Nils Flyg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nils Flyg


Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod
1929–1940
Valkrets Stockholms läns valkrets
Uppdrag i riksdagen
Ledamot av andra kammaren

Född 9 juni 1891
Maria Magdalena församling i Stockholms stad
Död 9 januari 1943 (51 år)
Nacka församling, Stockholms län
Politiskt parti Socialistiska partiet
Övrig politisk
anknytning
Sveriges kommunistiska parti
Yrke Redaktör, partiordförande
Villa Tomtebo, familjen Flygs bostad i Nacka mellan 1931 och 2012.

Nils Svante Flyg (i riksdagen kallad Flyg i Saltsjö-Nacka), född 9 juni 1891 i Maria Magdalena församling i Stockholm, död 9 januari 1943 i Nacka, var en svensk politiker (kommunist) och riksdagsledamot 1929-1940 (Stockholms läns valkrets), ordförande i Sveriges kommunistiska parti 19241929, därefter i Socialistiska partiet fram till sin död.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nils Flyg, som var son till en sockerbruksarbetare och själv till yrket typograf, började sin politiska bana som aktiv i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet, som då var det ännu ej splittrade Sveriges Socialdemokratiska Arbetarpartis organisation för arbetarungdom. Flyg anslöt sig vid SAP:s splittring 1917 till Sverges socialdemokratiska vänsterparti, en utbrytning med vänsterprofil under ledning av Karl Kilbom. När partiet miste medlemmar till följd av 1921 års anslutning till den av de ryska kommunisterna behärskade Tredje Internationalen (Komintern) följde Flyg emellertid majoriteten och stannade i Sveriges kommunistiska parti, som blev partiets nya namn. Även när Zeth Höglund med flera lämnade partiet 1924 stannade Flyg.

När Sveriges kommunistiska parti 1929 ånyo delades bildade Flyg tillsammans med Kilbom ett nytt kommunistparti fritt från Komintern. Detta nya parti bytte efter några år namn till Socialistiska partiet (SP). Under andra världskriget tog Socialistiska partiet under Flygs ledning emot ekonomiskt stöd från Nazityskland och utvecklade en ideologi som också var inspirerad av den nazistiska. Följden blev att SP snabbt förlorade merparten av sina anhängare. En inre krets runt Flyg stannade dock kvar och fortsatte att driva partiet även efter dennes död. Några år efter krigsslutet upplöstes Socialistiska partiet.

Flyg var förtegen om sin utveckling, påbörjad redan under 1930-talets sena år, från att vara kritiker av den sovjetiska kommunismen till att sympatisera med den tyska nationalsocialismen. Rimligen var han, i likhet med exempelvis trotskisterna, rädd för eventuella personliga konsekvenser av den sovjetiska säkerhetstjänstens internationella verksamhet.

Folkets Dagblad Politiken var partiets organ med Flyg som chefredaktör från 1937 fram till dennes död. Ekonomiska problem tvang partiet att under en tid göra ett uppehåll. Hemliga penningtillskott från Tyskland gjorde att man under år 1942 kunde återuppta utgivningen.[1]

Den gamla kommunisttidningen hade, på grund av Stalinismens totalitära imperialism och övergivna socialism, samt invasion av Finland, blivit allt mer nationell. På grund av den socialistiska tidningens fördömande av den angloamerikanska kapitalismen sökte sannolikt den demokratiskt socialistiska tidningen stöd hos den totalitära nationalsocialismen som kämpade mot storfinansen, vilken gjorde gemensam sak med de allierade.[källa behövs]

I oktober 1924 skrev Flyg förordet till den, med anledning av Vladimir Lenins död, utgivna boken Liv och lära; läraren, ledaren, kämpen.

Flyg var chef för bokförlaget Frams redaktion 1924–1928, och skrev själv bland annat Vårt studiearbete (1919, 2:a upplagan 1921) och Lenin (1925). Från 1929 var han utrikespolitisk redaktör vid Folkets Dagblad.[2]

Nils Flyg avled den 9 januari 1943 i vad som förmodas vara självmord.[3]

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Ingeborg Björklund (1897-1974) gav i romanen Han som sjöng sin bild av Flyg som människa och politiker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Flyg, Nils i Vem är det 1943
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ Knut Senander, Röd gryning, sid. 77

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Blomqvist, Håkan. Gåtan Nils Flyg och nazismen Stockholm: Carlssons Förlag (1999).
  • Blomqvist, Håkan (2002). Nils Flygs knöliga kudde. I: Blomqvist, Håkan. Socialismens sista sommar: Essäer om 1900-talets förhoppningar och sorger. Stockholm: Carlsson, s. 188–202.
  • Nilsson, Torbjörn (1985). Från internationell socialism till nationell folkgemenskap: Socialistiska partiet 1938-45. I: Historisk tidskrift. Stockholm: Svenska historiska föreningen, s. 26–51.
  • Carlsson, Holger Nazismen i Sverige. Federativs/Trots allt!. Stockholm 1942.[förtydliga]
  • Björklund, Ingeborg Han som sjöng. Bonniers förlag, Stockholm 1935.[förtydliga]
  • Rotemansarkivet, Stockholms stadsarkiv
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 235

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Zeth "Zäta" Höglund
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbunds förbundsordförande
1921-1924
Efterträdare:
okänd
Företrädare:
Karl Kilbom
Sveriges kommunistiska partis partiordförande
1924–1929
Efterträdare:
Sven Linderot
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Socialistiska partiets partiordförande
1929–1943
Efterträdare:
Agaton Blom