Morian

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel behandlar begreppet "morian", för andra betydelser se Morian (olika betydelser).
Portalutsmyckning över Apoteket Morianen.

Morian (av latin maurus, afrikansk, morisk; av grekiska μαύρος, svart) är ett äldre ord för svarthyad afrikan (jämför neger), samt andra mörkhyade personer.

Uttrycket är känt i svenskan sedan 1500-talet.[1]vikinga- och medeltiden användes uttrycket "blåman", morian eller mor.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Morer avsåg i antiken den infödda befolkningen i nordvästra Afrika. Under medeltiden kallades de araber som från Nordafrika kom in i Spanien och Portugal för morer. Möten mellan nordeuropéer och afrikaner var fram till 1700-talet sällsynta, därför kunde historiska illustrationer och beskrivningar av morianer lätt bli stereotypa: mörkbrun till svart hy, tjocka läppar, krulligt hår, ofta med stora öronringar eller andra attribut som framhäver en "vild folkstam". Målningar utifrån levande modell finns från 1600-talet och framåt, som exempelvis Morian med kakadua av Nicolas de Largillière.[3]

Under kolonialtiden kom "morianer" som slavar till de europeiska kungahusen och till förmögna privatpersoner. Det blev prestige att ha en eller flera betjänter som var mörkhyade. Slutligen visades morianer upp som attraktioner på marknader eller på utställningar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den mest kände morianen vid de svenska hoven, är Badin alias Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albrecht Badin Couchi (Omkring 1747-1822) . Han verkade som betjänt till drottning Lovisa Ulrika. Badin var troligen född på ön Saint Croix (Santa Cruz) i Västindien, som var i Danmarks ägo på den tiden. Badins ursprungliga slavnamn var Couchi. Slavarna på öarna hade nästan alltid bara förnamn.[4]

Vid hertig Carls hov fanns det också så kallade morianer. En av dessa var Antoine Zamore alias Charles Antoine Francois "La Fleur" Zamore (omkring 1736- 1814). Zamore fick 1784 tjänst som pukslagare i Hertig Carls livregemente till häst tillsammans med morianerna Robert Spirman och Carl Gustav Abrahamsson alias Richard Abramsson (omkring 1760-1838) vilka båda fick börja som ryttare. Abrahamsson blev sedermera befordrad till andre trumpetare.[5]

Carl Gustaf Abrahamsson slutade som trumpetare omkring 1820. Han bodde sedan i Gamla Stan till sin död. Där angavs det i husförhörslängden att hans födelseplats var "America".[6]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Klassiska exempel i svensk konst och kultur är Magnus Jacob Crusenstolpes roman "Morianen, eller Holstein-Gottorpiska huset i Sverige" samt skulpturgruppen "Nätdragande morianer" som Oscar I beställde av konstnären Pehr Henrik Lundgren (1824-1855). Gruppen stod ursprungligen i Hagaparken men finns sedan 1863 i Ulriksdals slottsträdgård.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Morian
  2. ^ Morian i Nationalencyklopedins nätupplaga.
  3. ^ Uppsala Auktionskammare 2009 Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Badin – ett experiment i fri uppfostran Arkiverad 28 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. Populär Historia 1/1996
  5. ^ Regementspukare Anton Zamore Arkiverad 18 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. Beridna Högvakten, 19 april 2009
  6. ^ Storkyrkoförsamlingens kyrkböcker/Mantalslängd 1835

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]