20Facts.pdf
  2. ^ ”USA avbryter militärt samarbete med Turkiet”. di.se. https://www.di.se/nyheter/usa-avbryter-militart-samarbete-med-turkiet/. Läst 27 juli 2019. 
  3. ^ GASTÓN DUBOIS (2 januari 2022). ”F-35 cheaper than the Gripen?” (på engelska). https://www.aviacionline.com/2022/01/f-35-cheaper-than-the-gripen/. Läst 2 januari 2022. ”The price of USD 82 million per F-35A unit is close to what Lockheed Martin predicted the Lot 12 aircraft will cost.” 
  4. ^ Israel sets sights on two-seater F-35 22. januari 2010 (engelska)
  5. ^ ”Australia” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/australia.html. Läst 16 juli 2022. 
  6. ^ ”Belgium” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/belgium.html. Läst 16 juli 2022. 
  7. ^ Emmott, Robin (25 oktober 2018). ”Belgium picks Lockheed's F-35 over Eurofighter on price” (på engelska). www.reuters.com. Reuters. https://www.reuters.com/article/us-aerospace-belgium-idUSKCN1MZ1S0. Läst 16 juli 2022. 
  8. ^ ”Denmark” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/denmark.html. Läst 16 juli 2022. 
  9. ^ Karlsson, Anders (10 december 2021). ”Finland köper det amerikanska F-35-jaktplanet – köpet har också en sysselsättande effekt”. svenska.yle.fi. Svenska YLE. https://svenska.yle.fi/a/7-10010078. Läst 16 juli 2022. 
  10. ^ ”Israel” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/israel.html. Läst 16 juli 2022. 
  11. ^ Harel, Amos (16 februari 2021). ”Israeli Air Force to Buy Refueling Aircraft, 25 More F-35 Fighter Jets” (på engelska). www.haaretz.com. Haaretz. https://www.haaretz.com/israel-news/2021-02-16/ty-article/.premium/israeli-air-force-to-buy-refueling-aircraft-25-more-f-35-fighter-jets/0000017f-f4fd-ddde-abff-fcfde2070000. Läst 16 juli 2022. 
  12. ^ ”Italy” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/italy.html. Läst 16 juli 2022. 
  13. ^ Jennings, Gareth (31 januari 2022). ”Italy moves towards F-35B joint force” (på engelska). www.janes.com. Janes Defence News. https://www.janes.com/defence-news/news-detail/italy-moves-towards-f-35b-joint-force. Läst 16 juli 2022. 
  14. ^ ”Japan” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/japan.html. Läst 16 juli 2022. 
  15. ^ ”F-35: The Right Choice for Canada” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/canada.html. Läst 16 juli 2022. 
  16. ^ Brewster, Murray (28 mars 2022). ”Liberals launch negotiations to buy F-35 fighter jets” (på engelska). www.cbc.ca. CBC News. https://www.cbc.ca/news/politics/f-35-negotiations-1.6399978. Läst 16 juli 2022. 
  17. ^ Pugliese, David (20 juni 2022). ”Canada requires first nine fully operational F-35 jets no later than 2027” (på engelska). ottawacitizen.com. Ottawa Citizen. https://ottawacitizen.com/news/national/defence-watch/canada-requires-first-nine-fully-operational-f-35-jets-no-later-than-2027. Läst 16 juli 2022. 
  18. ^ ”F-35 for the Netherlands” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/netherlands.html. Läst 16 juli 2022. 
  19. ^ ”Norway: A Powerful Partnership” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/norway.html. Läst 16 juli 2022. 
  20. ^ ”F-35: A Dominant Capability For the 21st Century” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/poland.html. Läst 16 juli 2022. 
  21. ^ ”The F-35 Lightning II for the Republic of Singapore” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/singapore.html. Läst 16 juli 2022. 
  22. ^ ”United Kingdom: A Legacy of Innovation” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/united-kingdom.html. Läst 16 juli 2022. 
  23. ^ ”UPDATE 2-UK signs memo with US on Joint Strike Fighter” (på engelska). www.reuters.com. Reuters. 20 januari 2007. https://www.reuters.com/article/companyNewsAndPR/idUSL1278309720061212. Läst 16 juli 2022. 
  24. ^ ”The F-35 Lighting II for Republic of Korea” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/republic-of-korea.html. Läst 16 juli 2022. 
  25. ^ Mehta, Aron (19 juli 2019). ”Turkey officially kicked out of F-35 program, costing US half a billion dollars” (på engelska). www.defensenews.com. Defense News. https://www.defensenews.com/air/2019/07/17/turkey-officially-kicked-out-of-f-35-program/. Läst 16 juli 2022. 
  26. ^ ”Germany to buy 35 Lockheed F-35 fighter jets from U.S. amid Ukraine crisis” (på engelska). www.reuters.com. Reuters. 14 mars 2022. https://www.reuters.com/world/europe/germany-decides-principle-buy-f-35-fighter-jet-government-source-2022-03-14/. Läst 16 juli 2022. 
  27. ^ ”United States” (på engelska). www.f35.com. Lockheed Martin. https://www.f35.com/f35/global-enterprise/united-states.html. Läst 16 juli 2022. 

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Lockheed flygplan och Lockheed Martin flygplan
PassagerarplanLockheed Super Constellation
Transportflygplan
Stridsflygplan
Spanings- och övervakningsplan
v • r
Amerikanska stridsflygplan från 1962
Jaktflygplan
Serie innan 1962
F-84/F-84F · F-86 · F-89 · F-100 · F-101 · F-102 · F-104 · F-106
Serie från 1962
F-1 · F-2 · F-3 · F-4 · F-5 · F-6 · F-7 · F-8 · F-9 · F-10 · F-11 · F-14 · F-15 · F-15E · F-16 · YF-17 · F/A-18 · F/A-18E/F · F-20 · F-21 · F-22 · YF-23 · F-35
Attackflygplan
A-1 · A-2 · A-3 · A-4 · A-5 · A-6 · A-7 · AV-8A/AV-8B · YA-9 · A-10 · A-12 · A-26 · A-37
Bombflygplan
B-47 · B-52 · B-57 · B-58 · B-1 · B-2 · B-21
Spaningsflygplan
O-1 · O-2 · OV-1 · OV-10 · RA-5C · RB-57 · RC-135 · RF-4 · RF-5 · RF-8 · RF-84F · RF-101 · SR-71 · U-2
Ubåtsjaktflygplan
S-2 · S-3 · P-2 · P-3 · P-8
Ledningsflygplan
E-3 · E-4B · E-6 · E-8
Markunderstödsflygplan
Se även: F-105 · F-111 · F-117 · V-22
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lockheed_Martin_F-35_Lightning_II&oldid=52554020"