Oceanlöpare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Oceanlöpare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Band-rumped Petrel From The Crossley ID Guide Eastern Birds.jpg
Kollage med fotografier av oceanlöpare
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteOceanodroma
ArtOceanlöpare
O. castro
Vetenskapligt namn
§ Oceanodroma castro
Auktor(Harcourt, 1851)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Oceanlöpare[2] (Oceanodroma castro) är en fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar med kontroversiell systematik.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Oceanlöparen är en typisk stormsvala med mörk kropp och vit övergump. Den är mest lik klykstjärtad stormsvala och är jämnstor med denna, med en längd på 19–21 centimeter och en vingbredd på 43–46 centimeter. Oceanlöparen har dock mindre kluven stjärt och den vita övergumpen är bredare än lång (det omvända hos klykstjärtad stormsvala). Vidare är det ljusare täckarfältet ovanpå vingarna inte lika tydligt. I flykten syns den något mer lirlika flykten med glid på stela vingar och mindre vinklad vinge vid knogen.[4]

Oceanlöpare på ön Kauai i Hawaiiöarna.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Läten hörs endast på häckplats, ett kuttrande läte samt ett gnissligt, som att gnida fingret mot en fönsterruta.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Oceanlöparen förekommer i de tropiska delarna av Atlanten och Stilla havet och lever stora delar av sitt liv pelagiskt.[5] Den häckar på en rad öar som Farilhão Grande utanför västra Portugal, på Azorerna, Desertasöarna, Selvagensöarna, Roques de Anaga utanför nordöstra Teneriffa, Roques de Salmor, på vissa av Kanarieöarna, Kap Verde, São Tomé och Príncipe, Ascension, St Helena på öar öster om Japan, på vissa öar i Hawaii och på Galapagos.[6]

Traditionellt har den betraktats som odifferentierad genom hela utbredningsområdet, det vill säga att den inte delats in i några underarter. Sentida forskning visar dock att vissa populationer skiljer sig åt så pass mycket att de troligen utgör egna arter.

Artbildningen har dels skett på det vanligaste sättet, där geografiska barrirärer gör att en population differentieras genetiskt. På så sätt har populationen i Kap Verdeöarna urskilts som egen art, kapverdestormsvalan (O. jabejabe). DNA-studier visar också att denna är systerart till alla andra av oceanlöparens populationer.

I åtminstone ett fall har artbildningen dock skett tidsmässigt: populationerna förekommer i samma område men de häckar under olika tid. Fåglar som häckar sommartid i Azorerna skiljer sig tydligt genetiskt och även morfologiskt från de som häckar där på vintern. Därför har även denna population urskilts som egen art, monteirostormsvala (O. monteiroi).[7]

Alla taxonomiska auktoriteter har dock inte följt resultaten fullt ut. Exempelvis behandlar Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN kapverdestormsvalan fortfarande som en del av oceanlöparen. Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté erkänner heller inte monteirostormsvalan ännu som god art.

Möjligen bör även den resterande delen av oceanlöparen delas upp i ytterligare arter. Resultat från vidare forskning tyder på att häckare på Galápagosöarna inte svarar på uppspelade läten från atlantiska oceanlöpare.[8] Genetiska studier visar också att de skildes åt för åtminstone 200.000 år sedan.[9] Skillnaderna mellan de från Galápagos och övriga populationer i Stilla havet anses dock små.[10]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i Oceanodroma, systerart till grå stormsvala. Vissa auktoriteter inkluderar därför Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet. De flesta internationella auktoriteter har dock inte implementerat denna nya forskning ännu.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Oceanlöparen häckar på klippiga kuster på öar. Dagtid ses den endast pelagiskt och där följer den inte fartyg eller uppträder i flock som flera andra stormsvalearter. För att undvika predation av måsar, trutar och labbar kommer oceanlöparen in till häckningskolonierna enbart nattetid och stannar till och med till havs när månljuset är starkt. Den häckar i jordhål eller i en klippskreva, vid olika tid på året beroende på häckningslokal. Den lägger endast ett ägg som ruvas i 38–42 dagar.[11]

Oceanlöparens ägg.

Fågeln livnär sig mestadels av kräftdjursplankton, småfisk och bläckfiskar. Den födosöker genom att plocka föda från ytan.[11]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal till följd av exploatering och predation av dess bo och ungar från invasiva arter. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer dock att populationen ändå är livskraftig (LC) eftersom den inte minskar tillräckligt snabbt för att anses vara hotad.[1] Världspopulationen uppskattas till 150.000 individer, varav 6.600-6.900 par häckar i Europa (exklusive monteirostormsvalan).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Hyrobates castro Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-11.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi :  10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 74. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, Cd-rom
  7. ^ M. Bolton, A.L. Smith, E. Gomez-Diaz, V.L. Friesen, R. Medeiros, J. Bried, J.L. Roscales & R.W. Furness (2008) "Monteiro's Storm Petrel Oceanodroma monteiroi: a new species from the Azores" Ibis 150 (4): 717–727 doi:10.1111/j.1474-919X.2008.00854.x
  8. ^ Bolton, M. (2007), Playback experiments indicate absence of vocal recognition among temporally and geographically separated populations of Madeiran Storm-petrels Oceanodroma castro, Ibis 149, 255-263.
  9. ^ Smith, A.L., L. Monteiro, O. Hasegawa, and V.L. Friesen (2007), Global phylogeography of the band-rumped storm-petrel (Oceanodroma castro; Procellariiformes: Hydrobatidae), Mol. Phylogenet. Evol. 43, 755-773.
  10. ^ Smith, A.L., and V.L. Friesen (2007), Differentiation of sympatric populations of the band-rumped storm-petrel in the Galapagos Islands: an examination of genetics, morphology, and vocalizations, Mol. Ecol. 16, 1593-1603.
  11. ^ [a b] Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2018). Band-rumped Storm-petrel (Hydrobates castro). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52592 5 januari 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]