Myskbock

Från Wikipedia
Myskbock
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljLånghorningar
Cerambicidae
UnderfamiljCerambycinae
SläkteAromia
ArtMyskbock
A. moschata
Vetenskapligt namn
§ Aromia moschata
AuktorLinné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Myskbocken (Aromia moschata) är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar. Den är 1,5–3 centimeter lång med metalliskt grön ovansida och långa antenner.

Myskbockar lever på äldre sälgträd och lämnar väldigt karaktäristiska märken i trädets bark, deras larver äter av veden i ruttnande sälgar och pilar. Larverna lockar ofta både spillkråka och större hackspett.

Arten har en större utbredning i Europa och norra Asien. Den lever i kulliga områden mellan 20 och 600 meter över havet och föredrar landskap nära vattendrag. Bredvid sälg hittas larverna i träd av släktena Populus, Alnus och Acer. Unga larver lever i träet i trädstubbar och grenar. Exemplarens utveckling varar i tre år. Den vuxna skalbaggen äter nektar och andra söta vätskar. De vilar ofta på växter av kaveldunsläktet och på flockblommiga växter.[1]

Myskbocken är Bohusläns landskapsinsekt.[2] Den förekommer i hela Sverige.

Ett äldre synonymnamn för myskbocken är Cerambyx moschatus. Myskbocken har även kallats myskbagge.

Beståndet hotas regionalt av förändrade vattendrag och av skogsröjningar. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nieto, A., Dodelin, B., Campanaro, A., Mannerkoski, I. & Méndez, M. 2010 Aromia moschata . Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 mars 2023.
  2. ^ Torkel Hagström: Landskapsinsekt BohuslänSveriges entomologiska förenings (SEF) webbplats. Odaterad. Läst den 23 juli 2022.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]