Martorn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Martorn
Status i Sverige: Starkt hotad
Mikolajek nadmorski R51 ubt.jpeg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteMartornssläktet
Eryngium
ArtMartorn
E. maritimum
Vetenskapligt namn
§ Eryngium maritimum
AuktorLinné, 1753
Hitta fler artiklar om växter med
Eryngium maritimum

Martorn (Eryngium maritimum) är en art i martornssläktet och familjen flockblommiga växter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Eryngium maritimum1.jpg

Martorn är en flerårig havsstrandväxt som är blågrå, tornig och kan bli upp till sex decimeter hög. Dess blad är tjocka, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i tornar. Bladen har även ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn blommar från juli till augusti med små blåaktiga blommor, som sitter samlade i nästan svepebladsomgivna huvuden. Även svepebladen hos denna växt har tornar i kanten. Foderbladen är långa och sitter kvar på frukten. Den står sig även över vintern då dess rötter sträcker sig långt ned i marken för att komma åt vatten. Martorn har en slående likhet med en tistel, men de egentliga tistlarna tillhör familjen korgblommiga växter.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer oftast på havsstränder ovan högvattenlinjen, men ibland även på grusigare stränder, i Norden, runt Östersjön, på Brittiska öarna, i Västeuropa samt i Medelhavsområdet och runt Svarta havet. Denna art plus de andra nordiska arterna inom släktet är de enda som växer vid havet och martorn återfinns aldrig i inlandslokaler.

Utbredning och status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den kan påträffas i sällsynta fall från Bohuslän, i Halland (vid Morups Tånge, juni 2016) till Gotland och Öland. Tidigare fanns den i sydvästra Blekinge. I Sverige är martorn sällsynt och är därför listad som starkt hotad (EN) på naturvårdsverkets rödlista över hotade arter i Sverige.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Martorn beskrevs första gången 1753Linné hittade arten på norra Öland. Han menade att de första späda skotten smakade sparris, var urindrivande och fungerade uppmuntrande.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet Eryngium kommer av grekiskans eryngion som betyder getskägg och maritimum som kommer från latinets mare, som betyder hav, och syftar på artens förekomst vid havet.

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

Martorn kallas även kostertistel, manskraft, manstro, martorna, vanlig martorn eller äkta martorn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]