Artemisprogrammet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Artemisprogrammet
Artemis-Program-Patch-NoArrowhead.svg
LandUSA USA
OrganisationNASA
SyfteBemannad månlandning
StatusPågående
Historik
Datum2017–idag
Första rymdfärdArtemis 1
Första bemannade rymdfärdArtemis 2
Uppskjutningsplats(er)Cape Canaveral
Kennedy Space Center
Farkostinformation
Bemannad(e) farkost(er)
Uppskjutningsfarkost(er)SLS

Artemisprogrammet är ett pågående bemannat rymdprogram som genomförs av den amerikanska rymdstyrelsen NASA, i samarbete med bland annat ESA och privata amerikanska företag, i syfte att genomföra en bemannad månlandning på månens sydpol år 2024. [1][2]

NASA anger att programmet är ett första steg mot att i ett senare skede genomföra bemannade rymdfärder till Mars. NASA menar att Artemisprogrammet möjliggör att pröva ny teknik, möjligheter och samarbetsmodeller som kan göra en bemannad marsexpedition möjlig. Utöver detta anger NASA att syftet med programmet bland annat innefattar att etablera ett amerikanskt ledarskap och strategisk närvaro på månen, bredda och fördjupa samarbeten med internationella och kommersiella aktörer samt inspirera en ny generation till karriärer inom teknik, matematik och ingenjörsvetenskap.[1]

Artemisprogrammets primära uppskjutningsfarkost är Space Launch System (SLS) som kan bära rymdfarkosten Orion vilken utgår från ett snarlikt koncept som Apolloprogrammets kommando- och servicemodul Apollo CSM. NASA avser också använda raketer utvecklade av privata aktörer för vissa obemannade uppdrag. Som en del av Artemisprogrammet avses också en rymdstation med namnet Lunar Gateway placeras i omloppsbana runt månen.[1]

Artemisprogrammet namngavs i maj 2019 och fick sitt namn efter Artemis, jaktens och månens gudinna i grekisk mytologi som var Apollons tvillingsyster - en koppling till Apolloprogrammet.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Artemisprogrammet innefattar flertalet komponenter som utvecklats som en del av tidigare, nu inställda, program och planerade rymdfärder såsom Constellationprogrammet och Asteroid Redirect Mission. Constellationprogrammet inleddes formellt efter beslut av president George W. Bush 2005 och innefattade planer på bemannade rymdfärder till månen och Mars. Inom ramen för projektet utvecklades bland annat rymdraketerna Ares I och Ares V samt rymdfarkosten Orion MPCV. Programmets syfte var att möjliggöra bemannade rymdfärder efter rymdfärjeprogrammets avveckling 2010.[4]

Den av president Barack Obama tillsatta Augustine-kommittén drog 2009 slutsatsen att Constellationprogrammet skulle behöva en kraftigt ökad finansiering för att ha en rimlig möjlighet att uppfylla sitt dåvarande mål att sätta människor på månen innan 2020. I ett officiellt uttalande från Vita huset sades att programmet hade överskridit budgeten och var efter tidplanen. Detta föranledde att Obama i samband med fastställandet av NASA:s budget för 2011 avvecklade Constellationprogrammet till förmån för obemannade rymdfärder och att i samverkan med privata företag utveckla teknik och metoder för bemannade rymdfärder bortom jordens låga omloppsbana.[4] Obama utlovade ökade anslag på 6 miljarder dollar och menade att en ny rymdraket skulle utvecklas till 2015 och att bemannade marsexpeditioner torde vara möjliga i mitten av 2030-talet.[5]

Den 30 juni 2017 utfärdade president Donald Trump en exekutiv presidentorder som återinrättade National Space Council under ledning av vicepresident Mike Pence. Även om Trump i sitt första budgetförslag kraftigt reducerade NASA:s anslag till bland annat forskning om jorden behölls de projekt som inletts under Obama såsom Space Launch System (SLS).[6]

