Nicolas Eekman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nicolas Mathieu Eekman, (Nikolaas Mathijs Eekman) född den 9 augusti 1889 i Bryssel, Belgien, död den 13 november 1973 i Paris, Frankrike, var en belgisk-holländsk figurativ konstnär. I länder som Frankrike, Belgien och Nederländerna är han även känd som Nico Eekman, Nic Eekman och under pseudonymen Ekma.

Han var förutom målare även gravör, tecknare, akvarellmålare samt illustratör.

Bland hans illustrerade böcker finns Les Destinées av Alfred Vigny (1933), Contes d’un buveur de bière av Charles Deulin (1945), Tyl Ulenspiegel av Charles de Coster (1946) och L’Ane culotte av Henri Bosco (1950).

Hans konstnärliga stil kan delas in i tre huvudsakliga perioder: en expressionistisk period mellan 1914 och slutet av 1920-talet, en realistisk-flamländsk period till och med slutet av 1950-talet och därefter en fantastisk period.

Nicolas Eekman föddes i Bryssel i det hus där Victor Hugo under sina år i exil började skriva på sin roman Les Misérables.

Vid 18 års ålder håller han sin första föreläsning om ”Van Gogh, den okände”, som 1907 fortfarande var en väldigt underskattad konstnär för den stora massan. 1912 besöker han den första utställningen av Vincent Van Gogh i Köln, vilket skulle visa sig vara en avgörande erfarenhet för Eekman.

Efter sin arkitekturexamen vid konsthögskolan l’Academie des Beaux Arts i Bryssel, blir han bjuden av sin vän pastor Bart de Ligt, att under Första Världskriget vistas i prästgården de Nuenen i Holland. I samma prästgård hade familjen Van Gogh levt trettio år tidigare och Vincent hade där skapade Les mangeurs de pommes de terre. I slutet av kriget hade antalet utställningar av Eekman ökat och hans verk köps av stora holländska museer och konstsamlare, där ibland Hélène Kröller-Muller.

1921 bosätter sig Eekman i Paris och fortsätter därmed med att ställa ut i Frankrike och utomlands. Han umgås med andra holländska konstnärer som bor i Paris, däribland Fred Klein, Piet Mondrian, César Domela, Georges Vantongerloo och Frans Masereel. Han blir vän med galleristen Jeanne Bucher, som förverkligar en utställning med honom och Mondrian 1928. Detta var den enda gången som Mondrian ställde ut sina verk på ett galleri i Paris. Dessa två män, som hade långt ifrån samma vision av konsten, Mondrian som upphovsman till den abstrakta konsten och Eekman som var helt emot den, förblev vänner för livet.

På 1930-talet är Eekman med i flertalet kollektiva utställningar, särskilt i USA, samtidigt som hans egna utställningar organiseras runt om i hela Europa. Eekman är därmed en del av det parisiska konstnärslivet, vid den här tiden i kvarteren kring Montparnasse och umgås där med Jean Lurçat, Louis Marcoussis, André Lhote, Max Jacob, Moïse Kisling, Marc Chagall, Pablo Picasso, Salvador Dali, Armand Nakache, Paul Signac, Jacques Lipchitz, Fernand Léger, Edouard Goerg, Geiger, Max Ernst, med flera.

Under Världsutställningen i Paris 1937 tilldelas Eekman en guldmedalj för sin tavla La pelote bleue, som senare skulle köpas av staten till förmån för museet Jeu de Paume i Paris.

I början av Andra Världskriget jagas han av nazister och tar sin tillflykt till Saint-Jean-de-Luz i syd-östra Frankrike, där han tillfälligt signerar sina verk med pseudonymen Ekma.

1944 organiserar Palais des Beaux Arts i Bryssel en betydande utställning av Eekman, till vilken Drottning Elisabeth av Belgien kommer.

På 1950- och 60-talen organiseras med jämna mellanrum utställningar i Frankrike, Belgien, Holland och Schweiz. Under den Internationella utställningen i Deauville 1956 tar han emot konstnärspriset ”Prix du Nu”.

1961 beställer Professor H. Griffon en betydande väggmålning av Eekman, med temat medicinska växter i världen. Detta verk hade genomförts till förmån av Parisflygplatsen Orlys apotek.

Kort efter en stor retrospektiv utställning på galleriet Reflets i Bryssel dör Nicolas Eekman, den 13 november 1973 i Paris. Han begravs på Ivrykyrkogården i Parisregionen.

Genom hans dotter, Luce Eekman, bildades 1989 sällskapet ”Le Sillon Nicolas Eekman” som ägnar sig åt att föreviga minnet av konstnären och hans verk. Flera utställningar har organiserats i Frankrike och Holland och en omfattande verkskatalog håller på att göras.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Paul Fierens, Monographie Eekman, Brussells, 1936 (fr)
  • Maurice Bedel, Introduction à l'Album I, Paris, 1943 (fr)
  • Maurice Fombeure, Introduction à l'Album II, Paris, 1950 (fr)
  • Jean-Louis Monod, Eekman, peintre, humaniste… et magicien, éd. Pierre Cailler, Geneva, 1969 (fr)
  • Nicolas Eekman, peintre graveur, co-edition Le Sillon - Somogy, 2004 (fr)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]