Lugnvik, Kramfors kommun

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lugnvik
Tätort
Lugnvik
Lugnvik
Land Sverige Sverige
Landskap Ångermanland
Län Västernorrlands län
Kommun Kramfors kommun
Koordinater 62°55′33″N 17°55′6″Ö / 62.92583°N 17.91833°Ö / 62.92583; 17.91833
Area 117 ha (2015)[1]
Folkmängd 308 (2017)[1]
Befolkningstäthet 2,632 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T7564[2]
GeoNames 2693736
Ortens läge i Västernorrlands län
Red pog.svg
Ortens läge i Västernorrlands län
SCB:s tätortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Lugnvik är en tätort i Kramfors kommun i Västernorrlands län. Orten är belägen på Ångermanälvens östra sida. Namnet Lugnvik har blivit den allmänt vedertagna benämningen på orten, som egentligen består av en rad småbyar. Avståndet till centralorten Kramfors är cirka 18 kilometer.

Näringslivshistoria[redigera | redigera wikitext]

Lugnviks sågverk[redigera | redigera wikitext]

I Lugnvik påbörjades ett sågverksbygge redan 1870 av Axel Nilsson fd bokhållare vid Kungsgårdens sågverk. Var det låg är för närvarande inte känt, men troligen så låg det på ett hemman som tillhörde J.E. Boman där Axel var mantalsskriven. Detta hemman såldes 1873-09-28 till inspektor Ole Gjörud för 31000:- riksdaler. Den 29 januari 1874 skrev Ole Gjörud, Konstantin Falck och Gösta Hamnqvist till Kungl.Maj:t för att få bolagsordningen i Lugnviks Nya Ångsågs AB fastställd och den beviljades den 10 april samma år. Aktiekapitalet utgjorde 200,000:-. Sågverket uppfördes längst in i viken,med tre enkla ramar och ett kantverk. Hösten 1874 togs det i bruk.

Den 3 juli 1884 brann såghuset ner till grunden, det enda som räddades var brädgården. Ett nytt sågverk uppfördes på den plats det ligger på idag. 1904 utökades sågen i Lugnvik med två ramar tack vare att sågen i Björkå lades ner.

Verksamheten vid sågverket avvecklades 2000, men SCA använder sig fortfarande av justerverket och Lugnviks hamn som en utskeppningshamn. I Lugnviks hamn finns en stor pråm som bogserats från USA. Den har förvandlats till kaj och försetts med en vikarmskran av samma typ som finns vid Bollsta hamn. Den nya kajen i Lugnvik ska så småningom också kunna ta emot RoRo-fartyg.

Hallsta sågverk[redigera | redigera wikitext]

Den 1 maj 1880 köpte trävaruhandlare Hjalmar Westman i Härnösand ett torp som låg under Norrland 5 av J Lindbäck, och den 1 oktober samma år såldes hemmanet Norrland 1 till Axel Stiernström. Hjalmar och Axel slog sig ihop och bildade Hallsta sågverk. Sågverket hade två ramar, kantverk och en klyvsåg. 1890-91 var det en livlig verksamhet där men upphörde redan 1892. 1893 var Lugnviks Nya Ångsåg AB nya ägare till Hallsta sågverk. Företaget drevs vidare en tid under namnet Hallsta hyvleri, detta fick senare lämna plats för Hallsta träsliperi,

Hallsta träsliperi[redigera | redigera wikitext]

1918 slukades Björkå AB:s träsliperi i Offer Boteå socken av lågorna och byggdes inte upp igen. Ägarna bestämde att det nya träsliperiet skulle byggas där Hallsta sågverk låg.

Norrlands tegelbruk[redigera | redigera wikitext]

1862 uppfördes på marken där Lugnviks sågverk ligger idag ett tegelbruk av A.M Söderlund på mark tillhörande Norrland 2. Det skall även ha tillverkats kakel där. I april 1864 köptes det av kommissionslantmätaren Teodor Sandström och troligen som bulvan eftersom han överlät det samma höst på disponent Robert Bagge, kyrkoherden N.H Norrbin och handlaren Jon Bergfors. 1865 står en bokhållare Gerhard Stålberg som ägare till bruket. Han ägde detta tegelbruk fram till 1875 då det kom i ingenjör Karl Rinmans ägo, som sålde det året efter. 1877 i april ropades det in på exekutiv auktion av ägaren till Lugnviks Nya Ångsåg AB, Ole Gjörud.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lugnvik 1960–2015[3]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
828
1965
  
823
1970
  
698
1975
  
673
1980
  
596
1990
  
533 126
1995
  
505 126
2000
  
462 126
2005
  
425 126
2010
  
349 126
2015
  
332 117
Anm.: Tätorten namnändrad 1980 från Lungvik till Lugnvik.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Länsväg 334 löper genom orten

Lugnviks busstation och hållplatsen "Villavägen/Skolvägen" trafikeras av "Din tur"

Lugnviks hamn trafikeras dock av SCA. Det finns också en gästhamn.

Sport & friluftsliv[redigera | redigera wikitext]

Lugnviks Idrottsförening[redigera | redigera wikitext]

Lugnviks IF bildades 1923 och har sedan dess haft över tusen aktiva i olika sektioner. Sporterna har varit många och växlat men föreningen har alltid varit, och är en viktig del av Lugnviksbygden.

  • Föreningens målsättning: "Att verka för att det ska vara trivsamt att bo och växa upp i Lugnvik"
  • Lugnvikshallen var en ishockeyhall med naturis som byggdes av LIF 1995. Där spelade och tränade till vardags föreningens olika lag. Tyvärr rasade hallens tak in under vintern i februari 2013. Detta berodde på en felkonstruktion i träbjälkarna som bar upp taket. Hallen har sedermera rivits efter 18 års trogen tjänst för ortens ungdomar. Efter raset försvann möjligheterna att bedriva tävlingsverksamhet för ishockey i byn, istället flyttade man rinken till Lugnviks föreningscentra (d.v.s. gamla Lugnviksskolan).
  • Lugnviks Föreningscentra är LIF´s föreningslokal sedan Olympia revs sommaren 2014. Fastigheten är den gamla Lugnviksskolan som lades ned 2013.
  • Lugnviks gymnastiksal är föreningens gymnastiksal.
  • Lugnviks IP finns i centrala Lugnvik där LIF olika lag spelar och tränar fotboll.
  • Vintertid spåras också det kuperade skid- elljusspåren på 1,5 km och 2,5 km som har sin start vid Lugnviks skidstadion.

Övriga föreningar[redigera | redigera wikitext]

Bjätrå Lugnviks skoterklubb sköter och tar hand om skoterspåren runt bygden.

Personer från Lugnvik[redigera | redigera wikitext]

Författaren och journalisten Mauritz Edström kom från orten.

Författaren Arne Norlin, som skrivit boken Nussekudden för förskolebarn samt diverse andra böcker där Lugnvik är utgångspunkt.

Ishockeymålvakten Linus Ullmark.

Friidrotterskan Isabelle Eurenius.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Tätorter 2015; befolkning 2010-2017, landareal, andel som överlappas av fritidshusområden, Statistiska centralbyrån, 5 april 2017, läs online
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 29 november 2013
  3. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=ff9309f9-7ecb-480f-a73c-08d86b3e56f8. Läst 18 maj 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]