Månskalv
Ett månskalv, även kallat en månbävning, är en motsvarighet på månen till jordskalv. Månskalv är mindre vanliga och svagare än jordskalv. Information om månbävningar kommer från seismometrar som sattes upp av astronauter under Apollo-projektet mellan 1969 och 1972. Instrumenten från Apollo 12, 14, 15 och 16 fungerade perfekt fram till att de stängdes av 1977.
Klassifikationer[redigera | redigera wikitext]
Enligt NASA finns det fyra olika typer av månskalv: [1]
- Djupa månskalv, 700 km under ytan, orsakade av gravitationen från jorden och solen.
- Vibrationer orsakade av meteoritnedslag.
- Månskalv som beror på temperaturskillnader. Månskorpan expanderar när solljuset återvänder efter två veckors månnatt.
- Grunda månskalv, 20 till 30 kilometer under ytan.
De fyra typerna av månskalv nämnda ovan brukar vara milda; dock kan grunda månskalv nå 5,5 på Richterskalan. Mellan 1972 och 1977 registrerades 28 grunda månbävningar. På jorden kan jordbävningar som mäter magnitud 4,5 eller mer skada byggnader. Grunda månbävningar pågår under tio minuter eller mer, medan motsvarigheten på jorden varar i en eller två minuter. Anledningen till detta är avsaknaden av vatten på månen. Vatten försvagar marken genom kemisk vittring, vilket får mineraler att expandera. Detta får marken att reagera som en svamp, vilket får jordbävningar att sluta tidigare. Månen absorberar inte vibrationerna på samma sätt vilket ger månbävningar en längre varaktighet.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Latham et al (1972), Moonquakes and lunar tectonism, Earth, Moon, and Planets, 4(3-4), s. 373-382
- ^ ”Moonquakes: NASA astronauts are going back to the moon and when they get there they may need quake-proof housing.”. NASA. 15 mars 2006. Arkiverad från originalet den 5 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090205213341/http://science.nasa.gov/headlines/y2006/15mar_moonquakes.htm. Läst 30 december 2008.
