Longitudproblemet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Longitudproblemet handlar om svårigheten att på öppet hav bestämma ett fartygs position i öst-västlig riktning. Himlakroppars höjd över horisonten, som används för att bestämma latitud, går inte att använda direkt, då höjden är den samma på olika platser vid olika tidpunkter. Utan ett exakt ur måste andra metoder användas.

Avsaknaden av goda metoder att bestämma longitud ledde under 1500-, 1600- och 1700-talen till många katastrofala skeppsbrott, då seglatser över oceanerna blivit vanliga. Brittiska parlamentet utlyste 1714 ett pris för den som kunde lösa longitudproblemet och många astronomer gav sig i kast med problemet.

Longituden kan bestämmas genom att jämföra lokal tid med tiden vid en känd meridian. Den lokala tiden kan man mäta genom att observera när solen står som högst eller när solen står i söder. För tiden på referensorten behövs andra metoder. Uren i början av 1700-talet var inte användbara till sjöss, men olika astronomiska lösningar hade föreslagits, såsom tidsbestämning enligt Jupiters månars förmörkelser eller månens rörelser. De föreslagna lösningarna hade dock alla problem, som gjorde dem mindre lämpliga för praktisk navigering. Det mest lovande, att utnyttja månens bana, föll på att denna efter många års mätningar konstaterades vara alltför oregelbunden.

Problemet löstes genom kronometern, ett ur som visade tiden tillräckligt exakt under lång tid trots sjögång, ändringar i luftfuktighet och temperatur, varierande tyngdkraft och andra störningar. John Harrison föreslog denna lösning 1730 och hade byggt en kronometer 1735. Den var dock klumpig och Longitudstyrelsen föredrog en lösning för vilken man inte behövde ny och dyr apparatur. Harrison tillverkade en rad allt mer förfinade kronometrar och den fjärde kronometern godkändes 1761 för en testresa till Västindien. Med ett tidfel på fem sekunder för den resan fick Harrison halva prissumman år 1765.

Den andra halvan av priset utbetalades till Harrison först 1772. Dröjsmålet kom sig av att en del andra inflytelserika personer, som påstod sig också ha arbetat med problemen, gjorde anspråk på belöningen.

Det dröjde ännu några decennier tills kronometrar fanns att få till överkomligt pris och navigation med stöd av kronometer så småningom kunde bli det vanliga på resor över oceanerna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]