Mentalsjukhus i Sverige

Från Wikipedia
"In the madhouse" (I dårhuset). Kopparstick av William Hogarth ur serien "The Rake's Progress" (En rumlares historia).

Mentalsjukhus kallades de tidigare större institutioner där psykiatrisk vård gavs, endera till intagna patienter (sluten vård). eller till besökande patienter (öppen vård). Fram till 1929 skilde man i sinnessjuklagstiftningen mellan två typer av sådana sjukhus, hospital för botbara patienter och asyler för dem som ej ansågs botbara. Asyler var kopplade till sjukhusen i Uppsala, Vadstena, Lund, Vänersborg och Piteå. Asylinrättningarna avskaffades när den psykiatriska vården omorganiserades 1929 och vården inrättades i de nya sinnessjukhusen.

På de så kallade stormavdelningarna hölls våldsamma och akut psykotiska patienter intagna. Under 1950-talet kom dock neuroleptika och andra antipsykotiska farmaka, som i bästa fall häver psykosen och under alla omständigheter har förmågan att passivisera patienten. Därmed kunde stormavdelningarna stängas. I början av 1960-talet fanns 31 fristående mentalsjukhus i Sverige[1].

Numera heter det psykiatrisk avdelning i Sverige. Dessa är oftast integrerade med resten av ett vanligt sjukhus eller belägna i en grannbyggnad. På en psykiatrisk avdelning bor man endast under den mest kritiska sjukdomstiden, till exempel efter ett första insjuknande och då man ska inleda en medicinering. Vid tillfrisknande får man lämna avdelningen men följs upp vid en mottagning i den kommun där man är bosatt.

Hospital under medeltiden

Statliga/landstingsstyrda sjukhus

Gustaf FrödingUppsala hospital, porträtt från 1909 av Richard Bergh (Bonnierska Porträttsamlingen).

Kommunala/landstingsstyrda sjukhus

Enskilda anstalter med läkartjänster

Betaniastiftelsen

Se även

Källor

  1. ^ Beckman, Vanna (1984). Sinnessjukhuset : bilder ur psykiatrins historia. Norstedts [sidnummer behövs]

Vidare läsning

  • Beckman, Vanna (1984). Sinnessjukhuset: bilder ur psykiatrins historia 
  • Qvarsell, Roger. Psykiatrins marginaler