Nisse Skoog

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nils Erik Roland "Nisse" Skoog, född 15 december 1921 i Maria Magdalena församling, Stockholm,[1] död 5 juni 2014,[2] var en svensk jazzmusiker (trumpetare), scenograf och konstnär.

Han var utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Konstakademin. Skoog var verksam som musiker under 1940- och 1950-talen.

1983 gav Postverket ut frimärken till 100-årsminnet av Hjalmar Bergmans födelse. Ett av märkena, Clownen Jac, graverades efter en förlaga av Skoog.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1964 Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers Åke Falck Idéonteatern Scenografi
Sankta Johanna
St Joan
George Bernard Shaw Per Gerhard Vasateatern Scenografi
1966 Tjuvarnas bal
Le bal des vouleurs
Jean Anouilh Kotti Chave Skansens friluftsteater Scenografi
Kaktusblomman
Fleur du cactus
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy Per Gerhard Vasateatern Scenografi
1967 Den jäktade
Den stundesløse
Ludvig Holberg Kotti Chave Skansens friluftsteater Scenografi
1969 Garden Party
Relatively Speaking
Alan Ayckbourn Stig Olin Vasateatern Scenografi
1970 40 karat
Quarante carats
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Lennart Lagerwall
Per Gerhard Vasateatern[3] Scenografi
1971 Hur andra älskar
How The Other Half Loves
Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard
Per Gerhard Vasateatern Scenografi[4]
1972 Fången på Andra avenyn
The Prisoner of Second Avenue
Neil Simon
Översättning Per Gerhard
Per Gerhard Vasateatern Scenografi[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  2. ^ Orchesterjournalen
  3. ^ ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 
  5. ^ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015.