Hoppa till innehållet

Myskbock

Från Wikipedia
Myskbock
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljLånghorningar
Cerambicidae
UnderfamiljCerambycinae
SläkteAromia
ArtMyskbock
A. moschata
Vetenskapligt namn
§ Aromia moschata
AuktorLinné, 1758
Synonymer
  • Aromia moschata var. cupricollis Pic, 1941
  • Aromia moschata var. laevicollis Reitter, 1907
  • Aromia moschata var. nigra Schilsky, 1889
  • Aromia moschata var. perroudi Pic, 1941
  • Aromia thea Podaný, 1971
  • Aromia thea Reitter, 1894
  • Callichroma alata Costa, 1855
  • Callichroma moschata Brullé, 1832
  • Callichroma moschatum Dohrn, 1882
  • Callichroma moschatum White, 1853
  • Cerambix moschatus Lamarck, 1801
  • Cerambyx chlorophanus Fischer-Waldheim, 1824
  • Cerambyx citrinus Voet, 1778
  • Cerambyx moschatus Fabricius, 1801
  • Cerambyx moschatus Gmelin, 1790
  • Cerambyx moschatus Linnaeus, 1761
  • Cerambyx moschatus Poda, 1761
  • Cerambyx moschatus Schrank, 1781
  • Cerambyx moschatus Sulzer, 1761
  • Cerambyx odoratus Degeer, 1775
Hitta fler artiklar om djur med

Myskbock (Aromia moschata) är en skalbagge som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Aromia inom familjen långhorningar.

Myskbocken är en långsträckt, något platt insekt som mäter mellan 13–34 mm, men som mycket sällan är mindre än 20 mm. Den är svart med metallglans i grönt, blått eller koppar, har en taggig halssköld, otydligt längsribbor på täckvingarna och långa ben. Den har långa antenner där hanens sträcker sig förbi vingarnas spets.[2]

Myskbocken har en palearktis utbredning och förekommer från Västeuropa och Nordafrika till östra Sibirien och Mongoliet.[2]

Myskbocken delas upp i åtta erkända underarter:[3]

  • Aromia moschata moschata (Linnaeus, 1758) – förekommer i Europa
  • Aromia moschata ambrosiaca (Steven, 1809) – förekommer i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Kaukasus till Östasien.
  • Aromia moschata cruenta Bogatchev, 1962 – Tadzjikistan
  • Aromia moschata jankovskyi Danilevsky, 2007 – Kirgizistan
  • Aromia moschata malukhini Danilevsky, 2019 – Ryssland
  • Aromia moschata rosarum Lucas, 1847 – Algeriet
  • Aromia moschata sumbarensis Danilevsky, 2007 – Turkmenistan
  • Aromia moschata vetusta Jankovsky, 1934 – Kazakstan

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige förekommer den i nästan hela landet och saknas bara norr om Lule lappmark och i fjälltrakterna.[2]

Larverna utvecklas under 3–4 år i veden på levande lövträd, främst sälg men även asp och al[2] och lämnar karaktäristiska märken i trädets bark. De trivs bäst i solexponerade bryn, vägkanter och bergshöjder där de nyttjar skadade stammar eller grova grenar. Även om arten föredrar gamla träd kan den leva i stammar ner till 5 cm grovlek, och i vissa fall angripa friska träd.[2] De vuxna skalbaggarna är aktiva hela sommaren med en topp i juli, då de ofta ses besöka blommor eller dricka sav.[2] Larverna lockar ofta både spillkråka och större hackspett.

Myskbocken och människan

[redigera | redigera wikitext]

Myskbocken är Bohusläns landskapsinsekt.[4]

Myskbocken har även kallats myskbagge.

Beståndet hotas regionalt av förändrade vattendrag och av skogsröjningar. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

  1. 1 2 Nieto, A., Dodelin, B., Campanaro, A., Mannerkoski, I. & Méndez, M. 2010 Aromia moschata . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 mars 2023.
  2. 1 2 3 4 5 6 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: myskbock (Aromia moschata), läst 2026-03-28
  3. ↑ Catalogue of Life (2026). Aromia moschata (Linné, 1758), läst 2026-03-28
  4. ↑ Torkel Hagström: Landskapsinsekt Bohuslän på Sveriges entomologiska förenings (SEF) webbplats. Odaterad. Läst den 23 juli 2022.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]