Nagorno-Karabach-kriget

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nagorno-Karabach-kriget
Karabakhwar01.jpg
Medurs uppifrån: Rester av azeriska pansarvagnar, internt fördrivna azerer från det av Armenien kontrollerade området; en armenisk T-72 som minnesmärke i utkanten av Stepanakert; armeniska soldater.
Ägde rum 20 februari 1988 - 12 maj 1994
Plats Nagorno-Karabach Nagorno-Karabach

Armenien Armenien
Azerbajdzjan Azerbajdzjan

Resultat Definitiv armenisk militär seger.

Eldupphör genom Bishkek protokollet (som fortfarande är i kraft) med pågående fredssamtal om framtiden för det omstridda området

Territoriella
ändringar
Inrättande av den de facto oberoende Nagorno-Karabach republiken som fortfarande anses vara en de jure del av Azerbajdzjan.
Stridande
Nagorno-Karabach Nagorno-Karabach
Armenien Armenien
Vapenförmedling:
Ryssland Ryssland
Utländska grupper:
Frivilliga kosacker från Kuban
Ossetiska frivilliga
Slaviska legosoldater
Azerbajdzjan Azerbajdzjan
Sovjetunionen (1988-91)
Stöds av:
Turkiet Turkiet
Vapenförmedling:
Israel Israel
Ukraina Ukraina
Ryssland Ryssland
Serbien Serbien
Utländska grupper:
Afghanska mujaheddin (Hezb-e Islami Gulbuddin)
Grå vargarna
Sjamil Basajev
UNA-UNSO
Slaviska legosoldater
Frivilliga tjetjener
Befälhavare och ledare
Nagorno-Karabach Samvel Babajan
Nagorno-Karabach Monte Melkonian
Armenien Hamajak Harojan
Armenien Vazgen Sargsian
Nagorno-Karabach Arkady Ter-Tadevosian
Nagorno-Karabach Anatolij Zinevitj
Azerbajdzjan Isgandar Hamidov
Azerbajdzjan Surat Husejnov
Azerbajdzjan Rahim Gazijev
Ryssland Sjamil Basajev
Afghanistan Gulbuddin Hekmatyar[1]
Styrka
Nagorno-Karabach:
20 000 soldater[2]
Armenien:
20 000 soldater
Totalt:
40 000 soldater
Azerbajdzjan:
74 000 soldater
Afghanistan:
ca 2 500 soldater
Tjetjenien:
ca 2 500 soldater
Totalt:
79 000 soldater
Förluster
Döda:
5856 - 6000
Sårade:
20 000
Saknade: 196
Döda:
25 000[3]
Sårade:
50 000
Saknade:
4 210
Civila döda
1264 Armeniska civila (inkluderat invånare av Armenien)
167-763 Azerbajdzjanska civila dödades någon dag under 1992 av Republiken Nagorno-Karabakhs styrkor. Exakta siffror är okänt.
Civila som saknas
400 enligt Karabakh State Commission
749 enligt Azerbaijani State Commission
Civila förflyttade
724 000 Azerbajdzjaner från Armenien, Nagorno-Karabakh

och närliggande områden.
300 000 - 500 000 Armenier från Azerbadjan, Nagorno-Karabakh och Nakhichevan.

Nagorno-Karabach-kriget var ett krig som ägde rum mellan 1988 och 1994 i den armeniska enklaven Nagorno-Karabach i sydvästra Azerbajdzjan. Det var en konflikt om de etniska armeniernas självbestämmande i Nagorno-Karabach. År 1988 förklarade det nybildade parlamentet i enklaven att man ville bli en del av Armenien. Beslutet fördömdes av den azerbajdzjanska befolkningen i området och en folkomröstning hölls, där majoriteten röstade för självständighet. Detta ledde till ökat våld mellan de etniska grupperna i regionen.

När Azerbajdzjan blev självständigt förklarade man att man ville att Nagorno-Karabach fortsätt skulle tillhöra Azerbajdzjan. Detta ledde till krigsutbrottet under vintern 1991. Under våren 1992 ockuperade Armenien den så kallade Lachinekorridoren (det landområde som ligger mellan Nagorno-Karabach och Armenien). Azerbajdzjan led relativt stora förluster i människoliv. Män från 16-år, helt utan militär erfarenhet, tvingades att tjänstgöra i militären. Man lyckades inte att med internationell hjälp lösa konflikten på ett sätt som båda parterna accepterade. När armeniska styrkor erövrade landområden längs gränsen mellan Azerbajdzjan och Iran genomförde Iran en varnande mobilisering. Trots möjliga risker blev kriget aldrig en större regional konflikt, då inget land ingrep på uppdrag av endera parten mot den andra. I slutet av 1994 kontrollerade Armenien nästan hela enklaven och 9 procent av Azerbajdzjans territorium. Mot slutet av kriget blev det uppror i Azerbajdzjan mot president Abülfaz Elçibay och Azerbajdzjan skickade fler trupper för att delta i striderna. Ofta ledde detta till att Armenien hade möjlighet att erövra hela städer utan att behöva skjuta ett enda skott. När Azerbajdzjans president till slut störtades gick den nya regimen med på att förhandla fram en vapenvila.

