Nils Johan Tjärnlund

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nils-Johan Tjärnlund)
Nils Johan Tjärnlund
Född2 oktober 1978 (45 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
Mittuniversitetet
Redigera Wikidata

Bror Nils Johan Alexander Tjärnlund (ursprungligen Bror Nils-Johan Tjärnlund), född 2 oktober 1978 i Selångers församling,[1] Sundsvall, är en svensk författare och vetenskapsjournalist med särskilt intresse för Medelpads sågverksepok och kulturhistoria.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter gymnasiet studerade Tjärnlund historia, ekonomisk historia, latin och antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet med början 1997. Åren 1999–2002 gick han journalistutbildningen vid Mitthögskolan i Sundsvall.

Han har suttit i styrelser för Wilhelm Peterson-Berger-sällskapet, Lars Ahlin-sällskapet, Ludvig Nordström-sällskapet och Karl Östman-sällskapet, och är idag ordförande i Olof Högbergsällskapet.

Författare[redigera | redigera wikitext]

Sundsvall efter stadsbranden 1888.
Sundsvalls elementarläroverk är en av de fastigheter vars historia Tjärnlund berättar i sitt författarskap.

Tjärnlund har publicerat sig på olika sätt. De första 100 sidorna i boken Staden som reste sig ur askan: arkitekturguide till Sundsvalls stenstad (2009) är en berättelse om Sundsvalls historia, från medeltidens Selånger till det sena 1800-talets kulturpersonligheter, arkitekter, grosshandlare och sjöfarare. De sista 70 sidorna är en guide till ett 70-tal av stenstadens hus.[2]

Boken Fanns det grevar på Östermalm?: läsarnas egna frågor om Medelpads historia (2011) utgör en sammanställning av Nils Johans svar på vitt skilda läsarfrågor i frågespalten Medelpadsfrågan i Sundsvalls Tidning sedan 2007.

Tjärnlund hjälpte också Jonas Moström med de delar av deckaren Evig eld (2011) som utspelas vid tiden för Sundsvallsbranden.[3]

Vetenskapsjournalist[redigera | redigera wikitext]

Nils Johan Tjärnlund är medarbetare på Vetenskapsradion i P1 sedan 2001, och på Sundsvalls tidning sedan 1993, där han initierade spalten Medelpadsfrågan år 2007. Han medverkar även regelbundet i nyhetsmagasinet Fokus. Han har varit programledare och redaktör för Vetandets värld, Vetenskapsradions veckomagasin och Vetenskapsradion Forum.

Kulturuppdrag[redigera | redigera wikitext]

Tjärnlund har lett guidade turer på Merlo slott och författat en skrift i ämnet.

Tjärnlund har som Sundsvallshistoriker medverkat i utformningen av museiverksamhet, turistinformation och en rad utställningar.

Han ledde under somrarna 1998–2011 guidade turer på Merlo slott i Timrå, där han berättade om träpatronen Fredrik Bünsows sommarresidens och levnadshistoria, och om SCA:s centralarkiv som finns i byggnaden. Bünsow var Sveriges näst rikaste man i slutet av 1800-talet och lade med sitt företag Skönviks AB enligt Tjärnlund en grundsten till skogskoncernen SCA.[4]

Tjärnlund initierade tillsammans med Lars Löfgren en utställning om schlagerkompositören Kai Gullmar, uppvuxen i Sundsvall, vilken visades på Sundsvalls museum 2005 och Musikmuseet i Stockholm 2006.

I utställningen "Där tystnaden talar" (2010) ställde han och Karin Westin, arkiv- och biblioteksansvarig vid Sundsvalls museum, ut bilder av gravstenar från Sundsvalls västra begravningsplats. Texter berättade bland annat om familjen Knausts familjegrav, minnesstenen över omkomna soldater från finska kriget 1808–1809, och en anonym grav prydd med ett hexagram.[5]

Sedan år 2011 har Tjärnlund som en av projektledarna varit med om uppbyggnaden av Stenstaden Visitor Center i Sundsvalls stadshus.

Debattör[redigera | redigera wikitext]

Som kulturdebattör har Tjärnlund engagerat sig mot beslutet att riva sekelskifteshusen i Petersvik för att ge plats åt Tunadalshamnens utbyggnad.[6] Han har även försökt initiera ett kyrkogårdsupprop mot att gravvården avlägsnas när gravrätten har gått ut, i normalfallet efter bara 25 år, och att gravstenar inte sällan bortschaktas och går förlorade för eftervärlden. Han föreslår att kyrkogårdar ibland ska kunna kulturminnesmärkas, och att lapidarium oftare ska inrättas. [7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Villa Merlo, SCA 2001.
  • Staden som reste sig ur askan: arkitekturguide till Sundsvalls stenstad, Carlssons bokförlag och Sundsvalls museum (2009), ISBN 9173312770, 9789173312776, 287 sidor.
  • Fanns det grevar på Östermalm?: läsarnas egna frågor om Medelpads historia, Recito (2011), ISBN 9175170698, 9789175170695, 217 sidor.
  • De Kungl. Stiftelserna (2012) på uppdrag av Kungliga Hovstaterna.
  • Prometheus brinnande eld. Sundsvalls Orkesterförening åren 1913–2013 med glimtar ur stadens äldre musikliv (tryckt 2013 i samband med 100-årsjubileet av Sundsvalls orkesterförening).
  • Sällskapet W:6 i Sundsvall åren 1864–2014 (tryckt 2014 i samband med 150-årsjubileet av Ordenssällskapet W:6 i Sundsvall).
  • Vi ses på Knaust – vid trappan!, Design Sundsvall (2016)
  • E Christiansson, M Eklöf, K Jansson Myhr, N-J Tjärnlund, Se människan! : en bok om Ersta diakoni, Förlaget Näringslivshistoria (2017)
  • Med hammare och hjärta – Sunds bruk under 150 år, Design Sundsvall (2018)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ Ny bok guidar till en stenstad med liv, Sundsvalls tidning 1 oktober 2009.
  3. ^ Jonas Moström tillbaka på brottsplatsen med sin sjätte deckare Arkiverad 31 mars 2013 hämtat från the Wayback Machine., Sundsvalls tidning 26 maj 2011.
  4. ^ Timrås eget sagoslott öppnas för allmänheten Arkiverad 11 juli 2010 hämtat från the Wayback Machine., Dagbladet 8 juli 2010.
  5. ^ Kyrkogårdarnas berättelse om fornstora dagar Arkiverad 26 juni 2010 hämtat från the Wayback Machine., Sundsvalls tidning 21 juni 2010.
  6. ^ Det är ett kulturmord Arkiverad 13 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine., Sundsvalls tidning 21 juni 2011.
  7. ^ Ett kulturmord pågår, SvD Opinion 2 november 2012.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]