Normalspår

Normalspår (Bergslagsbanan/Gävle-Dala järnväg)

Normalspår kallas den standardiserade spårvidden för järnvägar på 1 435 millimeter.

När järnvägarna började byggas var en av de stora frågorna vilken spårvidd som skulle användas. Detta ledde så småningom fram till en standardiserad bredd på 1 435 mm mellan innersidorna på rälen.

Anledningen bakom det udda talet 1 435 är att Storbritannien ursprungligen, och mest av en slump, hade 4 fot och 8 tum (1 422 mm) som standardspårvidd. Med tiden visade det sig att lok och vagnar gick bättre om man flyttade isär rälerna ytterligare en halv tum så den nya standarden blev 4 fot och 8 1/2 tum. Detta motsvarar 1 435 mm.

Det finns även en skröna som förklarar siffran 1 435 på ett annat sätt. Enligt den försågs vissa av Romarrikets stensatta vägar med fasta "hjulspår" för att inte vagnarna skulle kunna glida i sidled vid halt väglag. För att kunna utnyttja detta måste alla vagnar ha samma avstånd mellan hjulen och alla vägar byggas för att passa just detta avstånd. Avståndet var 1 435 mm. Denna förklaring är dock en faktoid. Det är sant att vissa vägar försågs med dessa hjulspår men "spårvidden" skiftade runt om i Romarriket.

Utbredning

För närvarande är 60 procent av alla järnvägsspår i världen normalspår. Kina, Nordamerika och största delen av Europa har normalspår. Järnvägarna i Europa är sammanbundna och Sveriges järnvägar är en del av detta sammanhängande system. Tack vare detta har Europa internationella förbindelser med tåg och har haft detta i många år.

Följande områden ingår i det sammanhängande europeiska järnvägssystemet: Sverige, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Makedonien, Danmark, Ungern, Österrike, Norge, Rumänien, Luxemburg, Serbien, Montenegro, Schweiz, Slovenien, Monaco, Polen, Italien, Tjeckien, Slovakien, Bosnien och Hercegovina, Vatikanstaten, Liechtenstein, Kroatien, Grekland, Bulgarien, Frankrike och den europeiska delen av Turkiet. Spaniens höghastighetsnät byggs idag ut med normalspåriga linjer, och den 7 januari 2013 kopplades det samman med det sammanhängande europeiska järnvägssystemet.

Det håller på att byggas en järnvägstunnel under Bosporen (Marmaray), klart cirka 2015^{[Uppdatering behövs]} , vilket kommer att göra hela det turkiska normalspåriga nätet sammanhängande. Av Turkiets grannländer finns fasta normalspårsförbindelser med Libanon, Syrien, Irak och via färja i Turkiet över Vansjön till Iran. Stora delar av detta system byggdes under tiden för det Osmanska riket, så även Israels normalspårssystem som idag dock är isolerat från sina grannländer och således även isolerar Egyptens normalspårsnät från det europeiska. Marocko, Algeriet och Tunisien har normalspår men saknar förbindelser till det Europeiska.

Kina har ett stort normalspårssystem, som dock bara kan nås genom det rysk/kazakiska bredspårssystemet. Planer finns att bygga en linje till Pakistan. Pakistan som idag har indisk typ av bredspår skulle då kunna smala in eller dubbla sin spårvidd och därmed ytterst bilda en sammanhållen normalspårslänk mellan Europa och Kina. Planer finns också på en normalspårlinje från Kina via Laos, Thailand, Malaysia till Singapore.