Ryssland hjälpte till att förhandla fram en vapenvila i maj 1994 och sedan dess har det pågått fredsförhandlingar som ej gett resultat. Azerbajdzjans hot om att återerövra enklaven samt skärmytslingar längs fronten har bidragit till att konflikten har en potentiell risk att bli en större regional konflikt. 2010 uppstod det flera mindre gränsintermezzon mellan parterna och under 2016 lyckades Azerbajdzjan flytta fram sina positioner i regionen.

Konflikten 2020[redigera | redigera wikitext]

Den 27 september 2020 bröt konflikten ut igen, vilket är ett fortsättningskrig mellan samma parter. Striderna räknas som de största sedan 2016. Armenien har anklagat Turkiet för inblandning i konflikten genom att ha skickat 4 000 soldater till Azerbajdzjan.[4][5] FN-experter framför att de har fått många rapporter om att Azerbajdzjan med hjälp av Turkiet rekryterat legosoldater från Syrien för strid i området.[6] Den 6 november 2020 avancerade azerbajdzjanska styrkor till en ny ståndpunkt som var cirka tre - fyra kilometer från Sjusja.[7] Den 8 november 2020 meddelade Azerbajdzjan att de hade intagit staden. Armenien däremot hävdade motsatsen.[8] Måndagen den 9 november 2020 medgav de styrande i Nagorno-Karabach att deras näst största stad Sjusja hade intagits av azeriska styrkor. Ett eldupphöravtal skrevs på och trädde i kraft efter midnatt natten mot tisdagen den 10 november 2020. En rysk fredsbevarande styrka på 1 960 personer har upprättat en korridor mellan Armenien och Nagorno-Karabach uppger ryska försvarsdepartementet. Turkiet ska också delta i det fredsbevarande uppdraget enligt Azerbajdzjans president Ilham Aliyev, något som förnekas av Armenien. Avtalet innebär att Armenien drar sig ur de viktiga buffertzonerna som finns mellan Nagorno-Karabach och Armenien. Detta innebär också att den självutropade republiken (kallad Artsach av armenierna) skulle ha blivit en isolerad ö om inte en, av ryssarna bevakad korridor hade upprättats till Armenien. Avtalet innebär att Azerbajdzjan får tillbaka merparten av de områden som landet förlorade till armenierna på 1990-talet. Sedan stridigheterna inleddes 2020 uppskattas omkring 5000 soldater på vardera sida ha blivit dödade. Efter kriget har azeriska soldater åtalats för att ha halshuggit civila och skändat gravar[9] [10][11][12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Mujahedin in Nagorno-Karabakh A Case Study in the Evolution of Global Jihad”. http://www.scribd.com/doc/21698244/The-Mujahedin-in-Nagorno-Karabakh-A-Case-Study-in-the-Evolution-of-Global-Jihad. Läst 5 juni 2011. 
  2. ^ ”Нагорный Карабах: факты против лжи”. http://www.sumgait.info/caucasus-conflicts/nagorno-karabakh-facts/nagorno-karabakh-facts-14.htm. Läst 5 juni 2011. 
  3. ^ ”Winds of change in Nagorno-Karabakh”. http://www.euronews.net/2009/11/28/winds-of-change-in-nagorno-karabakh. Läst 5 juni 2011. 
  4. ^ Konflikten mellan Armenien och Azerbadzjan har åter blossat upp, Sveriges Television. Läst den 8 november 2020. Uppdaterad 28 september 2020. Publicerad 27 september 2020.
  5. ^ Armenien: Turkiet har skickat trupper till Azerbajdzjan, Sveriges Television. Läst 16 november 2020. Uppdaterad 29 september 2020. Publicerad 28 september 2020.
  6. ^ ”OHCHR | Mercenaries in and around the Nagorno-Karabakh conflict zone must be withdrawn – UN experts”. www.ohchr.org. https://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=26494&LangID=E. Läst 14 november 2020. 
  7. ^ Nagorno-Karabach: Azerbajdzjanska styrkor nära att ta Sjusja, DN. Publicerat den 6 november 2020. Läst den 8 november 2020.
  8. ^ Nagorno-Karabach: Azerbajdzjan påstår sig ha intagit strategiskt viktiga Sjusja – enligt Armenien forsätter striden om staden, Yle. Läst 16 november 2020. Publicerad 8 november 2020.
  9. ^ Nagorno-Karabakh conflict: Azeri soldiers charged with war crimes” (på brittisk engelska). BBC News. 14 december 2020. https://www.bbc.com/news/world-europe-55308460. Läst 15 december 2020. 
  10. ^ Avtal klart om Nagorno-Karabach, Sveriges Television. Läst den 11 november 2020. Publicerad den 10 november 2020.
  11. ^ Bekräftar: Azerbajdzjan har tagit staden, Sveriges Television. Läst den 11 november 2020. Uppdaterad den 10 november 2020. Publicerad den 9 november 202.0
  12. ^ Analys: ”Ryssland den stora vinnaren i fredsavtalet om Nagorno-Karabach”, Sveriges Television. Läst den 11 november 2020. Publicerad den 11 november 2020.