Nagorno-Karabach-kriget

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nagorno-Karabach-kriget
Karabakhwar01.jpg
Ägde rum 20 februari 1988 - 16 maj 1994
Plats Nagorno-Karabach Nagorno-Karabach

Armenien Armenien
Azerbajdzjan Azerbajdzjan

Resultat Avgörande armenisk militär seger.

Eldupphör fördrag ( Bishkek protokoll , som fortfarande är i kraft), pågående fredssamtalen att avgöra framtiden för det omstridda området

Territoriella
ändringar
Inrättande av de facto oberoende Nagorno-Karabach republiken, återstående ett de jure del av Azerbajdzjan.
Stridande
Nagorno-Karabach Nagorno-Karabach
Armenien Armenien
Stöds av:
Oberoende staters samvälde OSS
Azerbajdzjan Azerbajdzjan
Stöds av:
Afghanistan Afghanistan
Ryssland Tjetjenien
Oberoende staters samvälde OSS
Befälhavare och ledare
Nagorno-Karabach Samvel Babajan
Nagorno-Karabach Monte Melkonian
Armenien Hamajak Harojan
Armenien Vazgen Sargsian
Nagorno-Karabach Arkady Ter-Tadevosian
Nagorno-Karabach Anatolij Zinevitj
Azerbajdzjan Isgandar Hamidov
Azerbajdzjan Surat Husejnov
Azerbajdzjan Rahim Gazijev
Ryssland Sjamil Basajev
Afghanistan Gulbuddin Hekmatyar[1]
Styrka
Nagorno-Karabach:
20 000 soldater[2]
Armenien:
20 000 soldater
Totalt:
40 000 soldater
Azerbajdzjan:
74 000 soldater
Afghanistan:
ca 2 500 soldater
Tjetjenien:
ca 2 500 soldater
Totalt:
79 000 soldater
Förluster
Döda:
4 592
Sårade:
25 000
Saknade: 196
Döda:
25 000[3]
Sårade:
60 000
Saknade:
4 210

Nagorno-Karabach-kriget var ett krig som ägde rum mellan 1988 och 1994 i den lilla enklaven Nagorno-Karabach i sydvästra Azerbajdzjan. Det var en konflikt om de etniska armenierna i Nagorno-Karabach. År 1988 förklarade den nybildade parlamentet i enklaven att man ville gå med Armenien. Beslutet fördömdes av den azerbajdzjanska befolkningen i enklaven och en folkomröstning hölls, där majoriteten röstade för självständighet. Detta ledde till ökat våld mellan etniska grupper.

När Azerbajdzjan blev självständigt förklarade man att man ville att Nagorno-Karabach skulle fortsätta att tillhöra Azerbajdzjan. Detta ledde till krigsutbrottet under vintern 1991. Under våren 1992 ockuperade Armenien den så kallade Lachinekorridoren (det landområde som ligger mellan Nagorno-Karabach och Armenien). Azerbajdzjan led relativt stora förluster i människoliv. Män ner till 16-års ålder, helt utan militär erfarenhet, skickades till militärtjänst. Man lyckades inte att med internationell hjälp lösa konflikten på ett sätt som båda parterna accepterade. När armeniska styrkor erövrade landområden längs gränsen mellan Azerbajdzjan och Iran genomförde Iran ett varnande mobilisering. Trots möjliga risker blev aldrig kriget en viktig regional konflikt, och inget land ingrep på uppdrag av endera parten mot den andra. I slutet av 1994 kontrollerade Armenien nästan hela enklaven och 9 procent av Azerbajdzjans territorium. Mot slutet av kriget blev det uppror i Azerbajdzjan mot president Abülfaz Elçibay och Azerbajdzjan skickade fler trupper för att delta i striderna. Ofta ledde detta till att Armenien hade möjlighet att erövra hela städer utan att behöva skjuta ett enda skott. När Azerbajdzjans president till slut störtades gick den nya regimen med på att förhandla fram en vapenvila.

Ryssland förhandlade fram en vapenvila i maj 1994 och sedan dess har det pågått fredsförhandlingar som inte har lyckats. Azerbajdzjanska hot för att återerövra enklaven och skärmytslingar längs fronten har bidragit till att konflikten är en potentiell risk för att bli en regional konflikt. Så sent som 2010 uppstod det flera mindre gränsintermezzon mellan parterna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Mujahedin in Nagorno-Karabakh A Case Study in the Evolution of Global Jihad”. http://www.scribd.com/doc/21698244/The-Mujahedin-in-Nagorno-Karabakh-A-Case-Study-in-the-Evolution-of-Global-Jihad. Läst 5 juni 2011. 
  2. ^ ”Нагорный Карабах: факты против лжи”. http://www.sumgait.info/caucasus-conflicts/nagorno-karabakh-facts/nagorno-karabakh-facts-14.htm. Läst 5 juni 2011. 
  3. ^ ”Winds of change in Nagorno-Karabakh”. http://www.euronews.net/2009/11/28/winds-of-change-in-nagorno-karabakh. Läst 5 juni 2011.