Den 11 december 2017 utfärdade Trump Space Policy Directive 1 som fastslog att riktningen för USA:s rymdpolitik skulle vara att leda ett samarbete mellan statliga och kommersiella aktörer för att genomföra bemannade månlandningar och i ett senare skede bemannade expeditioner till Mars.[7] Direktivet kom att medföra starten för ett nytt rymdprogram och i mars 2019 meddelade vicepresident Pence att målsättningen var att genomföra en bemannad månlandning 2024. I maj 2019 gavs programmet namnet Artemisprogrammet.[8]

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Frågan om Lunar Gateway[redigera | redigera wikitext]

Artemisprogrammet har omgärdats av viss debatt och kritik. Bland annat har den föreslagna rymdstationen i omloppsbana runt månen, Lunar Gateway, varit föremål för diskussion. Debattören Mark Whittington anförde i tidningen The Hill att utvecklingen av rymdstation kostar stora belopp och att billigare lösningar finns för handen. Whittington argumenterar för att istället skjuta upp månlandare och Orionfarkosten separat och låta dessa docka i omloppsbana runt månen såsom avsågs i Constellationprogrammet. Detta menar han skulle vara avsevärt billigare.[9]

Boeing, som är huvudentreprenör för tillverkning och utveckling av Space Launch System (SLS), argumenterar för att tidigt implementera ett ytterligare steg i SLS benämnt Exploration Upper Stage (EUS). Washington Post rapporterade i december 2019 att Boeing vill att Artemis 3 flygs med EUS och menar att Lunar Gateway då blir helt onödig och att flygning då kan genomföras direkt till månen. EUS befann sig emellertid fortfarande på utvecklingsstadiet vid denna tidpunkt. Chefen för NASA, Jim Bridenstine, hävdade å andra sidan att NASA:s bedömning var att EUS knappast skulle vara operativ år 2024 och att man därmed inte skulle kunna hålla den tidplan som fastställts av Vita huset. Bridenstine uppgav vidare till Washington Post att Lunar Gateway var en hörnsten i Artemisprogrammet och att rymdstationen kommer att medge mycket bättre informationsöverföring till jorden med exempelvis insamlade data och att det är en förutsättning för att kunna landa på månens sydpol där man på sikt spekulerar att utnyttja vattnet som finns i form av is. Bridenstine hävdar att programmet, tvärtemot vad andra argumenterat för, blir billigare med Lunar Gateway.[10]

Lunar Gateway har också kritiserats av bland annat NASA:s tidigare chef, numera undersekreterare för forskning och utveckling vid USA:s försvarsdepartement, Michael D. Griffin som under sin tid hade ansvaret för Constellationprogrammet. Edwin "Buzz" Aldrin, tidigare astronaut och kommandomodulspilot på Apollo 11 (den första lyckade månlandningen), har kallat idén att använda en rymdstation för månlandningar "absurd".[11]

Finansiering och tidplan[redigera | redigera wikitext]

En stötesten för Artemisprogrammet är dess finansiering. Bridenstine begärde för budgetåret 2020 ett tillskott till NASA om 1,6 miljarder dollar för att finansiera programmet. Källor till tekniktidningen Ars Technica uppger att programmet av NASA beräknas kosta årligen 6-8 miljarder dollar utöver myndighetens befintliga årsbudget på 20 miljarder dollar.[12] Bridenstine har under 2019 bedrivit en intensiv kampanj för att vinna politiskt stöd i USA:s kongress som beslutar om budgeten. Artemisprogrammets finansiering och tidplan har mötts av stor skepsis bland demokraterna men representanthusets talman Nancy Pelosi (D) har sagt att hon i sak stöder Artemisprogrammet och dess mål men att informationen om kostnader och tidplan inte var tillfredsställande.[13]

Att tidplanen kommer hålla har ifrågasatts bland annat ur perspektivet att utvecklingen och tillverkningen av SLS lider av stora förseningar och det därmed inte är säkert att Boeing kommer klara av att leverera raketer i den takt som planeras. Dessutom finns osäkerhet kring om SLS Block 1B som behövs för expeditioner bortom 2024 kommer att vara färdigutvecklad i tid. Utfallet i presidentvalet 2020 kan komma att ha stor betydelse för programmets fortsatta politiska stöd och därmed dess framtid.[12]

Rymdfärder[redigera | redigera wikitext]

Testflygningar av Orion[redigera | redigera wikitext]

