Mare Kandre
| Mare Kandre | |
| Född | Mare Ingrid Hansson 27 maj 1962 Söderala, Gävleborgs län |
|---|---|
| Död | 24 mars 2005 (42 år) Gustav Vasa församling, Stockholm |
| Yrke | skribent[1], konstnär[1] och sångare[2] |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1984–2002 |
| Genrer | roman, novell och poesi |
| Webbplats | http://www.marekandre.se[3] |
Mare Ingrid Kandre, ursprungligen Hansson, född 27 maj 1962 i Söderala i Gävleborgs län, död 24 mars 2005 i Gustav Vasa församling i Stockholm,[4] var en svensk författare.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Mare Kandre föddes i Söderala, Gävleborgs län, men växte upp i Göteborg. Hennes föräldrar är civilingenjören Olof Hansson och den estlandsfödda fysiologen Tiiu Hansson, ogift Kandre.[5]
Mare Kandre fick internationell uppmärksamhet med sina romaner. Dessa och hennes noveller och prosastycken handlar ofta om barns, särskilt flickors, utveckling till vuxna människor, om kvinnoroller och om traumatiserade människor som marginaliserats och som väljer att bryta mot samhällets förväntningar.
Berättelserna har en uttalat metafysisk dimension, vilket förstärks av Kandres poetiska språk och framställning, med existentiella frågeställningar som anknyter till den samtida samhällsdebattens huvudfrågor. I sitt författarskap återkommer hon ofta till ämnen som anpassningen till kvinnorollen, hur ett inre främlingskap (alienation) grundläggs, och drifternas betydelse.
Hon debuterade vid 22 års ålder med I ett annat land (1984) och beskrevs som ett litterärt underbarn. Romanen Bübins unge (1987) jämfördes med verk av Franz Kafka och Fjodor Dostojevskij.[6] Aliide, Aliide (1991) är en uppmärksammad barndomsskildring.
Innan Mare Kandre anträdde författarbanan var hon sångerska i banden Kramp och Ruhr samt förgrundsfigur i musikgruppen Global Infantilists.
På skärtorsdagen, 24 mars, 2005 hittades Mare Kandre död i sin bostad. Enligt obduktionen var dödsorsaken en överdos av läkemedel.[7] Till minne av henne utdelas sedan 2006 Mare Kandre-priset till författare som skriver i Kandres anda.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- 1984 – I ett annat land
- 1986 – Bebådelsen
- 1987 – Bübins unge
- 1988 – Det brinnande trädet
- 1991 – Aliide, Aliide
- 1992 – Deliria
- 1994 – Quinnan och Dr Dreuf
- 1994 – Djävulen och Gud
- 1999 – Bestiarium
- 2001 – Hetta och vitt
- 2002 – Xavier
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Mattias Fyhr Skitigt vackert mörker. Om Mare Kandre, ellerströms 2012
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- 1985 – Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare
- 1991 – Aftonbladets litteraturpris
- 1993 – Stipendium ur Lena Vendelfelts minnesfond
- 1996 – De Nios Vinterpris
- 1999 – Kallebergerstipendiet
- 2000 – Göteborgs-Postens litteraturpris
- 2003 – Doblougska priset
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Författaren Mare Kandre har avlidit - SvD 31/3 2005
- Steve Sem-Sandberg Mare Kandre hade bråttom att få fram bilden, Under Strecket, SvD 21/4 2005
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Mare Ingrid Kandre 1962-05-27 — 2005-03-24 Författare, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: MareKandre, läst: 15 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0203981, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ hämtat från: svenskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Kandre, Mare I, författare, Sthlm i Vem är det 1993
- ^ Sydsvenskan
- ^ ””Hon låtsades aldrig””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/hon-latsades-aldrig/. Läst 12 januari 2013.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Ivarsson, Evelina: Mare Kandre i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (8 mars 2018) CC-BY
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|