Myntasläktet

Från Wikipedia
Version från den 9 april 2016 kl. 09.25 av 95.199.131.228 (Diskussion) (→‎Användning: Tog bort matlagningstips som inte passade på Wikipedia)
För musikgruppen Mynta, se Mynta (musikgrupp).
Myntasläktet
Pepparmynta (M. ×piperita)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteMyntasläktet
Mentha
Vetenskapligt namn
§ Mentha
AuktorCarl von Linné
Arter och hybrider

omenta

Myntasläktet (Mentha)[1]:[2] är ett växtsläkte, som tillhör familjen kransblommiga växter. Det är fleråriga växter med upp till 1 m höga stänglar med motsatta, sågkantade blad. Arterna utmärker sig för en starkt kryddad och aromatisk doft.

Användning

Myntor odlas för användning som krydda och används i till exempel godis, likör, glass och tandkräm men även till lammkött. En lättodlad kryddväxt med mild smak, vanlig i det engelska köket.

För utvinning av eterisk olja används pepparmynta och grönmynta. Mynta ingår också som smaksättning i drinken Mojito.

Mytologi

När guden Pluto förälskade sig i nymfen Minthe så förvandlade hon sig till en mynta.[3]


Kladogram enligt Catalogue of Life[1]

Myntor 

vattenmynta



åkermynta



Mentha gracilis



Mentha piperita



polejmynta



Mentha requienii



Mentha rotundifolia



Mentha smithiana



gråmynta



rundmynta



Mentha verticillata



Mentha villosa




Bildgalleri

Källor

Meyers varulexikon, Forum, 1952

  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (5 maj 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17209931. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant.action?skudNumber=7039
  3. ^ Flytlie, Knut T. (på svenska: 1999). Vitaminrevolutionen. sid. 186. ISBN 91-46-17295-5 


Externa länkar