Innan Artemis 1 har tre testflygningar genomförts som en del av utvecklingen av rymdfarkosten Orion. Den första var ett test av Orions räddningsraket som framgångsrikt genomfördes den 6 maj 2010.[14][15]

Den andra flygningen var Exploration Flight Test-1 som flögs den 5 december 2014. Detta var Orions första rymdfärd och rymdfarkosten nådde därvid en höjd av c:a 5800 km vilket är 15 gånger högre än internationella rymdstationens omloppsbana. Under de två varv runt jorden som rymdfarkosten tillryggalade testades flertalet av farkostens system såsom mjukvaran och höjdkontroll. Vidare testades fallskärmarna, värmeskölden och proceduren vid havslandning.[14][16]

Den tredje flygningen som ägt rum innan Artemis 1 är Ascent Abort-2 den 2 juli 2019 som ytterligare testade räddningsraketen.[14][17]

Testflygningar av Orion
Flygning Symbol Uppskjutning Besättning Uppskjutningsfarkost Utfall Varaktighet
Pad Abort-1
i.u. Orion Launch Abort System Lyckad 95 sekunder
Exploration Flight Test 1
Exploration Flight Test-1 insignia
i.u. Delta IV Heavy Lyckad 4 timmar 24 minuter
Ascent Abort-2
Ascent Abort-2 insignia
i.u. Orion Abort Test Booster Lyckad 3 minuter 13 sekunder

Planerade rymdfärder[redigera | redigera wikitext]

Det finns (2019) tre planerade rymdfärder inom ramen för Artemisprogrammet med undantag av stödexpeditioner. Alla dessa tre avses skjutas upp från Kennedy Space Center Launch Complex 39B som tidigare använts av Apollo 10 och rymdfärjeprogrammet. Den första rymdfärden, den obemannade Artemis 1, avses färdas till månen och lägga sig i omloppsbana under sex dagar och sedan färdas tillbaka till jorden i syfte att testa rymdfarkosten och dess system. Den första bemannade rymdfärden är Artemis 2 som kommer att genomföra en förbiflygning av månen. Slutligen planeras Artemis 3 landa med astronauter på månens yta.[18][19]

Planerade rymdfärder i Artemisprogrammet
Flygning Symbol Uppskjutning Besättning Uppskjutningsfarkost Varaktighet
Artemis 1
Exploration Mission-1 patch.png
November 2020 i.u. SLS Block 1 Crew ~25 dagar
Artemis 2 2022 TBA SLS Block 1 Crew ~10 dagar
Artemis 3 2024 TBA SLS Block 1 Crew ~30 dagar

Föreslagna rymdfärder[redigera | redigera wikitext]

NASA har föreslagit att en rymdfärd till månen genomförs årligen efter Artemis 3 till år 2028.[19]

Föreslagna rymdfärder i Artemisprogrammet
Flygning Uppskjutning Besättning Uppskjutningsfarkost Varaktighet
Artemis 4 2025 TBA SLS Block 1B Crew ~30 dagar
Artemis 5 2026 TBA SLS Block 1B Crew ~30 dagar
Artemis 6 2027 TBA SLS Block 1B Crew ~30 dagar
Artemis 7 2028 TBA SLS Block 1B Crew ~30 dagar

