Nils Flensburg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nils Flensburg
Flensburg, Nils.jpg
Professor Nils Flensburg (1855-1926). Ytterligare foto av Flensburg finns i artikeln Sällskapet CC.
Född22 april 1855[1]
Lunds stadsförsamling[1]
Död7 april 1926[1]
Lunds stadsförsamling[1]
BegravdNorra kyrkogården, Lund
NationalitetSverige
SysselsättningOrientalist
ArbetsgivareLunds universitet
Akademiska Föreningen
FöräldrarWilhelm Flensburg[1]
SläktingarCarl Flensburg (syskon)
Redigera Wikidata

Nils Olof Mathias Flensburg, född den 22 april 1855 i Lund, död där den 7 april 1926, var en svensk språkforskare, professor, skald och vältalare. Han var son till biskopen i Lund Wilhelm Flensburg, bror till kunglige livmedikusen Carl Flensburg och svåger till generaldirektör Bengt J:son Bergqvist. Sedan 1903 var Flensburg gift med Petra Annette Vogt från Norge.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Flensburg växte upp i Lund, en stad han skulle förbli trogen hela sitt liv. Han blev filosofie kandidat 1880, filosofie licentiat 1886 samt disputerade 1888 och fick samma år en docentur i sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning. År 1898 blev han professor i samma ämne.

Flensburgs främsta insatser gjordes dock inte inom de akademiska vetenskaperna, där det är omvittnat att han efter sin professorsutnämning knappast producerade något av större vetenskapligt värde. I stället ägnade han sin energi åt engagemang i många ideella föreningar och sällskap samt åt att uppträda som sin tids mest framträdande lundensiske högtidstalare och amatörpoet. Få var de officiella festligheter i staden som inte förgylldes av ett festtal eller en sång av Flensburgs penna. Numera kan hans alster framstå som föråldrade gränsande till pekoral, men i samtiden var de högt uppskattade. Flensburgs äldre professorskollega Fredrik Wulff skrev till exempel att hans "kantater, griftekväden och sånger äro ur alla synpunkter högklassiga konstvärk: han är aldrig tom, aldrig osann, aldrig skruvad; och aldrig pjunkig eller tillgjord".[2] Många av Flensburgs poetiska alster tonsattes också av studentsångaranföraren Alfred Berg.

Bland Flensburgs förtroendeuppdrag kan nämnas att han var ordförande för Lunds Studentkår 1887-88, kurator i såväl den Skånska nationen som, efter dess delning 1889, i Lunds nation. I den senare var han 1909-20 inspektor och blev 1904 hedersledamot. Parallellt var han 1912-18 ordförande för Akademiska Föreningen (AF). Att Flensburg trivdes med studenterna och gärna satt och "suddade" med dem till långt in på nätterna är omvittnat, och grundaren av AFs Arkiv & Studentmuseum, Ture "Tusse" Sjögren, berättar i sina minnen från 1910-talet att när ordföranden "kom igång med historieberättandet flöt kvällens timmar fort."[3]

Också i sällskapslivet utanför studentvärlden hade Flensburg ett flertal höga poster. Han var ålderman i Sankt Knuts Gille i Lund 1906-26 och en högt uppsatt frimurare, vilket inte hindrade honom från att i hela 35 år - från 1887 till 1922 - även vara stormästare i det frimurarparodiska Sällskapet CC. I dessa samfund fick han rikliga tillfällen att odla sin tale- och skaldekonst. I Knutsgillet förrättade han till exempel årligen de omfattande parentationerna över avlidna medlemmar, och från CC har en av hans efterträdare som stormästare, Pelle Holm, berättat hur Flensburg en gång "höll tretton tal på en och samma kväll [...], utan att enda gång tala om sig själv".[4]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Språkmannen Ebbe Tuneld skriver att Flensburgs vetenskapliga produktion visar prov på skarpsinne och lärdom, men att den varken är omfattande eller originell. "Den väsentliga orsaken ligger i öppen dag: Nils Flensburg var en begåvning, men framför allt en receptiv begåvning, icke en produktiv." Relevant i sammanhanget är också att tidens språkvetenskap dominerades av den unggrammatiska skolan som ställde krav på strikt formalism och naturvetenskaplig metod. Filologen och humanisten Flensburg var en skönande med ett djupt litterärt och kulturhistoriskt engagemang, och hans talanger kom inte till sin fulla rätt i denna akademiska miljö.[5]

Författaren Alfred Fjelner skrev i ett eftermäle om Flensburg att han "var en människa, som i sällspord grad besatt gåvan att göra sig nuet underdånigt, att vara glad åt det vackra och ljusa och dela med sig av sin glädje åt andra. Han var en bland de avundsvärda."[6]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Studier öfver den fornindiska tempusläran (doktorsavhandling, Lund 1888).
  • Bidrag till Rigvedas mytologi. Om guden Pūṣan i Rigveda (promotionsskrift, Lund 1909, i Lunds Universitets Årsskrift NF V, Avd. 1, nr 5).
  • Sånger och minnen (Lund 1915).
  • Tal i S:t Knuts Gille i Lund 1903-1915 (tillsammans med Carl Martin Collin, Lund 1915).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Huvudkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Nils O M Flensburg, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 14229, läs online
  2. ^ Artikel av Wulff i Folkets Tidning med anledning av Flensburgs 60-årsdag 1915.
  3. ^ Ture Sjögren: 10-tals student (Akademiska Föreningens årsbok 1994, Lund 1994).
  4. ^ Pelle Holm: "Sällskapet CC" i Akademiska Föreningens årsskrift 1964 (Lund 1964).
  5. ^ Ebbe Tuneld: "Minnesord över professor Nils Flensburg." Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund, årsberättelse 1926–1927, s. 17–20.
  6. ^ Alfred Fjelner: Skånska mannar från Lund (Stockholm 1935).
Företrädare:
Hans Bendz
Inspektor för Lunds nation
1909-1920
Efterträdare:
Ivar Broman