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”What is Artemis?” (på engelska). NASA. 25 juli 2019. https://www.nasa.gov/what-is-artemis. Läst 27 december 2019. 
  2. ^ ”Europe powers up for third and fourth Orion spacecraft” (på engelska). ESA. 17 december 2019. https://www.esa.int/Science_Exploration/Human_and_Robotic_Exploration/Orion/Europe_powers_up_for_third_and_fourth_Orion_spacecraft. Läst 27 december 2019. 
  3. ^ ”Earth Blue, Rocket Red and Lunar Silver: A New Identity for Artemis Program to the Moon” (på engelska). NASA. 19 juli 2019. https://www.nasa.gov/feature/artemis-identity. Läst 28 december 2019. 
  4. ^ [a b] Than, Ker (1 februari 2010). ”Obama Scrubs NASA's Manned Moon Missions” (på engelska). National Geographic. https://www.nationalgeographic.com/news/2010/2/100201-obama-nasa-budget-moon-constellation/. Läst 28 december 2019. 
  5. ^ ”President Barack Obama on Space Exploration in the 21st Century” (på engelska). NASA. 15 april 2010. http://www.nasa.gov/news/media/trans/obama_ksc_trans.html. Läst 28 december 2019. 
  6. ^ ”Trump signs order reviving long-dormant National Space Council” (på engelska). Spaceflight Now. 30 juni 2019. https://spaceflightnow.com/2017/06/30/trump-signs-order-re-creating-long-dormant-national-space-council/. Läst 28 december 2019. 
  7. ^ ”New Space Policy Directive Calls for Human Expansion Across Solar System” (på engelska). NASA. 11 december 2017. https://www.nasa.gov/press-release/new-space-policy-directive-calls-for-human-expansion-across-solar-system. Läst 28 december 2019. 
  8. ^ ”NASA Names New Moon Landing Program Artemis After Apollo's Sister” (på engelska). Space.com. 14 maj 2019. https://www.space.com/nasa-names-moon-landing-program-artemis.html. Läst 28 december 2019. 
  9. ^ Whittington, Mark (16 juni 2018). ”NASA’s unnecessary $504 million lunar orbit project doesn’t help us get back to the Moon” (på engelska). The Hill. https://thehill.com/opinion/technology/392611-nasas-unnecessary-504-million-lunar-orbit-project-doesnt-help-us-get-back. Läst 28 december 2019. 
  10. ^ Davenport, Christian (11 december 2019). ”Boeing, NASA clash over push for Congress to fund new stage for moon rocket” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/technology/2019/12/11/boeing-nasa-clash-over-boeings-push-congress-fund-new-stage-its-moon-rocket/. Läst 28 december 2019. 
  11. ^ Foust, Jeff (16 november 2018). ”Advisory group skeptical of NASA lunar exploration plans” (på engelska). Spacenews. https://spacenews.com/advisory-group-skeptical-of-nasa-lunar-exploration-plans/. Läst 28 december 2019. 
  12. ^ [a b] Berger, Eric (20 maj 2019). ”NASA’s full Artemis plan revealed: 37 launches and a lunar outpost” (på engelska). Ars Technica. https://arstechnica.com/science/2019/05/nasas-full-artemis-plan-revealed-37-launches-and-a-lunar-outpost/. Läst 28 december 2019. 
  13. ^ Davenport, Christian (25 september 2019). ”NASA is trying to land on the moon. The biggest challenge might be Congress.” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/technology/2019/09/24/nasa-is-trying-land-moon-biggest-challenge-might-be-congress/. Läst 28 december 2019. 
  14. ^ [a b c] ”Orion Launch Abort System” (på engelska). NASA. 19 november 2015. https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/orion_las_fact_sheet_8.5x11_4page_11_19_15.pdf. Läst 27 december 2019. 
  15. ^ Sloss, Philip (24 maj 2019). ”NASA Orion AA-2 vehicle at the launch pad for July test” (på engelska). NASA Spaceflight.com. https://www.nasaspaceflight.com/2019/05/nasa-orion-aa-2-vehicle-launch-pad-july-test/. Läst 27 december 2019. 
  16. ^ ”Orion: First Flight Test” (på engelska). NASA. 5 augusti 2014. https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/fs-2014-08-005-jsc-orion-eft-final.pdf. Läst 27 december 2019. 
  17. ^ ”Successful Orion Test Brings NASA Closer to Moon, Mars Missions” (på engelska). NASA. 2 juli 2019. https://www.nasa.gov/press-release/successful-orion-test-brings-nasa-closer-to-moon-mars-missions. Läst 27 december 2019. 
  18. ^ ”Around the Moon with NASA’s First Launch of SLS with Orion” (på engelska). NASA. 8 mars 2018. https://www.nasa.gov/feature/around-the-moon-with-nasa-s-first-launch-of-sls-with-orion. Läst 27 december 2019. 
  19. ^ [a b] ”Forward to the Moon: NASA's strategic plan for human exploration” (på engelska). NASA. 4 september 2019. https://www.nasa.gov/sites/default/files/atoms/files/america_to_the_moon_2024_artemis_20190523.pdf. Läst 27 december 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]